Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Licens - Licent - Licentia poetica - Licentiat - Licentiering - Licet - Lichen - Lichenes - Lichfield - Lichnowsky, ätt - Licht, Hugo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1105
Licent—Licht
1106
rige 1902). Se Patent. —• 2. Avgift, som
erlägges för åtnjutandet av vissa rättigheter,
vanl. rättighet att driva viss näring el.
utöva visst yrke. Den är dels sådan, som
erlägges blott en gång, näml, då nämnda
rättighet beviljas, dels sådan, som erlägges årl.
Det senare slaget har vanl. karaktären av en
skatt, som ofta har till uppgift att ersätta
yrkesskatter och framför allt
konsumtions-skatter (se d. o.). E. F. K. S-n.
3. (Hand.) Fribrev, tillåtelse att idka
handel på krigförande makts land. Förr avsåg
sådan 1. vanl. rätt för viss person el. företag
att i allm. idka dylik handel; särskilt under
världskriget utfärdades dock i största
utsträckning 1., som endast avsågo ut-, in- el.
genomförsel av bestämda varupartier såsom
undantag från eljest gällande förbud. Se
härom Kompensationssystem och
Kristidslagstiftning. H. H-n.
Lice’nt (lat. lice’ntia), en äldre tullavgift.
Lice’ntia poetica, lat., »poetisk frihet», d.
v. s. avvikelse från det vanliga språkbruket,
vilken poeten tillåter sig. Sådana äro
ändringar i ordföljden, satsförkortningar,
uteslutningar av ord, godtycklig tempusföljd,
allehanda förändringar av ordens former m. m.
Ex.: Lex’ (= lexa), kabbalik (— kalabalik;
Tegnérs »Axel»), skönsta (= skönaste), kyssa
sig (= kyssas), i nordiska land (= i de
nordiska landen); det fåfängt är vårt sinne fräta
(= det är fåfängt att fräta vårt sinne). Se
R. G:son Berg, »Om den poetiska friheten i
1800-talets svenska diktkonst» (1903). R-n B.
Licentiat (lat. licentiätus, antagen), i
Sverige benämning på den, som vid univ.
(högskola) avlagt vederbörande fakulteters högsta
lärdomsexamen. — Teol. lic.-examen (stadga
30 okt. 1903) omfattar minst 3 ämnen. —
Jur. lic.-examen (stadga 29 april 1904)
omfattar minst 2 ämnen. — Med. lic.-examen
(stadga 28 juni 1907) är obligatorisk för rätt
att utöva läkaryrket och omfattar 7 ämnen.
— Fil. lic.-examen (stadga 1 nov. 1907)
infördes genom k. br. 16 april 1870. Den
förutsätter tidigare avläggande av fil. kand.- el.
ämbetsexamen samt omfattar minst ett ämne.
— Samtliga lic.-examina berättiga till att
avlägga disputationsprov för doktorsgrad (jfr
Doktor och Kandidat), och för alla
utom för med. lic.-examen fordras författande
av godkänd vetenskaplig avh. Teol.
lic.-examen medför under vissa förutsättningar (bl. a.
disputation för doktorsgrad) kompetens till
lektorstjänst i kristendomskunskap. Fil.
lic.-examen, följd av disputation för doktorsgrad,
medför även lektorskompetens, under
förutsättning av att lic.-examen föregåtts av fil.
ämbetsexamen.
Med 1. avsågs under medeltiden en
bacca-laureus, som hade rätt (var licentiätus) att
hålla föreläsningar vid ett univ. — Finland
har liksom Sverige kand.- och lic.-examen. I
Tyskland ges lic.-graden nu som
examens-grad blott i evang.-teol. fakulteter samt som
hederstitel åt litterärt förtjänta teologer. Om
fr. licencié se d. o. Fr. Sg.
Licentiéring, enl. frihetstidens politiska
språkbruk det uttryck, som begagnades, när
ständerna avlägsnade misshagliga riksråd.
L. innebar förlust av ständernas förtroende
och vederbörandes avlägsnande från utövning
av rådsämbetet, dock med bevarande av
rådsvärdigheten och i regel med pension. Genom
1., som uppkom 1739, hindrades de avlägsnade
från att uppträda på riddarhuset, i vars
förhandlingar riksråd ej fingo deltaga. L. S.*
Li’cet, lat., det är tillåtet.
Lichen (av grek, leichèn, utslag), en
kronisk inflammatorisk hudsjukdom, som
utmär-kes av små (knappnålshuvud- till ärtstora)
röda knottror, vilka på det hela taget kvarstå
oförändrade under sjukdomens lopp. L. var
förr namn på olikartade eksemliknande
sjukdomar, tills F. v. Hebra (1816—80) i Wien
avgränsade termens användning. E. L-g.
Liehenes, bot., se Lavar. — L i c h e
no-1 ö g, lavkännare. — Lichen ologi, läran
om lavarna.
Lichfield [IFt/fild], stad i eng. grevsk.
Staf-ford, 23 km n. om Birmingham; 8,394 inv.
(1921). Biskopssäte sedan 669. Märklig
katedral från 1200-talet (se Engelsk konst,
sp. 823 och pl. 1).
Lichno’wsky, tysk högadlig ätt med
besittningar i Schlesien, vilken 1773 tilldelats
preussisk och 1846 österrikisk furstlig
värdighet. — Furst Felix L. (1814—48)
representerade 1848 Ratibor i tyska
nationalförsamlingen, var där en av högerns mest
framskjutna talare och blev 18 sept. s. å. vid
gatuoroligheter i Frankfurt a. M. så illa
skadad, att han dagen därpå avled. — Hans
brorson diplomaten furst Karl Max L.
(1860—1928) verkade som tysk diplomat 1889
—1904 och 1912—14. Han blev okt. 1912 tysk
ambassadör i London, arbetade ivrigt för
tysk-engelskt
samförstånd, var bergfast
övertygad om
fredligheten i Greys
utrikespolitik och varnade i
sina depescher för
Wienkabinettets
äventyrliga syften.
Hem-kallad genom
krigsutbrottet aug. 1914,
nedskrev han 1916 till
försvar för sin
verksamhet i London den
lilla skriften »Meine
Londoner Mission 1912
—1914», i vilken han
utan någon
grund
ligare bevisföring gav Österrike-Ungern och
Tyskland all skuld till krigsutbrottet.
Skriften, urspr. blott avsedd för L:s vänkrets,
blev småningom rätt spridd i avskrifter och
utgavs utan L:s medverkan i utdrag
utomlands 1917, därefter fullständigt i Schweiz
1918 och spreds av ententepropagandan i
massupplagor (sv. uppl. s. å.) såsom ett
erkännande av Tysklands skuld. L. blev därför
juli s. å. utesluten ur preussiska herrehuset.
Utförligare framlade han sin uppfattning av
krigets förhistoria i »Auf dem Wege zum
Abgrund» (1927). V. S-g.
Licht, Hugo, tysk arkitekt (1841—1923).
Studerade i Berlin och Wien och var verksam
i Berlin från 1871 och i Leipzig från 1879.
L:s främsta verk där är det nya rådhuset
(1898—1905; betydligt utvidgat 1908—12),
ett genialiskt prov på dristig och
självständig behandling av historiska stilar. G-g N.
Karl Max Lichnowsky.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
