Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1057
Leukippos—Leuthold
1058
fallen påverkas vanl. ej av röntgenstrålar.
Andra behandlingar, som minska de vita
blodkropparna och organsvullnaderna, äro:
intagning av bensol, insprutning av torium X
samt injektionsbehandling med leukolytiskt
(vitblodkroppsupplösande) serum. Någon
definitivt botande behandling är ännu (1930)
ej känd. I. H. (Tillg.)
Léuki’ppos (grek. Léu’kippos, lat.
Leuci’p-pus), forngrekisk filosof, grundläggare av den
filosofiska atomläran, levde trol. omkr. 500 f.
Kr. Som hans lärjunge nämnes Demokritos.
Léukoeyter (av grek. léuko’s, vit, och ky’stis,
blåsa), vita blodkroppar. Utom de
»egentliga» polymorfkärniga 1. med deras eosinofila
och basofila biarter räknas till 1. (jfr bild 6
till art. Blod, F a g o cy t o s och L e u k
o-c y t o s) även de s. k. monocyterna. Alla
dessa fyra arter blåfärgas vid oxydasreaktion
(se O x y d a s) och bildas i benmärgsvävnaden
och dennas ekvivalenter. Den femte formen,
lymfocyterna, reagerar ej på oxydas, bildas
i lymfvävnaden (förstadium: lymfoblaster)
och utgör omkr. Vs av 1. i blodet (se Blod).
Utom i blodkärlen uppträda 1. i alla
kroppens vävnader och organ, så i
lymfkärlen, i benmärgen, i s. k. retikulär
bindväv, i kollagen bindväv (se
Bindesubstansvävnad) samt mellan epitel- och
körtelceller, dit de invandrat på grund av
sin förmåga att förflytta sig från stället,
vand ringsceller. L. äro levande,
självständiga celler med bibehållen kärna och
egenrörelse, dock högt differentierade för
speciella ändamål, resorption av födan och av
avfallsprodukter samt transport därav i den
normala ämnesomsättningen. De innehålla
starka enzym, lymfocyterna lipolytiska och
de övriga proteolytiska (se Lipolytisk
och Proteolytisk), verksamma t. ex. vid
fagocytosen; enzymen frigöras vid förstöring
av cellerna, t. ex. vid varbildningar, som
uppsmälta en varhåla. Experimentellt genom
konstgjord nedfrysning ha de s. k.
endolysi-nerna, starkt bakteriedödande ämnen,
studerats på detta sätt, efter koncentrering av
stora massor 1., vunna genom centrifugering
av blod el. insprutning av leukocytretande
ämnen (aleuronat) i bukhålan på djur. L.
utgöra ett av kroppens ordinarie försvarsorgan
mot inträngande mikroorganismer. Tillg.
Léukocytös (se L e u k o c y t e r), förökning
av de vita blodkropparna i det cirkulerande
blodet på grund av ett stegrat behov av
sådana. Man räkna med neutrofil och eosinofil 1.
samt lymfocytos. Under normala
(fysiologiska) förhållanden träffas 1. under digestionen
efter rikligare måltider samt även hos
nyfödda. Patologisk 1. uppträder bl. a. efter
blödningar, vid diverse kakexitillstånd, ss. vid
kräftsjukdomar, vid lokala inflammationer och
olika infektionssjukdomar, särskilt sådana
som framkallas av mikrokocker, och 1. skapar
som symtom viktiga skiljemärken mellan
vissa sjukdomar (vid blindtarmsinflammation,
astma, Basedowska sjukdomen o. s. v.). Vid
1. stiger de vita blodkropparnas antal ofta
till 10,000—20,000 men överskrider icke gärna
50,000 per kbmm. L. uppkommer i allm. ej
som lokalt symtom utan genom toxisk el.
kemisk retning av benmärgen, från vilken
1. utsvämmas (se även Sår, Sår läkning
och V arbildning).
L. skiljes från leukemi (se d. o.) bl. a.
därigenom, att vid 1. inga el. blott enstaka
abnorma blodkroppar uppträda i det cirkulerande
blodet. L:s motsats leukopeni (av grek.
peni’a, brist) är ett viktigt symtom vid många
sjukdomar (tyfus, perniciös anemi etc.), vid
vilka antalet vita blodkroppar el. vissa slag
av dessa förminskas. I. H. (Tillg.)
Léukode’rma (av grek. léuko’s, vit, och
der’ma, hud), en hudförändring, som
kännetecknas därav, att pigmentet i huden
fläckvis el. på ett mera diffust område förminskas
el. försvinner. Finnes en medfödd allmän el.
partiell pigmentbrist i huden, kallas den a
1-b i n i s m (se d. o.). Det förvärvade 1. är
vanligen sekundärt uppträdande till en föreg.
retningsprocess i huden. En särskild och
vanlig form av 1. är l. syphili’ticum, som kan
uppträda under sekundärstadiet av syfilis (se
d. o.). Vitiligo är en nästan alltid utan känd
orsak idiopatiskt uppträdande form av 1. med
tendens till stark utbredning. (K. M-s.)
Léu’koföreuingar, kem., se Tjärfärger.
Léukom [-kå’m], en vit fläck på
hornhinnan, ett ärr efter en förgången
inflammations-process. L., som ligga framför pupillen,
nedsätta synförmågan i hög grad, men om blott
tillräckligt stor del av hornhinneperiferien är
klar, kan en iridektomi (se d. o.) ofta
förbättra synen. Intar ärret åter hela
hornhinnan, är ögat i regel slutgiltigt blint. I
sällsynta fall tyckas det dock att återställa
någon synförmåga genom att ersätta den
framför pupillen belägna delen av ärret med klar
hornhinnevävnad från ett annat öga, som
måst uttagas. K. G. P-n.
Leukopla’ster, bot., se Cell, sp. 764.
Léukosafir, miner., se K o rund.
Léu’ktra, forngrekisk ort i s. Beotien,
mellan städerna Plataiai och Thespia, bekant
genom Epaminondas’ (se d. o.) seger över
spartanerna 371 f. Kr. A. M. A.*
Leunasalpeter [låPna], krävegödselmedel
från Leunaverken; består av lika delar
am-moniumnitrat och ammoniumsulfat samt
innehåller 8 % salpeterkväve och 19 %
ammo-niakkväve, motsv. i sammanlagt gödselvärde
omkr. 25 % salpeterkväve. G. H-r.
Leunaverken [läi’na-], stora kemiska
fabriker vid Merseburg (se d. o.) för tillverkning
av organiska färgämnen, luftkväveprodukter
m. m.; anlades urspr. av Badische Anilin- und
Sodafabrik, Ludwigshafen; ingå i den kemiska
industrikoncernen IGFA (Interessen
Gemein-schaft Farbenindustrie A.-G.). G. H-r.
Leuthen [låPtøn], by i preuss. prov.
Nieder-schlesien, 18 km v. om Breslau. Vid L. anföll
5 dec. 1757 Fredrik II av Preussen med 35,000
man österrikiska armén (65,000 man) under
hertig Karl av Lothringen och fältmarskalk
Daun, kringgick med sin huvudstyrka
fienden och tillfogade honom ett fullständigt
nederlag. C. O. N.*
Leuthold [läPtålt], Heinrich,
tyskschweizisk skald (1827—79). Skrev
formfulländad lyrik och utgav jämte Geibel »Fünf
Bücher französischer Lyrik» (1862).
»Gesam-melte Dichtungen» i 3 bd 1914. Monogr. av
W. Zimmermann (1918).
XII. 34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
