- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 12. Krageholm - Lissa /
1053-1054

(1929) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1053

Lcttra—Leucit

1054

de den lilla
truppstyrkan, hade den ännu
icke tvungits till
underkastelse. L.
befordrades i okt. 1917
till generalmajor. Han
är sedan 1928 led. av
tyska riksdagen och
tillhör tysk-nationella
folkpartiet. Se
vidare Kolonialstriderna under
världskriget, sp. 989. — L.
har utgivit »Heia
Sa

fari» (1919), »Meine Erinnerungen aus
Ost-Afrika» (1921) m. m. M. B-dt.

Lettra, förse kanten av mynt med ett
instämplat mönster, en bokstavsskrift el. dyl.
till skydd mot åverkan.

Lettre [lätr], plur. 1 e 11 r e s, fr. (av lat.
li’ttera), bokstav, brev. — Lettres de
c a c h e t [-do kajä’], se nästa art. — L. de
c h a n g e [-do fä%], växel (se d. o.). — L. de
c r é a n c e [-do kreä’s], kreditivbrev, se K r
e-ditiv 1. — L. de marque [-do mark],
kaparbrev, se K a p e r i. — L. de rappel
[do rapä’l], rappellbrev, se R a p p e 11. — L.
de recréance [-do røkreä’s], rekreditiv
(se d. o.). — Lettres italiques [-itali’k],
»italienska bokstäver», kursivstil, se
Kursiv. — Lettres persanes [-pärsa’n],
»persiska brev», se Montesquieu. —
Lettres provinciales [-pråväsiaT],
»brev från landsorten», se P a s c a 1, B.

Lettres de cachet [lä’tr do kajä’], fr., »brev
under sekret», i Frankrike urspr. nästan alla
under konungens mindre sekret (cachet el.
petit signet) utfärdade slutna brev.
Småningom övergick 1. att beteckna huvudsakligen
kungliga häktningsorder. På 1500- och
1600-talet användes 1. ofta mot politiskt
misshagliga personer, men detta blev allt sällsyntare.
Vanligt var, att ansedda familjer utverkade
1. mot vanartiga släktingar för att undvika
den skandal offentlig rättegång medförde.
Det godtyckliga systemet med 1. angreps 1770
av Malesherbes. De värsta missbruken
avskaffades 1784 genom ministern Breteuils (se
d. o.) försorg men hela systemet först genom
ett 16 mars 1790 av konstituerande
nationalförsamlingen antaget och 20 mars s. å. av
Ludvig XVI utfärdat dekret. Litt.: F.
Funck-Brentano, »Les lettres de cachet» (1903).

Lettstiöm, Harald, jurist, bankman (f.
1877 27/5). Blev jur. kand, i Uppsala 1900,
advokat i Stockholm 1903, tillhörde 1913—24
styrelsen för Svenska handelsbanken och är
sedan 1915 en av denna banks direktörer. L.
har haft och har en mängd offentliga och
enskilda uppdrag. Livligt intresserad av
kulturell och konstnärlig verksamhet, är han
sedan 1910 sekr. i Folkbildningsförbundet och
tillhör sedan 1914 styrelsen för Dramatiska
teatern. Bl. a som sekr. sedan 1914 i
Drottningens centralkommitté och som
styrelse-ordf. sedan 1921 i De blindas bokfond har han
tagit verksam del i socialt hjälparbete. E. Spr.

Letälven, eg. den mellan sjöarna Möckeln
och Skagern i Värmland belägna delen av
vattendraget Svartälven—L.—Gullspångsälven,
i vidsträckt bemärkelse även Svartälven. Hela
vattendraget (flodområde 4,969 kvkm) har av

naturen en för utbyggnad ovanligt gynnsam
profil. Av medelvatteneffekten, 83,000 hkr
(inkl, biflodernas), var 1928 en effekt av 75.800
hkr utbyggd. Svartälven, från
Västerdalarna, har flera sedan gammalt för
bergshanteringen viktiga fall, de största i nedre
loppet, Brattforsen (installerad effekt 4.800
hkr), Skråmforsen (3,100 hkr) och nära
Möckeln Karåsfallet (5,570 hkr). I Möckeln
mynnar även Timsälven, från Filipstadstrakten,
med utbyggda fall bl. a. vid Björkborn (2.300
hkr) och Bofors (4,500 hkr). I egentliga L.
Degerfors (5.570 hkr) och Munkaforsarna (ej
utbyggda). Störst är Gullspång (se d. o.).

Leu [le], plur. lei, rumänskt mynt, urspr.
= 1 franc, indelas i 100 bani (lÖO lei f. n.
2,25 kr.).

Leube [låPbe], Wilhelm Olivier von,
tysk läkare (1842—1922), prof i Jena 1872,
i Erlangen 1874 och i Würzburg 1885; tog
avsked 1911. L. har infört bruket av
mag-sonden (»Die Magensonde», 1879). Ljd.

Leublfing [lål’bl-], August von, Gustav
II Adolfs livpage (1614—32). Antogs i mars
1632 i Nürnberg till livpage och var vid
konungens sida, då denne stupade vid Lützen,
där L. själv dödligt sårades. L. dog i
Naum-burg 15 nov. Den berättelse om konungens
död, som går under hans namn, är av osäkert
värde. Jfr L. Bobé i Hist. Tidskr. 1902.

Léucade’ndron, i Kaplandet hemmahörande
växtsläkte av fam. Proteaceae. Talrika arter,
träd med läderartade, vanl. håriga blad. De
vackert silvergrå bladen av L. argenteum,
silverträd, användas dekorativt.

Leuchtenberg [läl^tanbärk]. 1. Fordom
riksomedelbart lantgrevskap i Oberpfalz, vid
Naab, omfattande 220 kvkm.
Lantgrevarnas ätt utdog 1646, L. tillföll Bayern och
tilldelades bayerska prinsar som apanage.
Eugène de Beauharnais (se d. o.) blev 1817
hertig av L. och greve av Eichstätt. Om
lant-grevskapet se ty. monogr. av M. Doeberl
(1893). — 2. Furstlig ätt, härstammande
från Eugène de Beauharnais (se d. o. och ovan,
1). Denne hade med Augusta av Bayern
fyra döttrar, däribland drottning Josefina
(se d. o.) av Sverige och Amalia (1812—73),
g. m. kejsar Pedro I av Brasilien, samt
sönerna August (1810—35), hertig av L., g.
1835 m. drottning Maria II da Gloria av
Portugal, och Maximilian (1817—52),
hertig av L. Den sistnämnde äktade 1839
kejsar Nikolaus I:s av Ryssland dotter
Maria, fick s. å. titeln kejserlig höghet och
bosatte sig i Ryssland. Hans barn fingo 1852
titeln furst Romanowsky. Maximilians
av L. ene son, furst Nikolaus
Romanowsky (1843—91), hade två illegitima
söner, som 1890 fingo rysk titel av hertig av
Leuchtenberg. Efter ryska revolutionen
lever denna gren i Frankrike och Bayern,
grenen Romanowsky i Frankrike. B. H-d.

Léucln, a-amino-isobutyl-ättiksyra, (CH3)2
CHCH2CH(NH2)COOH, en viktig beståndsdel
av äggviteämnena. Vid den alkoholiska
jäsningen övergår detta 1. under avspjälkning
av koldioxid och ammoniak till inaktiv
iso-amylalkohol, som är en huvudbeståndsdel i
finkeloljan. H. E.

Léuci’scus, zool., se Mört släkte t.

Leucit (av grek. leuko’s, vit), ett i en
re

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jun 18 12:19:33 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdl/0635.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free