Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1107
Lichtenau—Licinius
1108
LFchtenåu, Wilhelmine von, grevinna,
preussiske konungen Fredrik Vilhelm II :s
älskarinna (1753—1820), var dotter till en
musiker, Elias Enck. Uppfostrades från sitt
tolfte år på dåv. prins Fredrik Vilhelms
bekostnad och var från 1768 till hans död hans
älskarinna. De hade fem barn (bland dessa
två med grevlig titel von der Mark). L.
fick ingå skenäktenskap med en
kammartjänare Rietz. Vid konungens död (1797)
häktades hon och satt ett par år internerad i
Glogau. 1802—06 var hon g. m. skådespelaren
F. I. von Holbein. Litt.: L:s memoarer äro,
delvis otillfredsställande, utg. av M. Adler
(1922); B. A. Haase-Faulenorth i Neues
Deut-sches Familienblatt 1928. II.-F.
Li’chtenberg [-bärk], Georg Christoph,
tysk författare (1742—99), sedan 1769
prof, i matematik i Göttingen. L. utgav 1778
ff. Göttingischer Taschenkalender, där han
offentliggjorde
aforismer och satiriska
uppsatser, kännetecknade
av stor kvickhet och
slagkraft. Han
polemiserade mot Sturm
und Drang och all
mystik, särskilt
Lava-ter. Berömt vart
»Aus-führliche Erklärung
der Hogarthischen
Kupferstiche» (5 h.,
1794—1816). L:s
»Ver-mischte Schriften»
ut-gåvos i 9 bd 1800—05
(ett urval i sv. övers. 1815), »Aphorismen» i
5 bd 1902—08, brev i 3 bd 1901—04. R-n B.
Lichtenberger [lijtäbär^e’], André, fransk
författare (f. 1870), bror till II. L. Har vunnit
stor popularitet med de förtjusande
barnberättelserna »Mon petit
Trott» (1898; »Lille
Trötts äventyr», 1908)
och »La petite sæur
de Trott» (1899;
»Trötts lilla syster»,
1913). Han har också
framgångsrikt odlat
den borgerliga
familjeromanen; till sv. ha
översatts »La petite»
(1909; »Lilla frun»,
1927) och »Biche»
(1920; sv. övers. 1921).
L. har även
offentlig
gjort flera arbeten om socialismen i
Frankrike (1895—98). Kj. S-g.
Lichtenberger [lijtäbär^e’], Henri, fransk
litteraturhistoriker (f. 1864), bror till A. L.,
sedan 1905 prof, i tysk filologi vid Sorbonne,
har skrivit om Nietzsche (1898), R. Wagner
(s. å.), H. Heine (1905), Novalis (1911),
»L’Alle-magne möderne» (1907) m. m.
Lichtenbergska figurer, av G. C.
Lichten-berg upptäckta fenomen, som uppträda på
ytan av isolatorer i samband med elektriska
urladdningar. Om två metallföremål läggas
på en isolerande skiva (glas, ebonit) och båda
förbindas med elektroderna till en
gnist-sträcka, kan man efter en gnisturladdning
framkalla 1. genom att beströ skivan med en
fint pulveriserad blandning av svavel och
mönja. L. framträda då som egendomliga
strålformade figurer med el. utan
förgreningar, utgående från metallföremålen och av
olika form och färg, beroende på den
ursprungliga laddningens tecken, gult för
positiv och rött för negativ laddning. L.
uppkomma även på en fotografisk plåt (el. film),
om urladdningen får ske i mörkt rum och
plåten sedan framkallas och fixeras på
vanligt sätt. Denna metod har ingående
studerats av dansken P. O. Pedersen, som bl. a.
använt 1. för att mäta mycket korta
tidsmo-ment. ned till 1 milliarddels sek. Se Kongl.
Danske Videnskabernes Selskabs
Mathematisk-Fysiske Meddelelser, I: 11 (1919). J. T.
Li’chtenfels, missionsstation på s. v.
Grönland. Grönländskt namn Akunak.
LLchterfeJde, sydvästlig stadsdel i Berlin
(se d. o., sp. 47).
• Lichton (L i c h t o n e), Robert, krigare,
kungligt råd (1631—92), av en skotsk
adelssläkt, var son till överste Johan
Lichton, som stupade vid Wittstock 1636. L.
inträdde 1646 i svenska
armén som simpel
musketerare, steg
under Karl X Gustavs
krig till
överstelöjtnant och blev 1676
överste. I slaget vid
Lund (s. å.) visade
han lysande
tapperhet. 1679 blev L.
generalmajor och 1681
guvernör i Estland
samt sändes mod en
kommission till
östersjöprovinserna för
att padriva reduktionen. Vid 1680 och 1682
års riksdagar var han en av
reduktionspar-tiets främsta män på riddarhuset. 1685 blev
L. generallöjtnant och flyttades som
guvernör till Kronobergs och Jönköpings län, blev
1687 kungligt råd och president i Åbo
hovrätt. L. hade 1652 blivit svensk adelsman
och 1675 friherre; greve blev han 1687. L.
var beryktad för utomordentlig kroppsstyrka
och hetlevrat sinne. S. C.*
LFchtwark, Alfred, tysk konstforskare
och museichef (1852—1914). Blev 1886 i
sin födelsestad, Hamburg, dir. för Kunsthalle,
som han utvecklade till ett mönstermuseum.
Där samlade han bl. a. konstverk från
Hamburg genom tiderna. Som skriftställare
arbetade han på allmänhetens uppfostran och på
stegrande av dess konstförstånd och
konstintresse. Han behandlade ämnen som
dilettantismens smakuppfostrande betydelse,
färgsinnets uppfostran, blomsterodling och
amatörfotografi. L:s »Gesammelte Schriften» med
biogr. inl. av K. Scheffler utgåvos av W.
Mannhardt 1918. Litt.: E. Mareks, »A. L.
und sein Lebenswerk» (1914). G-gN.
LicPnius, fornromersk plebejisk adelssläkt,
vars mest bemärkta medlemmar tillhörde
grenarna Gr as sus och L u e u 11 u s.
Folk-tribunen GajusL. Stolo genomdrev jämte
sin ämbetsbroder L. Sextius 367 de s. k. 1
i-ciniska lagarna (léges Lici’niae), vilka
bildade epok i ståndsstridernas historia. De
skola ha gällt likvidation av fattiga
medborgares skulder, begränsning av rätten att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
