Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lerche, Vincent Stoltenberg - Lerchenborg - Lerdal - Lerdalsån - Lerduvskjutning - Lerglimmerskiffer - Lergods - Lergök - Lerhamn - Leriche, René - Lérida - Lerinerna - Leringen - Lerjord - Lerjärnsten - Lerma, Francisco Gómez de Sandoval y Rojas - Lermolieff, Ivan (G. Morelli) - Lermontov, Michail Jurjevitj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1029
Lerche—Lermontov
1030
Lerche [lä’rko], Vincent Stoltenberg,
norsk målare (1837—92). Studerade i
Düsseldorf från 1856 och bosatte sig där. L:s
specialitet var interiörer och genrebilder ur
klosterlivet med godmodigt, gärna
humoristiskt skildrade munktyper, såsom »Kardinal»,
»I klosterbiblioteket» och »Tionde i ett
kloster». Han är representerad i norska och
tyska museer samt i Nationalmuseum i
Stockholm och i Göteborgs museum. L. utgav
teck-ningssamlingarna »Med blyanten» och »Små
billeder for store börn» samt var verksam som
illustratör i Tyskland, Norge och Sverige (i
Ny Ill. Tidning). G-g N.
Lerchenborg [lä’rk»n-], förr danskt
grevskap på SjäLand, omfattande huvudgårdarna
L., s. om Kalundborg, och Agnsögaard m. m.
Godset upprättades 1703 under namnet
öst-rupgaard, ombildades 1755 till stamhuset L.,
som 1818 upphöjdes till grevskap. Detta
upphävdes 1923 och ersattes av
penningfideikommiss på 2,731,431 kr. L. tillhörde 1742—1927
släkten Lerche. Nuv. huvudbyggnad uppförd
omkr. 1750.
Lerdal, socken i Dalsland, Valbo härad,
Älvsborgs län, vid Bohuslänsgränsen; 53,62
kvkm, 702 inv. (1930). Genomflytes av
Ler-dalsån i en djup, odlad dal, omgiven av
olän-dig bergsbygd. 1,051 har åker, 3.966 har
skogs- och hagmark. Ingår i Högsäters,
Jär-bo, Rännelanda, L:s och Råggärds pastorat i
Karlstads stift, V. Dals kontrakt.
Lerdala, socken i Skaraborgs län, Vadsbo
härad, på n. Billingens västsluttning,
slättbygden vid dess fot kring sjön Lången och
översta Kräftån samt i v. Klyftamons
skogsbygd; 30,71 kvkm, 803 inv. (1930). 1,006 har
åker, 1,719 har skogs- och hagmark. Ingår i
Bergs, L., Timmersdala och Böja pastorat i
Skara stift, Billings kontrakt.
Lerdalsån, biå till örekilsälven (se d. o.).
Lerduvskjutning, ett slags jakts k ytte.
Avsikten är att ge skytten övning i att
träffa rörliga mål, sådana de te sig under
jaktens utövning. Vid 1. föreställes en
flygande fågel av små platta, runda skålar av
lergods (nu vanl. av asfalt), s. k. lerduvor, som
kastas upp genom specialmaskiner. L. har
utvecklats till en särskild sport med
tävlingar i de flesta länder. I Sverige anordnas
de dels av Svenska jägarförbundet, dels av
Riksförbundet för kortdistansskjutning. — L.
är även förberedande övning till skjutning
från flygplan. G. Bve;Ö-g.
Lerglimmerskiffer, miner., se F y 11 i t.
Lergods, se Keramik.
Lergök, ett musikinstrument, se Ocarina.
Lerhamn, fiskläge i Brunnby socken,
Malmöhus län, vid n. Öresund, 3 km s. om Mölle.
Leriche [lori’/], René, fransk kirurg (f.
