Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - L’Hôpital el. L’Hospital, Michel de - Lhote, André - L’Humanité - Li (kemi) - Li (mått) - Li (integrallogaritmen) - Li (innevånare) - Liaison - Liakka, Niilo - Lian, Ole Olesen - Lianer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1089
L’Höpital—Lianer
1090
L’Höpital [låpita/1] el. L’H o s p i t a 1,
Michel de, fransk statsman (omkr. 1507—73).
L. var läkarson och vistades som ung med sin
landsflyktige fader i Italien, studerade
juridik i Pavia, återkom
till Frankrike och
anställdes 1537 vid
parlamentet. Katarina av
Medici gjorde L. till
rikets kansler 1560.
L. var en kylig och
torr natur, klok och
fast besluten att söka
avhjälpa statens inre
svaghet, som
orsakades av
religions-söndringen. Hans
politik kom därför
hu-genotterna till godo
(se H u g e n o 11 e r, sp. 89). Han kunde
ej hindra religionskrigets utbrott 1562 men
förmedlade freden i Amboise 1563. L.
ordnade även finansförvaltning och rättsväsen.
Motarbetad av katolska partiet, föll L. efter
freden i Longjumeau 1568 (se
Hugenot-t e r, sp. 89) i onåd och avskedades s. å. Fr.
monogr. av H. Amphoux (1900), eng. av C. T.
Atkinson (s. å.) och A. E. Shaw (1905). B. H-d.
Lhote [låt], André, fransk målare (f.
1885). L:s tidigaste måleri är påverkat av
Cézanne; 1906 utställde han tills, m.
inde-pendenterna. Hans intresse för komposition
med färgplan ledde honom in på kubismen,
vars program han dock tillämpade i en
mildrad form; samma riktning företräddes i
Sverige av Georg Pauli (se d. o.). I sina
senaste figurmålningar visar L. en neoklassisk
formkänsla. E. L-k.
L’Humanité [lymanite’], se Humani t é, L’.
Li, kemiskt tecken för en atom litium.
Li, kin. mått och vikt, se Kina, sp. 696.
Li (x), mat., förk. av »integrallogaritmen»
för värdet æ el.
Li (a?) =
x
0
dx
log nat x
Li, urinnevånare på ön Hai-nan (se d. o.),
dels sheng-li (vildar), som bo i det inre och
livnära sig av jakt och fiske, dels shu-li, som
äro jordbrukare. De förra visa frändskap
med laos (se d. o.), de senare äro biandfolk.
Liaison [liäzå’], fr., förbindelse,
kärleksförhållande; gramm., »bindning», d. v. s. uttal
av annars stum slutkonsonant i ett ord, om
nästa ords första ljud är en sonant.
Li’akka, N i i 1 o, finländsk nykterhets- och
folkbildningsman (f. 1864). Blev fil. kand.
1889, verkade länge som tidnings- och
folk-högskoleman, var 1912—21 sekr. i Finska
folkupplysningssällskapet och blev 1920 chef
för socialministeriets nykterhetsavdelning.
L. var riksdagsman för agrarpartiet 1919—
21 samt undervisningsminister april 1921—
jan. 1922 och nov. 1922—jan. 1924 ävensom
socialminister maj 1924—mars 1925. Han har
publicerat finskspråkiga historiker över
Oris-bergs bruk (1920) och Uleåborgs
hushållningssällskap 1828—1928 (1928). H. E. P.
Li’an, O 1 e O 1 s e n, norsk arbetarpolitiker
Dalai lamas palats i Lhasa.
(1868—1925). Kom 1887 till Oslo som
typograf, blev 1903 ordf., 1904 även sekr. i
typografernas landsförbund och var 1907—25
ordf, i Norges arbetares fackliga
landsorganisation. L. var från 1920 medlem av det
kommunistiska arbetarpartiets centralstyrelse
och 1916—21 stortingsman för Oslo, 1908—10
led. av en kommitté ang. medling och
skiljedom i arbetstvister m. m. Som av regeringen
utsedd sakkunnig i arbetarfrågor deltog han
i Genuakonferensen 1922. M. H.
Lianer, växter med lång och smal stam, som
på olika sätt stödja sig på andra växter för
att med blommor och blad nå upp i gynnsam
belysning. L. indelas i spärrklättrare,
rotklättrare, slingerväxter och klängväxter.
Spärrklättrare el. halvlianer stödja sig med
utspärrade grenar. Somliga spärrklättrare ha
inga särskilda klätterorgan (Cucubalus
bacci-fer, en nejlikväxt i Mellaneuropa), under det att
många klättra med tillhjälp av borst, taggar,
hakar, hullingar el. tornar på sina grenar
(snärjmåra, nyponbuskar och rottingpalm).
Rotklättrare klättra medelst häftrötter, som
äro till häftorgan omvandlade luftrötter och
ej stå i näringsupptagandets tjänst. En del
rotklättrare övergå, sedan de släppt
förbindelsen med marken, till rent epifytiskt
levnadssätt (aracéer och piperacéer), och några,
t. ex. murgröna, ha dimorfa skott.
Vaniljväxten (se Vanilj) och Ficus stipulata (se
Ficus) äro andra mera kända rotklättrare.
Hos slingerväxterna snor sig stammen
omkring stödet, ty stamspetsen växer i höger- el.
vänsterspiral (humle, bönsläktet, besksöta
m. fl.). Med klängväxterna nå 1. sin högsta
utveckling. Bladklättrande klängväxter ha
XII. 35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
