Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lenngren, Anna Maria - Lenngren, Carl Petter - Lenning, John - Lennmalm, Karl Gustaf Frithiof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
999
Lenngren, C. P.—Lennmalm
1000
Anna Maria Lenngren. Kopparstick av A. U. Berndes.
Malmstedt (se d. o.). Hon fick samma
uppfostran som sina bröder, läste latin och
franska, sysslade tidigt med författarskap och
fick en dikt tryckt redan vid 18 års ålder.
Dalin var hennes första förebild, och
realistisk satir var från början (»The-conseillen»,
1775; omarb. 1777) karakteristisk för henne.
För Bollhusteatern översatte hon 1776
Mar-montels opéra-comique »Lucile», 1778 hans
»Zemire et Azor» och 1779 Favarts »Arsène».
1778 utgav hon »Dido til Æneas», en parafras
från Ovidius. Hon var då en känd och
uppskattad författarinna men upphörde plötsligt
med den litterära yrkesverksamheten, enl. ett
rimbrev från 1779 på grund av omöjligheten
att leva på sin penna, och gifte sig 1780 med
Carl Petter Lenngren, sedan 1778 jämte
Kellgren huvudmedarbetare i Stockholms Posten.
Där trycktes anonymt under 1780-talet ett
femtiotal poem av henne; de äro till stor del
översättningar och efterbildningar av delvis
mycket frivol fransk vers, många f. ö. blott
små epigram. Sedan vart hennes alstring
betydelsefullare, och 1794 börjar hennes
klassiska period, som räcker nästan till
sekelskiftet, efter vilket hon skrev och offentliggjorde
bara några få poem. Hon avled efter ett
flerårigt kräftlidande.
Fru L:s diktning var och är synnerligen
folkkär genom sin kloka begränsning och
sina småborgerliga ideal. Den är en
realistisk miniatyrkonst, som skildrar samtida
svenska, framför allt stockholmska,
förhållanden och figurer. Hon ägde stark
iakttagelseförmåga och var sällsynt skicklig i att kvickt
och koncentrerat karakterisera och
åskådliggöra. Bellman har varit hennes lärare i att
se och teckna, men medan han höll till i
bo-hemernas och den undre världens Stockholm
på 1760- och 1770-talet, skildrade hon dess
borgerskap och byråkrati på 1790-talet.
Hennes genrebilder, som i stort antal kunna
kal
las impressionistiska aktualiteter
(»Vauxhal-len», »Kalaset», »Salig fruns begrafning»),
äro stundom idyller ur verkligheten, i vilka
hon prisar lugnet och lyckan hos de ringa
och obemärkta, förnöjsamma och rättskaffens
(»Den glada festen», »Slottet och kojan»),
men oftare ironiska och satiriska teckningar
(»Toiletten», »Min salig man», »Min salig
hustru», »Biographie»), i vilka hon visar
Härden, avunden, högfärden, hjärtlösheten.
Hennes ideal är det, som är lagom; hon hatade
överdriften, både ordens och känslornas,
förföljde motsatsen mellan vara och synas. Ur
sina iakttagelser hämtar hon moralisk
lärdom, och en tendens ligger gärna gömd i
dikten. I striden mellan adeln och tredje
ståndet stod hon på det senares sida och gav elaka
karikatyrer av adeln (»Fröken Juliana»,
»Por-traiterna»), men hon skonade ej heller
medelklassens lyten (»Grefvinnans besök»).
Hennes demokratism yttrade sig främst som
social medkänsla (»Den lilla tiggarflickan») och
uteslöt ej en trohjärtad gammaldags rojalism
(»Eklog», 1796). — Sv. akad:s avsikt att
offentligt utmärka hennes författarskap
strandade på hennes bestämda vilja att vara
anonym, men Gyllenborg hyllade henne på akad:s
högtidsdag i ett »Ode till fru Lenngren»,
vilket röjde hennes namn. Hon svarade med
»Några ord till min kära dotter», vari hon
utvecklade sin av Rousseau påverkade
livsuppfattning och bl. a. uttalade, att kvinnan
bryter mot naturen, om hon söker tävla med
mannen. Några av fru L:s senare dikter äro
rent religiösa. — Först 1819 utgavs en
samling av hennes dikter. Hennes »Samlade
skrifter» (3 bd) utgåvos av T. Hjelmqvist och
K. Warburg 1916—26 i Sv. vitt.-samf :s serie.
Litt.: Fr. Böök i Samlaren (1910), monogr. av
K. Warburg (2:a, omarb. uppl. 1917) och A.
Blanck (1922). R-n B.
Lenngren, Carl Petter, tidningsman
(1750—1827), kanslist i Kommerskollegium
1770, kommerseråd 1799. Led. av Vet.-akad.
1805. Började 1778 jämte J. H. Kellgren
utge Stockholms Posten och var dess red. till
1813. G. 1780 m. Anna Maria L. (se d. o.).
Lenning, John, fabriksidkare, donator
(1819—79), sdn till Christian L., som 1810
an-lade Drags fabriker i Norrköping. L. var 1832
—34 elev vid Teknologiska institutet i
Stockholm, utbildades
under faderns ledning
till textiltekniker och
blev 1854 disponent för
Drags a.-b., då detta
grundades.
Framstående industriledare och
kommunalman, åtnjöt
L. i sin fädernestad
högt anseende för
duglighet och
allmänintresse. Han
donerade betydande medel
till stipendier och
pensioner för
persona
len vid Drags fabriker och för allmänt gagn.
Sålunda inrättades i Norrköping med stöd av
L:s donationer ett sjukhem samt den berömda
Le n n i n g s k a vävskolan för praktisk
och teoretisk undervisning i textilindustri.
Lennmalm, Karl Gustaf Frithiof,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
