Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1091
Liang—Libanon
1092
s. k. bladklängen (se Klangen). Vicker
och ärter använda bladskivan, blomsterkrasse
och skogsreva (Clematis) bladskaftet, Mutisia
bladspetsen och Smilax stiplerna.
Passionsblommor, vin och vildvin äro grenklättrare.
Några vildvinsarter ha grenklängena försedda
med häftskivor och erinra då om vissa
rotklättrare. L :s stammar ha utomordentlig styrka och
böjlighet, ringa tyngd i förhållande till
längden (rottingpalmen blir över 200 m lång) och
förmåga att trots den smala stammen suga
upp tillräckligt med vatten för att täcka den
starka vattenavdunstningen i den för vind
och sol utsatta bladbärande toppen.
Anatomiskt utmärkas också tropiska 1. av
mycket vida kärl i ledningsvävnaden och
egendomlig stambyggnad. Den slingrande
Lygodi-um scandens och den spärrklättrande
Selagi-nella scandens äro exempel på klättrande
kärlkryptogamer. L. förekomma talrikt inom följ,
fanerogamfamiljer: Apocynaceae, Araceae,
Arist olochiaceae, Bignoniaceae,
Convolvula-ceae, Cucurbitaceae, Dioscoreaceae,
Legumino-sae, Passifloraceae, Sapindaceae och Vitaceae.
Sin högsta utveckling nå 1. i tropikernas
skogar, där de sammanbinda trädstammarna till
ogenomträngliga snår. E. S-g.
Liang, kinesisk vikt, se Kina, sp. 696.
Liang Ki-chao, kinesisk författare och
politiker (f. omkr. 1870) Var reformatorn Kang
Yu-weis (se d. o.) främste lärjunge och måste
efter statsvälvningen 1898 fly ur landet,
besökte därpå U. S. A. och Europa, återvände
efter 1911 års revolution och började utge en
tidning och en tidskrift. Han var 191.3—14
justitieminister, bekämpade Japans
inbland-ningspolitik och Yüan Shi-kais
monarkiplaner. 1917 var han en kort tid finansminister.
Om L:s litterära verksamhet se Kinesiska
språket och litteraturen, sp. 745.
Liao-ho, flod i s. Manchuriet. Upprinner
med två källarmar, Chara-muren (från
Chin-ganbergen) och Lau-ha-ho, och utfaller i
Liao-tungviken. Omkr. 1.100 km lång; segelbar
omkr. 650 km för små fartyg. Bland
bifloderna rinner Hun-ho förbi Mukden.
Liao-tunghalvön, i prov. Feng-tien (se d. o.),
Manchuriet, skiljer Liao-tungviken från V.
Koreabukten (jfr Gula havet). På
yttersta spetsen jap. arrendeområdet Kuan-tung (se
d. o.). — S. delen av halvön avträddes 1895 i
freden i Shimonoseki av Kina till Japan men
måste återlämnas till följd av hotfulla
gensagor från Ryssland, Frankrike och Tyskland.
1898 fick Ryssland s. spetsen av L. med Port
Arthur på 25 års arrende med rätt att dit
draga en järnväg från Charbin. Detta ryska
arrende på området Kuan-tung överflyttades
genom freden i Portsmouth 1905 på Japan,
och arrendetiden utsträcktes 1915 till år 1997.
Liao-yang, stad i s. Manchuriet, prov.
Feng-tien, vid Hun-hos biflod Tai-tsi och
Sydman-churiska järnvägen, 65 km s. s. v. om
Mukden; omkr. 40,000 inv., därav omkr. 3,000
japaner. Berömt för sina tempel. Destillering
av sprit, även till export, och bomullsspinneri.
— L. erövrades under kinesisk-japanska
kriget 2 mars 1895 av japanerna. Under
rysk-japanska kriget var L. till sept. 1904 bas för
ryssarnas krigföring. Dess befästningar
an-föllos 26 aug. s. å. av japanerna (under
Oya-ma), och 1 sept. gjorde dessa ett segerrikt
huvudanfall på högra flygeln, varpå ryssarna
(under Kuropatkin) 3 sept. utrymde L. och
retirerade mot Mukden.
