Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lennmalm, Karl Gustaf Frithiof - Lennox, titel - Lennox, Esmé Stuart - Lennox, Matthew Stuart - Lennäs - Lenoir, Alfred Charles - Lenoir, Marie Alexandre - Lenormand, Henry René - Lenormand, Marie Anne - Lenormant, François - Lenôtre el. Le Nôtre, André
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1001
Lennox—Lenötre
1002
läkare, akademisk lärare (1858—-1924). Blev
med. lic. 1884, med. dr 1886 och docent i
praktisk medicin s. å., allt i Uppsala, e. o. prof,
i pediatrik och
praktisk medicin i Lund
1889 och var 1890—
1923 Malmstensk
professor i
nervsjukdomar vid Karol. inst.
(dess rektor 1917—
23). L. var en
framstående forskare, en
skarpsinnig
diagnostiker, en skicklig
läkare och en
utomordentlig undervisare.
Han utgav 1909
Svenska läkaresällskapets
historia och 1910 Karolinska institutets
historia. L:s på 1890-talet tryckta uppsatser
om traumatiska neuroser och om den
hysteriska symtomkomplexen bevara ännu sitt
fulla värde. Nekrolog av H. Marcus i Hygiea
1924. A. W-dt.
Lennox [le’nøks], earl- och hertigtitel inom
ätten S t u a r t. Om Matthew Stuart, earl
av L., och dennes brorson Esmé Stuart,
hertig av L., se nedan. Den senares son L u d
o-vic Stuart, 2:e hertig av L. (1574—1624),
blev 1589 skotsk riksamiral, 1603 engelsk
överhovmästare och 1623 (engelsk) hertig av
Rich-mond. Hans brorsons son Charles
Stuart, 6:e hertig av L. och 3:e hertig av
Rich-mond (1640—72), var hovman hos Karl II,
kom i onåd, då han 1667 enleverade och gifte
sig med konungens älskarinna Frances Teresa
Stuart (»La belle Stuart»), och sändes som
ambassadör till Danmark, där han avled.
Namnet L. gavs 1672 åt Karl II :s naturlige
son (med Louise de Kéroualle) Charles L.
(1672—1723), sedan 1675 hertig av Richmond
och av L. Om honom och hans ättlingar se
Richmond. En av dem antog 1836 av
arvsskäl namnet Go r don - Lennox,
vilket sedan varit denna ättgrens släktnamn.
Jfr sir W. Fraser, »The Lennox» (2 bd,
1874). V.S-g.
Lennox [le’nøks], Esmé Stuart, 1 :e
hertig av, skotsk storman (omkr. 1542—83);
se släktartikeln. Var född och uppfostrad i
Frankrike och kom 1579, då kallad seigneur
d’A u b i g n y, till Skottland som Guisernas
förtroendeman med uppgift att i katolskt
intresse störta regenten Morton (se d. o.). Han
lyckades ock få stort inflytande vid hovet,
vållade med hjälp av sin släkting earlen av
Arran 1581 Mortons fall. S. å. blev han hertig
av L. Redan i dec. 1582 måste han dock
lämna Skottland, sedan de protestantiska
lorderna bemäktigat sig den unge konung
Jakobs person (»the raid of Ruthven»). V.S-g.
Lennox [le’nøks], Matthew Stuart,
earl av, Skottlands regent (1516—71). Var
efter Jakob V:s död 1542 det franska partiets
regentkandidat men fick vika för earlen av
Arran. Han gifte sig 1544 med Henrik VIII:s
systerdotter lady Margaret Douglas (se d. o.,
sp. 1200) och lovade att till Henrik avstå
sin skotska tronföljdsrätt, om han förhjälptes
till styrelsen i Skottland. Han deltog nu i
gränsstrider mot Skottland, dömdes där
fredlös 1545, återvände 1564 med drottning Eli-
sabets tillstånd till Skottland och återfick
där av Maria Stuart gods och earlvärdighet.
Sedan hans son lord Darnley (se d. o.) gift
sig med Maria Stuart, blev L. 1565 styresman
över v. Skottland, deltog i komplotten mot
Rizzio och krävde 1567 efter mordet på
Darnley åtal mot dennes mördare, Bothwell. L.
blev 1570 Skottlands regent men kom i strid
med det mäktiga Hamiltonpartiet och
stupade vid dettas överfall på parlamentet i
Stirling (4 sept. 1571). Han var en svag och
högdragen medelmåtta. V. S-g.
Lennäs, se L ä n n ä s.
Lenoir [løncoä’r], Alfred Charles,
fransk skulptör (1850—1920), son till
skulptören Charles Joseph L. (1844—99).
Bland L:s verk märkas gruppen »Proudhon
och hans genius» (marmor utanför Louvre),
statyer över Hector Berlioz (Paris) och
Can-robert (i Saint-Céré), byst av E. de Goncourt i
Versailles, Johannes Döparen som ung
(Lux-embourgmuseet), utsökta kvinnobilder,
gravmonument m. m. G-gN.
Lenoir [løncoä’r], Marie A 1 e x a n d r e,
fransk arkeolog (1762—1839). Räddade
under revolutionen staten tillhöriga
konstföie-mål från att slumpas bort och förstöras. L.
bildade sedan av dylika Musée des monuments
frangais och blev dess konservator, fick även
uppsikt över monumenten i Saint-Denis och
utgav omfattande förteckningar över
konst-minnen i Frankrike (1800—27). G-gN.
Lenormand [lønårmä’], Henry René,
fransk dramatiker (f. 1882). Har särskilt gjort
sig ett namn som det undermedvetnas diktare
för scenen, varvid han dristigt tillämpat
Freudska teorier. L. slog igenom 1920 med
»Les ratés», ett tragiskt passionsdrama mot
bakgrund av en rad Gorkijaktigt makabra
interiörer ur den lägre skådespelarbohemen;
s. å. uppfördes »Le Simoun», som behandlar
ett incestfall i exotisk miljö. Tydligast
märkes Freudinflytandet i »Le mangeur de réves»
(1922), som avhandlar det s. k.
Oidipuskom-plexet, och i »L’homme et ses fantömes»
(1924), ett modernt Don Juandrama.
Bergsons nya tidsbegrepp har inspirerat »Le
temps est un songe» (1919). I Stockholm ha
(1930) uppförts »La vie secrète» (Ett
dubbelliv), ett ungdomsdrama, uppf. i Paris först
1929, och »Le lache» (1926; Den fege), med
motiv från världskriget. Jfr D. Rops, »Sur
le Théatre de H. R. L.» (1926), samt essä av
Kj. Strömberg i Bonniers Månadstidning
(1930). Kj.S-g.
Lenormand [lønårmä’], Marie Anne,
fransk spåkvinna (1772—1843), verksam i
Paris. Blev mycket ryktbar och beskyddades
av kejsarinnan Joséphine men utvisades 1809
från Frankrike.
Lenormant [lønårmä’], F r a n g o i s, fransk
arkeolog (1837—83), son till numismatikern
och egyptologen Charles L. (1802—59).
Undersökte 1860 ruinerna i Eleusis, var 1862
—72 underbibliotekarie vid Institut de France
och blev 1874 prof, i arkeologi vid
Biblio-thèque nationale. L. skrev bl. a. »Manuel
d’histoire ancienne de 1’Orient» (3 bd, 1868—■
73] flera uppl.) och »La monnaie dans
1’anti-quité» (3 bd, 1878—79; 2:a uppl. 1896).
Lenötre [lønå’tr] el. Le N ö t r e, André,
fransk trädgårdsarkitekt (1613—1700), son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
