Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1045
Lettgallen—Lettland (Religion och undervisningsväsen)
1046
stöd för olika ändamål (1929 till ett belopp
av omkr. 13,500 kr.). Dess fonder utgjorde
i jan. 1930 1,516,000 kr.; av avkastningen
får, tills kapitalet uppnått viss storlek, blott
en del användas. Litt.: »Letterstedtska
föreningen 50 år» (i Nord. Tidskr. 1924); N.
Herlitz, »Nordisk Tidskrift 50 år» (Nord.
Tidskr. 1927). N. H-tz.
Lettgallen, lett. Latgale, prov, i Lettland.
Lettiska språket och litteraturen.
Lettiskan hör till den baltiska grenen (se
Baltiska språk) av den indoeuropeiska
språkstammen; talas av närmare 2 mill.
människor. Den omfattar tre huvuddialekter:
tamiskan i v., höglettiskan i ö.
och mellan dem medellettiskan, från
vilken skriftspråket utgått. Den äldre
ortografien, som ännu nyttjas i tidningspressen
och delvis i annan, företrädesvis religiös,
litteratur, är ansluten till den tyska
frakturskriften. Den därifrån ganska avvikande nya
ortografien, likartad med den litauiska, är
utformad efter den tjeckiska. I fråga om
ljudutveckling och böjning befinner sig lettiskan
i allm. på ett mera framskridet stadium än
litauiskan: ändelsevokaler ha i stor
utsträckning bortfallit, nasalkonsonanter ha ofta
försvunnit, och accenten har nästan alltid
flyttats till första stavelsen. Lettiskans
tonaccenter äro däremot, särskilt i norra
medellettiskan, ålderdomligare. Lettiskan har,
liksom litauiskan, fem (sex) kasus, neutrum
saknas, och verbet har gemensam form för
3:e pers. sing. och plur. Litt.: A. Bielenstein,
»Die lettische Sprache» (2 bd, 1863—64) och
»Lettische Grammatik» (1863); J. Endzelin,
»Lettische Grammatik» (1923); K.
Mühlen-bach och J. Endzelin, »Lettisch-deutsches
Wörterbuch» (1923 ff.). Handböcker: J.
Endzelin, »Lettisches Lesebuch» (1922); E. Ozolin,
»Lettisch-deutsches und deutsch-lettisches
Wörterbuch» (1926; red. av J. Endzelin).
Den lettiska litteraturen. 1530
utgavs en övers, av Fader vår och 1585
»Catechismus eatholicorum» (unikt ex. i
Uppsala). Luthers lilla katekes trycktes
1586 och en kyrklig sångbok 1587.
Senare uppstod en rik, mest lutersk
uppbyggel-selitteratur. I början av 1600-talet
framträdde G. M a n c e 1 i s (M a n c e 1 i u s, d.
1654) och under 1700-talet G. F. Stender
(d. 1796) med grammatiska, lexikaliska och
smärre skönlitterära arbeten. Den senares
son A. J. S tender (d. 1819) utförde bl. a.
en övers, av Holbergs »Jeppe paa bjerget».
Under 1820-talet bildades två
litteratursällskap, och tidningspressen började utvecklas
(se Lettland, tidningspress). Bland
författare från senare tid märkas den
produktive och mångsidige E. D in sbe r g’i s (d.
1902), journalisten och översättaren J.
A1-lunäns (d. 1864), den folklige novellisten
J. Neikens (d. 1866), epikern A.
Pumpurs (d. 1902) och bröderna R. och M.
K a u d z i t s, vilkas realistiska roman
»Mèr-nieku laiki» (Lantmätartiden) blev högt
uppskattad. En central ställning intaga
lyrikern J. Plieksans-Rainis (d. 1929),
även framstående som dramatiker, och hans
maka, Eliza P 1 i e k s a n e (pseud. A s p
a-z i j a), socialt betonad dramatiker och
novellist; vidare R. Bl au man is (d. 1908),
dra
matiker och novellförfattare med ämnen
särskilt ur lantlivet. Vidare må nämnas P 1
ü-dons och J. Akuraters, båda lyriker,
Anna Brigader e, som i sina romaner
mästerligt skildrar kvinnogestalter, samt K.