Liard [liä’r], Louis, fransk pedagog (1846
—1917). Urspr. lyceilärare, blev L. 1876 prof,
i filosofi i Bordeaux och var 1884—1902 dir.
för den högre undervisningen. L. blev 1902
vice rektor vid Parisuniv. och 1914
general-sekr. i undervisningsministeriet. Bland L:s
skrifter märkas »L’enseignement supérieur en
France» (2 bd, 1888—94; om tiden 1789—
1893) och »L’université de Paris» (1909).
Liared, socken i Älvsborgs län, Redvägs
härad, vid Smålandsgränsen, ö. om Ulricehamn;
45.90 kvkm, 542 inv. (1930). Genomflytes av
övre Tidan och når på Hattåsen i ö. 344 m
ö. h. 571 bar åker, 3,526 har skogs- och
hagmark. Ingår i Böne, Knätte, L:s, Fivlereds
och Kölingareds pastorat i Skara stift,
Redvägs kontrakt.
Lias [låPes], geol., se Ju ra systemet
och Skåne, geologi.
Liba’nios (lat. Liba’nius), grekisk vältalare
(314—393). L. föddes i Antiokia, studerade
bl. a. i Aten, verkade som talare och lärare
på olika orter, även i Konstantinopel, och
återvände 354 till Antiokia. Liksom de övriga
s. k. sofisterna under denna tid var L.
anhängare av hedendomen och firade efter
kejsar Julianus’ död denne i ett av djup sorg
uppfyllt tal. Hans betydande litterära
kvar-låtenskap består i skrifter med
undervis-ningsändamål, tal vid olika tillfällen och en
omfångsrik brevväxling. L:s skrifter äro utg.
av R. Förster (12 bd, 1903—27), breven av
O. Seeck (1906). Litt.: G. R. Sievers, »Das
Leben des Libanius» (1868); J. L. Heiberg,
»Om L.» (1923; i serien »Studier fra
aprog-og oldtidsforskning»). M. Pn N-n.
Libanon (arab. Djebel Libnan, »vita
berget»), platåberg i Syrien; upptar större delen
av staten Grand-Liban. L. skiljes från A
n-tilibanon i ö. (arab. Djebel esch-Scharqi,
»östra berget») av en del av den stora syriska
gravsänkan, Celesyrien (se d. o.), och
begränsas i s. av Leontes’ genombrottsdal.
Anti-libanons s. del, H e r m o n (arab. Djebel
esch-Scheich), når 2.760 m ö. h., utgjorde i
forntiden Palestinas gräns mot norr. L., som
med en längd av omkr. 160 km sträcker sig
längs Medelhavets kust, avgränsas mot
Nasa-rijebergen i n. av (södra) Nahr el-Kebirs
djupa dalgång. Berget delas i en n. och en s. del
av det s. k. Libanonpasset (1,487 m ö. h.),
genom vilket järnvägslinjen Beirut—Damaskua
1905 dragits fram. L. och Antilibanon äro
horstar, huvudsaki. uppbyggda av kalksten
från jura-, krit- och eocentiden jämte sandsten
från äldre kritperioden. Flerstädes
genomsättas sedimenten av basalt. Från kvartära
nedisningsperioder kvarligga spridda
moränbäddar. På norra L. (Djebel el-Aqra) ligga
de högsta punkterna, bl. a. Dur el-Chodib,
L:s högsta topp (3.063 m), och Djebel
San-nin, ö. om Beirut (2,750 m). L. stupar ganska
brant mot ö. men sänker sig i v. i terrasser
ned till den smala kustslätten. Snögränsen
ligger omkr. 3,000 m ö. h. Vegetationen på
L. företer en rik växling. Ovanför
kustslätten (es-Sähil) höjer sig terrassområdet
el-Wast, den välbevattnade egentliga
kulturregionen med mullbärsträd, L:s
karaktärs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
