Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Le Sage, Alain René - Lesbisk kärlek - Lesbos - Leschetizky, Theodor (Leszetycki) - Lescot, Pierre - Les extrêmes se touchement - Lesgier el. Lesger - Lesina - Lesion - Lesja, Lesje - Lesjöfors - Leskien, August
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1033
Lesbisk kärlek—Leskien
1034
modig humor, i släkt med fabliåernas
äkt-galliska anda. L:s humoristiska sederoman
fick stor betydelse bl. a. för den engelska
1700-talsromanen. Skådespelet »Arlequin»
uppfördes på Skansen 1924. Jfr monogr. av
E. Lintilhac (1893). Kj. S-g.
Lesbisk kärlek, homosexualitet mellan
kvinnor.
Le’sbos, ö vid Mindre Asiens v. kust,
utanför Ad rarniti viken, efter huvudstaden ofta
benämnd Mytilene (turk. Midüllü); 1,750
kvkm, 137,160 inv. (1928). Tillhör sedan 1913
Grekland och bildar med Lemnos och Hagios
Eustrathios nomos L. (2,389 kvkm, 161,577
inv.). Genom de djupt inträngande
Kalloni-och Veras-(Hiera-)vikarna uppdelas L. i tre
halvöar; högsta punkt är Hagios Elias
(Olympos; 940 m ö. h.). ön är bördig och
väl-odlad; huvudprodukterna äro olivolja och
valonea, som exporteras över Mytilene.
Befolkningen är grekisk; under de senaste åren
har L. varit en första tillflyktsort för från
Turkiet överflyttade greker.
L. var under historisk tid bebyggt av
invandrade greker av eolisk stam; mest
betydande av dess städer - var Mytilene. Det på
ön rådande adelsväldet störtades av
tyranner; den mest bekante av dem är
Pit-takos. Till denna tid hör den lesbiska
lyrikens blomstring (se Al ka i os och Sapfo;
jfr Grekiska litteraturen, sp. 997).
L. kom senare under persiskt välde och
ingick efter perserkrigen i Deliska (Atenska)
förbundet. Ett avfall från Aten under
peloponnesiska kriget (428 f. Kr.) straffades med
blodig stränghet. Vid mitten av 1300-talet
lydde L. under hertigar av den genuesiska
ätten Gattilusio. 1462 intogs ön av turkarna
men avträddes av Turkiet till Grekland
genom freden i London 30 maj 1913. M. Pn N-n.
Lesch, Bruno Lorenz Nicolaus,
finländsk historiker (f. 1888). Disputerade
1924 på avh. »Carl Erik Mannerheim», bd 1,
och blev 1926 docent i Finlands och
Skandinaviens historia vid Helsingfors univ. Efter
att ha tjänstgjort som skollärare utsågs L.
1919 till direktor för Högre svenska
handels-läroverket, som 1927 ombildades till
Svenska handelshögskolan i Helsingfors med L.
som rektor och äldre lärare i historia och
statskunskap. Han är ordf, i Historiska
föreningen i Helsingfors. H. E. P.
Lescheti’zky, T h e o d o r (po. L e s z
e-tycki), polsk pianopedagog (1830—1915),
elev av Czerny och Sechter i Wien. Verkade
sedan 1878 som högt ansedd pianolärare i
Wien och utbildade en mängd berömda
pianoartister, även flera svenska. L. var även
kompositör. Om hans metod se bl. a. monogr.
av Malwine Brée (1902; ty.). T. N.
Lescot [läskå’], Pierre, fransk arkitekt
(f. något av åren 1500—15, d. 1578). L.
påbörjade 1546 en ombyggnad av det medeltida
Louvrepalatset i Paris (jfr L o u v r e); omkr.
1560 var en del av v. flygelbyggnaden färdig,
fram till Pavillon de 1’Horloge, med en av
Jean Goujon rikt smyckad gårdsfasad, samt
en del av s. flygeln. På 1560-talet
påbörjades under L:s ledning den s. längan, som
senare fortsattes fram till Tuilerierna. 1547—
49 uppförde L. i samarbete med Goujon (se
d. o.) Fontaine des innocents i Paris. L. hade
stor betydelse för den franska renässansstilens
utveckling i monumental riktning. E. L-k.
Les extremes se touchent [läz äksträ’m so
to’J], fr., se Extrem.
Le’sgier el. L e’s g e r, stammar i Kaukasus,
som bilda östra gruppen av de
nordkaukasiska folken och äro bosatta särskilt i
Dagestan. De uppgå till över 1/2 mill. och
bilda omkr. 27 av varandra oberoende
stammar, som tala särskilda språk, av vilka de
flesta alltjämt äro ganska ofullständigt
kända (jfr Kaukasiska språk). Det
förnämsta av de hithörande folken är a
vare r n a (vilka ingenting ha att göra med
folkvandringens avarer), inemot 200,000. L.
äro sunnitiska muhammedaner. J. Ch-r.
Le’sina, slav. Hvar, en av Dalmatiska
öarna, se Dalmatien. Tillhör
Jugoslavien. 288 kvkm. Huvudort är Hvar (2,054
inv. 1921), biskopssäte och kurort.
Lesion [leJWn] (lat. laè’sio), med., skada,
åkomma (yttre el. inre).
Lesja, förr L e s j e, herred i Opland fylke,
Norge, omfattande passet mellan och översta
delarna av Gudbrandsdalslågens och Raumas
dalar, vari Raumabanan framgår, samt
omgivande fjäll; 2,245 kvkm, 2,923 inv. (1920).
Om den märkliga sjön Lesjaskogsvatn
(förr Lesjeskogsvand; 612 m ö. h., 5,43 kvkm)
i L. se Bifur k atio n, sp. 264. Vid
Lesja-verk lämningar av ett järnverk, som drevs
1652—1812.
Lesjöfors, järnbruk i Rämens socken,
Värmlands län, vid L. station på Inlandsbanan, 30
km n. om Filipstad; omkr. 1,200 inv. (1929);
tax.-värde 1,887,200 kr. (1928), därav för
jordbruk 634,500 kr. Äges av L. a.-b., gr. 1867,
aktiekap. 1,5 mill. kr., vilket även omfattar
masugn vid Långbanshyttan och
vattenkraftstation vid Stjärnfors samt 6,000 har skog;
tills. 400 arb. Tillverkar tackjärn, stål, järn-,
stål- och pianotråd, stållinor, sten verk tyg
samt fjädrar för järnvägsvagnar m. m.;
tillv.-värde per år 3 mill. kr. — L. privilegierades
1675 för bergsfogden E. Hult. Under
1800-talet utvecklades rörelsen storartat främst
genom Gustaf Ekmans (se d. o.) insatser. —
Vid L. lade J. A. Brinell (se d. o.) grunden till
sina epokgörande forskningar på
stålbehandlingens område.
Leskien [läskPn], August, tysk
språkforskare (1840—1916). Blev e. o. prof, i
jämförande språkforskning i Jena 1869 och prof,
i slaviska språk i Leipzig 1870. Bland
hans skrifter märkas
»Handbueh der
alt-bulgarischen Spra-ehe» (1871; 6:e uppl.
1922), »Die
Declina-tion im
Slavisch-Li-tauischen und
Germa-nischen» (1876), »Der
Ablaut der
Wurzelsil-ben im Litauischen»
(1884), »Grammatik
der altbulgarischen
Sprache» (1909),
»Grammatik der
ser-bokroatischen Spra
che», I (1914), och »Litauisches Lesebuch»
(1919). L. utgav jämte K. Brugmann
»Li-tauische Volkslieder und Märchen» (1882).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
