Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lepidium, Krasse - Lepidodendron, Fjällträdet - Lepidokrokit - Lepidolit, Lepidomelan - Lepidoptera - Lepidosiren - Lepidosteus - Lepidostrobus - Lepidus, familj - Lepiota - Lepisma - Le Play, Frédéric
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1023
Lepidium—Le Play
1024
12 3
Bild 1. Restaurerat träd av Lepidodendron. Den under markytan befintliga delen motsvarar Stigmaria. —
Bild 2. Bladkuddar med bladärr (överst) av Lepidodendron. 2/s nat. storl. — Bild 3. Parti av en
Lepi-dostrobus i längdsnitt (ungefär dubbel nat. storl.). överst mikrosporangier med otaliga små mikrosporer,
nederst makrosporangier med fyra makrosporer i varje.
Lepidium, Krasse, släkte bland de
kors-blommiga växterna, kännetecknat av breda,
täml. tunna, tvåfröiga skidor. Gatkrasse,
L. ruderale, en omkr. 2 dm hög, illaluktande,
enårig ört med kronlösa blommor (med 2
ståndare) och de nedre bladen parflikiga,
växer täml. allmänt på gator och vid vägar
i s. och mellersta Sverige. Fältkrasse,
L. campestre, mera högvuxen och med hela,
gråaktiga blad, förekommer mindre allmänt
på åkerrenar och vägkanter.
Trädgårds-krasse, L. sativum, odlas och användes som
tillsats till sallad. G. M-e.
Lepidode’ndron, Fjällträdet, ett fossilt
växtsläkte, som huvudsakl. förekom under
stenkoistiden. Släktet utgör större delen av
fam. Lepidodendraceae, som hör till klassen
Lycopodiales (lummerväxter). Medan de
nutida lummerväxterna mestadels äro späda
örter och aldrig bli trädformiga, voro de kända
L.-arterna stora träd, som kunde nå en höjd
av 30 m och en diam, av åtm. 1 m. Detta
sammanhänger med att L. liksom flera andra
grupper av kärlkryptogamer under paleozoisk
tid hade förmågan av sekundär
tjocklekstill-växt medelst ett kambium, som utbildade
sekundär ved och bast. Sekundära
barkvävnader utvecklades även i stor utsträckning. De
paleozoiska formerna stodo alltså i dessa
avseenden på en högre utvecklingsnivå än de
nutida. L.-träden grenade sig upptill
gaffel-formigt och mer el. mindre rikligt (bild 1).
Bladen voro enkla, jämförelsevis långa och
smala, ofta barrlika. De synas ha avfallit
täml. snart, men själva bladbaserna, som voro
starkt utvidgade och nedlöpande, iförblevo
kvarsittande på stammen. Dessa s. k.
bladkuddar, som vanl. äro utdraget rutformiga.
sitta tätt intill varandra i snett uppstigande
rader och ge upphov till en vacker och
karakteristisk ornamentering av stammens yta
(bild 1 och 2). I bladkuddens övre del synes
ofta ett ärr efter det avfallna bladet.
Fortplantningsorganen sutto i kottelika
samlingar (kallade Lepidostrobus), dels i
spetsen av de yttersta grenarna (bild 1), dels på
särskilda sidoskott direkt från grövre grenar
och stammar. Sporangierna (bild 3) voro
mycket stora och av två slag, dels
mikrosporangier, som bildade ett oerhört stort
antal mikrosporer (hansporer), dels
makrosporangier med rätt få stora makrosporer
(hon
sporer). — Rotorganen av L. ansågos förr som
en särskild växt, Stigmaria (se d. o.). Th. H-e.
Lepidokroklt, miner., se G ö t h i t.
Lepidollt, Lepidomelän, miner., se Gli
m-m e r.
Lepido’ptera, zool., se Fjärilar.
Lepidosirèn, zool., se Lungfiskar.
Kajmanfisk, Lepidosteus osseus.
Lepido’steus, artfattigt fisksläkte av ordn.
ganoider (se d. o.); anses stundom utgöra en
egen ordn. (bengäddor, Lepidostei). Bäst
känd är 1 å n g n o s i g a ben gäddan el.
kajmanfisken, Lepidosteus osseus. Den
är 1—1,5 m lång; nospartiet är platt, starkt
förlängt, käkarna väpnade med starka,
spetsiga tänder. Till färgen är den ovan
olivgrön, under silverglänsande. Kroppen är
gädd-liknande. Arterna av L. äro glupska rovfiskar,
som förekomma i vattendrag i s. delarna av
Nordamerika. Hos alla är kroppen täckt av
rombiska ganoidfjäll; spruthål saknas, men
gällocket bär en gäle, och simblåsan är byggd
som en lunga. Kotorna äro framtill konvexa
och förenade genom leder, vilket ej är fallet
hos några andra fiskar. Se även bild 15 på
plansch till art. Fiskar. T. P.
Lepidoströbus, bot., se Lepidodendron.
Le’pidus, fornromersk familj av patrieisk
ätt. 1. M a r c u s A e m i 1 i u s L. (d. 77
f. Kr.), konsul 78 f. Kr. Sökte omstörta
Sul-las inrättningar men blev, då han förde
trupper mot Rom, slagen av Catulus. — 2. Ma
r-c u s Aemilius L., den förres son.
Utnämnde som stadspraetor Caesar till
diktator, blev senare dennes rytteriöverste och
efter honom pontifex maximus. Som
prokon-sul i Spanien och Narbonensis ställde han sina
trupper till Antonius’ förfogande och blev
jämte denne och Octavianus triumvir 43. Den
personligen obetydlige mannen tvangs av
Octavianus år 36 att nedlägga sin värdighet
och internerades i Circeji. E. St.
Lepiöta, bot., se Fjällskivling.
Lepi’sma, zool-, se Fjällborst sva
n-s a r.
Le Play [lo plä’], F r é d é r i c, fransk me-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
