- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 12. Krageholm - Lissa /
1097-1098

(1929) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Liberala samlingspartiet

1097
kammarens reformvänner av olika skiftningar
kring det 1899 antagna rösträttsprogrammet:
politisk rösträtt åt varje kommunalt
röstberättigad man från 25 år
(»kommunalstrecket»). Utom denna fråga upptogos på det
första partiprogrammet endast två:
unions-frågan och den sociala frågan.
Rösträttsfrågans snabba utveckling under de närmaste
åren fråntog i viss mån partiet dess initiativ
och framtvang förändringar i dess
ståndpunkt; dess 1902 tillkomna landsparti
Frisinnade landsföreningen uttalade
sig s. å. för »allmän rösträtt» (manlig). Till
det av regeringen 1904 och 1905 i samband
med rösträttspropositioner föreslagna
proportionella valsättet ställde sig partiet icke direkt
avvisande men krävde dess tillämpning på
båda kamrarna. Efter v. Friesens
överflyttning till Första kammaren övergick partiets
ledning alltmera klart till Karl Staaff, som
nov. 1905 bildade regering med främsta
uppgift att genomföra programmet allmän
rösträtt med majoritetsval i enmanskretsar.
Sedan Första kammaren 1906 avslagit
ministärens rösträttsförslag och konungen dess
begäran att få upplösa Andra kammaren,
avgick den i maj s. å. Ett 20-tal av partiets
medlemmar under ledning av Persson i
Täll-berg medverkade 1907 till genomförande av
ministären Lindmans rösträttsförslag med
proportionella val till båda kamrarna och en
genomgripande begränsning av den
kommunala rösträtten. Frisinnade landsföreningen
beslöt i nov. s. å. uppgiva partiets motstånd
mot förslaget men uppsatte samtidigt på
dess program det parlamentariska
styrelsesättets genomförande, kvinnans rösträtt,
lokalt veto i nykterhetsfrågor och vittgående
sociala reformer. Dessa krav framfördes av
riksdagspartiet vid de närmast följ,
riksdagarna och vunno anslutning av det alltmer
växande socialdemokratiska partiet. Sedan
de båda partierna vid 1911 års val, varunder
de ställvis samverkade, erövrat en stor
gemensam majoritet i Andra kammaren, där
Liberala samlingspartiet ensamt räknade 101
man, avgick högerregeringen och efterträddes
av den andra ministären Staaff.
Socialdemokraterna avböjde att inträda i denna.
Regeringen upplöste (nov.) Första kammaren, där
L. redan fått en avd. på 15 man. Denna
växte nu till 51. Partiet var därmed riksdagens
största. Staaff behöll partiets ledning i sin
hand, och de statsråd, som sutto i riksdagen,
betraktades som självskrivna ledamöter av
förtroenderådet. Till partiets ordf, i Andra
kammaren utsågs professor N. Edén och i
Första kammaren E. Beckman, som redan
1913 efterföljdes av S. H. Kvarnzelius.

Riksdagsperioden 1912—14 dominerades av
försvarsfrågan. Vissa motsättningar inom
partiet framträdde dock under dennas
utredning, riktade sig delvis mot Staaff och
kulminerade (»Rosenbadsmötet» 2 febr. 1914)
efter dennes Karlskronatal 21 dec. 1913, vari
han framlade regeringens försvarsprogram.
»Bondetåget» och konungens borggårdstal 6
febr. 1914 med åtföljande händelser svetsade
ånyo väsentligen ihop partiet, som i ett efter
ministärens avgång 12 febr, utfärdat
manifest förklarade sig anse »de frisinnades första
huvudfordran, ett parlamentariskt
styrelse

1098

sätt, med landets regering grundad på
folk-representationens förtroende», vara bragt i
fara och manade till strid för folkets
självstyrelse. Vid valen i mars till Andra
kammaren led partiet ett svårt nederlag, och
dess mandatsiffra sjönk till 71. Intrycket
av världskrigets utbrott förmådde Staaff och
partiets majoritet att i aug. bringa
fosterlandet offret av sin övertygelse, i det att de
i stort sett biträdde ministären
Hammarskjölds försvarsprogram. Ett 30-tal
medlemmar av partiets mera försvarsradikala flygel
(»Norrlandsfrisinnade») deklarerade dock även
nu en oppositionell ställning och följde ej
partiledaren vid frågans avgörande. Denna
splittring försvagade ytterligare partiet, som
vid de i sept. s. å. följande ord. valen
decimerades till 57 man. Efter Staaffs död (4 okt.
1915) kunde partiet icke omedelbart ena sig
beträffande ledningen, utan denna
anförtroddes vid riksdagarna 1916—17 åt ett
fem-mannaråd (Persson i Tällberg, Edén, R. G.
Hamilton, Kvarnzelius och A. Petersson i
Påboda). Edén framträdde dock från början
som partiets verklige ledare men hade under
hela sin ledartid att kämpa mot en tidtals
rätt skarp opposition, vilken betecknade hans
politik som »professorsliberalism». Vid
sistnämnda riksdagar framförde L. motioner om
lika kommunal rösträtt m. fl. reformkrav,
vilka dock nästan alla föllo på Första
kammarens motstånd. Sedan andrakammarvalen 1917,
vid vilka partiet i en del valkretsar
samverkade med socialdemokraterna, ökat dess
med-lemstal till 62, bildades i okt. s. å. under
Edéns ledning en vänsterministär, i vilken
ingingo 7 liberala och 4 socialdemokratiska
medlemmar. Om den genomgripande
författ-ningsreform, som nu under samverkan mellan
regeringen och samtliga partier
genomfördes, se Edén, sp. 299. Vid de i mars 1919
efter de nya valgrunderna hållna
landstingsvalen lyckades partiet nästan fullständigt
hålla sin ställning. Vid riksdagen s. å.
avslog Första kammaren flera av
regeringens förslag, bl. a. om åtta timmars
lag-stadgad arbetsdag, varför kammaren
upplöstes. I den nya kammaren erhöll partiet
41 mandat mot förut 43. Den urtima
riksdag, som omedelbart inkallades, biföll
förslaget om arbetstidens reglering. Detta hade
även i partiets lantmannaled väckt vissa
betänkligheter, men vid ett sammanträde på
hösten accepterades emellertid med stor
majoritet (70 mot 10) det program för
fortsatt regeringssamverkan med
socialdemokraterna, som utarbetats av de liberala
regeringsmedlemmarna och som upptog bl. a. en
fullständig revision av försvarsväsendet samt
kommunalskattefrågans framförande vid 1920
års riksdag. I sistnämnda fråga uppstodo
snart mellan regeringens båda partifraktioner
meningsskiljaktigheter, som redan 6 mars
ledde till dess demission. Branting bildade
den första socialdemokratiska ministären,
och denna framlade proposition i
kommunalskattefrågan. Riksdagen avslog förslaget och
biföll ett utskottsförslag i huvudsaklig
överensstämmelse med en liberal partimotion.
Vid andrakammarvalen s. å. nedgick L:s
mandattal till 47, vilket ansågs väsentligen
bero på många frisinnade valmäns missnöje

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jun 18 12:19:33 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdl/0657.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free