Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1051
Lettow-Vorbeck
1052
utom av 1 kav.-reg:te om 5 skvadroner (därav
1 kulspruteskvadron), 1 reg:te tungt
artilleri, 1 reg:te för pansartåg, 1 sappörbataljon,
ett flygdetacbemang och ett reg:te
stridsvagnar. Organisationen grundar sig på
allmän värnplikt (från 21 till 50 år).
Tjänstgöringstiden vid stående armén är 15 mån.
men blir efter 1 sept. 1931 12 mån. för
infanteriet och 15 mån. för övriga vapenslag.
Fredsstyrkan är omkr. 20,000 man (därav
omkr. 2.000 officerare). M. B-dt.
örlogsflottan utgöres (1930) av 2
undervattensbåtar och 3 minfartyg med
sammanlagt deplacement av omkr. 2,000 ton. ö-g.
Historia. Om L:s äldre historia se
Kurland och L i v 1 a n d. Under världskriget
och därpå följ, krig blev L. hårt härjat.
Landets centrum från Riga till Dünaburg
utgjorde 1915—17 en del av tysk-ryska fronten;
sedan huserade bolsjeviker, tyska
Baltikum-soldater och Bermondts trupper.
Hundratusentals flyktingar lämnade 1915 Kurland, och
senare s. å. följde den stora »evakueringen»
av Riga o. a. städer, då hela deras industri
överflyttades till Ryssland. Mer än en tiondel
av alla byggnader på landsbygden förstördes
under krigsåren i grund.
I staden Walk konstituerades 30 nov. 1917
ett provisoriskt lettiskt nationalråd, som s. d.
utfärdade en högtidlig proklamation om
lettiska statens politiska och statliga
självbe-stämmelserätt för att skapa en fri och
oavhängig lettisk stat inom nationens
etnografiska gränser, d. v. s. Kurland, Livland och
Lettgallen. Den rysk-tyska freden i
Brest-Litovsk, 3 mars 1918, innebar emellertid L:s
styckande i tre delar: Kurland under
Tyskland, Lettgallen under Ryssland; Livland
skulle få rätt att själv bestämma sitt öde.
I febr. 1918 besattes Livland och Lettgallen
av tyska trupper, och tysk kolonisation i
Kurland förbereddes. De allierades
fullständiga seger i världskriget korsade dessa
planer. Nationalrådet samlades i Riga, förenade
sig med det »demokratiska blocket» där till
L:s provisoriska parlament, proklamerade 18
nov. 1918 L. som fri och oavhängig stat och
utnämnde en provisorisk regering.
Bondepartiets ledare, Karl Ulmanis, blev L:s
förste ministerpresident. Till nationalrådets
president, samtidigt även provisoriskt
statsöverhuvud, valdes Jänis Tschakste.
Vid årsskiftet 1918—19 blev det dock
tydligt, att provisoriska regeringen, som blott
kunnat utrusta några få kompanier, ej
förmådde hålla stånd mot bolsjevikerna, vilka
togo stad efter stad. Den drog sig tillbaka
till Kurland, och 3 jan. 1919 intågade
bolsjevikerna i Riga, där de proklamerade ett rött
»Sovjet-Lettland». Från Libau inledde
provisoriska regeringen kampen och lyckades vid
floden Venta i s. v. Kurland hejda den röda
vågen. Den nationella hären ökades med
frivilliga trupper och genom mobilisering i
Syd-kurland. Tyskbalterna hade skapat ett
särskilt lantvärn. 22 maj 1919 befriades Riga
från bolsjevikväldet. Lantbefolkningen i
Livland reste sig mot bolsjevikväldet; den i
skogarna bildade irreguljära »gröna armén» kom
den reguljära armén till hjälp. I norra L.