S k a 1 b e, lyriker och sagoförfattare.
Av största intresse är letternas rika
folkdiktning, omfattande än lyrisk-idylliska, än
episkt betonade visor (dainas), sagor, gåtor
o. s. v. En oerhörd mängd folkvisor har
insamlats av F.
Brivzemnieks-Trei-lands (d. 1907) och framför allt av K.
Barons (d. 1923). Sägner ha upptecknats av
A. Lerchis-Puskaitis (d. 1903), och
f. n. publicerar P. Smits betydande
samlingar av folkdikter. Inemot 40,000 dainas
ha upptecknats. Se E. Wolter, »Die
osteuro-päischen Literaturen» (i »Kultur der
Gegen-wart», 1: 9, 1908), och M. Walters, »Le peuple
letton» (1926). R. E-m.
Lettland, lett. La’tvija, republik vid ö.
kusten av Östersjön kring Rigaviken och
floden Düna; 65,791 kvkm, 1,898,859 inv. (1930);
huvudstad: Riga. L. består av fyra historiska
provinser: Kurland (Kurzeme), S e m g a
1-1 e n (Zemgale), L i v 1 a n d (Vidzeme) och
Lettgallen (Latgale). Då de
självständiga staterna Estland och L. grundades,
införlivades av ry. guv. Livland n. delen med
Estland; s. delen tillföll L. Lettgallen
tillhörde förut ry. guv. Vitebsk och Pskov och
motsvarar ung. det s. k. polska Livland.
INNEHÅLL:
sp.
Naturbeskaffenhet ... 1046
Befolkning ........ 1046
Religion och
undervisningsväsen ........ 1046
Tidningspress....... 1047
Jordbruk med binä-
ringar ............ 1047
Industri........... 1048
Handel ............ 1048
Kommunikationer ... 1048
Kreditanstalter ... 1049
sp.
Mynt, mått och vikt... 1049
Finanser ........... 1049
Administrativ
indelning .............. 1049
Rättskipning ....... 1049
Författning oeh
förvaltning .......... 1050
Nationalflaggan...... 1050
Försvarsväsen........ 1050
Historia............ 1051
Naturbeskaffenhet. L. tillhör det
östbaltiska låglandsområdet, ett utpräglat
moränlandskap, småkuperat (Gaisiqa kalns 313 m
ö. h.) samt rikt på sjöar och juossar. Alla
större floder i landet flyta till Östersjön.
Störst är Düna (lett. Daugava), som i hela
sitt nedre lopp, 340 km, flyter genom L. Av
övriga floder må nämnas Aiviekste (ty. Ewst),
biflod fr. h. till Düna, Lielupe (Kurländska
Aa), Venta (ty. Windau) och Gauja
(Livländ-ska Aa, 380 km). Om geologi se Baltiska
staterna. Klimatet är något mildare än
i Estland: medeltemp. för jan. ligger mellan
—3° C och —7°, för juli mellan +16° och
+ 18°. Årsnederbörden är 600—700 mm.
Befolkning. Vid föreg. folkräkning (1925)
hade L. 1,844,805 inv. mot 2,552,000 före
världskriget, således en förlust på mer än
Letterna utgöra 73,4 % av befolkningen,
varför L. i stort sett är att anse som en lettisk
nationalstat. De viktigaste främmande
minoriteterna äro tyskar (3,9 %), ryssar (10,5 %),
vitryssar (2,1 %) och judar (5,2 %); de övriga
äro polacker, ester, litauer, liver m. fl.
Religion och undervisningsväsen. L. är
övervägande protestantiskt. Av hela
befolkningen äro 57 % evangelisk-luterska, 0,8 %
andra protestanter, 23 % romersk-katolska,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