1879), e. o. prof, i Lyon 1910, i Strassburg
1925. Har med ett stort antal
experimentella och kliniska arbeten belyst frågor inom
nervsystemets, blodkärlens och skelettets
fysiologi och kirurgi. L:s forskning rörande
de sympatiska nerverna är banbrytande och
vittnar liksom hans övriga författarskap om
stor originalitet och överlägsen begåvning.
Han är utgivare av Lyon Chirurgical. T. R.
Lérida. 1. Provins i n. ö. Spanien, kring
Ebros biflod Segre, mellan Pyrenéerna och
Ebro, i Katalonien (sé d. o.); 12,151 kvkm,
324,748 inv. (1929). — 2. Huvudstad i prov.
L., vid Segre; 42,556 inv. (1929). Biskopssäte.
L. omges av stora olivlundar och
fruktträdgårdar. Konservfabriker, kvarnar,
oljeslage-rier. L. var 1300—1717 säte för ett univ.
Lerlnerna, fr. Iles de Lérins [Tl do lerä’s],
fransk ögrupp i Medelhavet, utanför Cannes.
Störst äro S:te-Marguerite och
S:t-H o n o r a t, där ett kloster grundlädes på
400-talet.
Leringen, sjö i Torps och Holms socknar,
Medelpad; 28 kvkm, 196 m ö. h. Genomflytes
av Gimån.
Lerjord. 1. (Kem.) Se
Aluminiumföreningar. — 2. (Lantbr.) Sådan jord, som
till följd av sitt innehåll av lera (se d. o.)
har dennas egenskaper.
Lerjärnsten, miner., se Järnlersten.
Lerma [lä’-], Francisco Gömez de
Sandoval y Rojas, hertig av L.,
spansk statsman (omkr. 1550—4625). Blev
vid Filip HI:s tronbestigning 1598 hertig
och förste minister. L. var oduglig, slösaktig
och egennyttig. Flottan förföll, och
moris-kernas fördrivande (1609) vållade industri och
jordbruk svår skada. L. slöt 1604 fred med
England och 1609 stillestånd med
Nederländerna. Han blev kardinal men störtades 1618.
En del av L:s brevväxling utgavs 1906 av
A. Rodriguez Villa.
Lermolieff, Ivan, pseud. för G. M o r e 11 i
(se d. o.), italiensk konstforskare.
Le’rmontov [-of], Michail Jurjevitj, rysk
skald (1814—41). Son till en officer,
tillhörande en på 1600-talet inflyttad skotsk släkt,
blev L. — efter en drivhusuppfostran hos
sin rika mormor och
genom relegation
avbrutna universitetsstudier i Moskva —
1834 gardesofficer i
Petersburg; förvisad
till Kaukasien, först
på grund av en mot
Petersburgssocieteten
utmanande dikt vid
Pusjkins död (1837),
sedan på grund av en
duellaffär, stupade, han
där i en duell. L.
brukar betecknas som
Rysslands Byron och har ibland
karakteriserats som dennes rene imitatör; om också
påverkningen är oomtvistlig, är likväl L:s
by-ronism original. Hans sönderslitenhet,
världsförakt och världssmärta äro framsprungna ur
en i sin hopplösa disharmoni stark och
lidelsefull personlighet; samtidigt bär hans
diktning prägeln av att vara född under den
nikolajska regimens mörka år. I flertalet av
sina verk har L. förlagt scenen till
Kaukasien, vars diktare han framför andra är; det
gäller först och främst hans bägge mest
kända arbeten: dikten »Demonen» (1856; sv.
övers, bl. a. av A. Jensen i »M. L. Valda
dikter», 1919), vars djärva romantik var i
den ryska litteraturen epokgörande, vars vers
i glans och prakt t. o. m. överträffade
Pusjkins och vars skildringar av Kaukasiens vilt
majestätiska natur alltjämt äro enastående,
och »Vår tids hjälte» (1840; sv. övers, senast
1926, »Min vän Petjorin»), i vars byronska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