börjades befrielsearbetet av en annan
reguljär armé i samverkan med esterna. Mot denna
utmarscherade från Riga rikstyska trupper
och tysk-baltiskt lantvärn; de ledo 22 juni
vid Cèsis-Rauna (Wenden-Ronneburg) ett
blodigt nederlag. Därefter undertecknades 3
juli ett lettisk-tyskt stillestånd, i vilket det
tyska armébefälet förpliktade sig att
utrymma landet. Lettiska nordarmén intågade
7 juli 1919 i Riga, och befrielsekriget
fortsattes under ledning av den populäre överste
(senare general) B a 1 o d i s. De rikstyska
trupperna stannade dock i Sydkurland kring
Mitau. Under befäl av ryssen Bermondt (se
d. o.) anfölls lettiska demarkationslinjen
mellan Mitau och Riga. De tysk-ryska trupperna
belägrade och bombarderade Riga, men med
hjälp av franskt och engelskt flottartilleri
bröts belägringsarméns kraft. I slutet av nov.
1919 var äntligen hela Kurland fritt. Stärkt
med vapensändningar från England och
Frankrike och nya mobiliseringar, började
lettiska nationalarmén 3 jan. 1920 en
kombinerad offensiv mot bolsjeviktrupperna i östra
L., och i slutet av jan. var Lettgallen rensat
från den röda armén. I fredsfördraget i Riga
11 aug. s. å. erkände Sovjetryssland L:s
oavhängighet. Med Tyskland träffades 15
juli s. å. i Berlin en överenskommelse,
varigenom krigsersättningsfrågorna reglerades
(ännu kvarstående tvistefrågor reglerades i
ett tysk-lettiskt handelsfördrag 1928).
I Riga sammanträdde 1 maj 1920 lettiska
nationalförsamlingen, åt vilken nationalrådet
överlämnade sina fullmakter. En regelrätt
regering utnämndes nu med K. Ulmanis
som ministerpresident; nationalförsamlingens
ordf., J. Tschakste, övertog
statspresidents-funktionerna. Nationalförsamlingen antog 15
febr. 1922 en författning för L., gällande
från 7 nov. s. å. (se sp. 1050).
Nationalförsamlingen upplöstes sommaren 1922, och L:s
första ord. parlament (saeima) sammanträdde
7 nov. s. å. Det valde Tschakste till
statspresident. — L. erkändes 26 jan. 1921
de jure av de allierades högsta råd som en
oavhängig stat och upptogs 22 sept. 1921 i
Nationernas förbund. — Tschakste dog 14
mars 1927 och efterträddes 8 april s. å. av
G. Z e m g a 1 s, som 1929 besökte Stockholm.
Nuv. president, vald 9 april 1930, är
bonde-förbundsledaren Albert Kviesis.
Litt.: L:s statistiska dep:s publikationer;
M. Skujenieks, »Latvijas zeme un iedzlvotäji»
(L., land och folk; 1920; flera nya uppl.); M.
Walters, »L., seine Entwicklung zum Staat
und die baltischen Fragen» (1923); H. v.
Sicard, »L., Estland, Litauen. Erdkunde»
(s. å.); K. Duzmans, »Lettland förr och nu»
(1926); B. Siew, »Lettlands Volks- und
Staats-wirtschaft» (1927); M. Haltenberger, »Die
baltischen Länder» (1929; i »Enzyklopädie der
Erdkunde», utg. av O. Kende). K. Duzmans.
Lettow-Vorbeck [lä’tå-få’rbäk], Paul von,
tysk general (f. 1870). Deltog i 1900 års
Kinafälttåg samt tjänstgjorde både i Tyska
Sydvästafrika och Kamerun. 1914 kom han,
då överstelöjtnant, till Tyska Östafrika, där
han under världskriget med fåtaliga
stridskrafter och avskuren från förbindelser med
hemlandet under de svåraste förhållanden i 4
års tid kämpade mot engelsmännen (delvis
ock, mot slutet, mot portugiserna). Då
underrättelsen om vapenstilleståndet 1918 nåd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
