Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1123
Lié—Lie, M. S.
1124
Jonas Lie. Målning av Eyolf Soot.
i Norrland mestadels har övre ändan
utplattad till ett blad, vilket under arbetet stödes
mot överarmen. Eljest begagnas i allm.
kortare orv, som sluta strax ovanför övre kaggen
(handtaget). H. J. Dft.
Lié, fr., mus., bundet. Se Legato.
Lie [11], norsk släkt, urspr. från gården
Storlien i Dröjlierne vid Röros. Namnet
antogs av polismästaren i Trondhjem M o n s L.
(1757—1827). Om hans sonsons sonson Jonas
L. se nedan. Brorson till Jonas L. är B. L.
(se nedan). Litt.: H. Krog Steffens, »Norske
slægter», 1 (1912). B. H-d.
Lie [11], Bernt, norsk författare (1868—
1916); se släktöversikten. Blev jur. kand.
18nl, debuterade 1892 med berättelsen »Metje
Kaisa», som följdes av ett stort antal
romaner, underhållande, lättlästa och icke utan
känslosamhet (»Syster Judit» o. a. finnas i
sv. övers.). Friska och kanske ännu
populärare än romanerna äro pojkböckerna »Sorte
örn» (1894), »Svend Bidevind» (1897) m. fl.,
också i sv. övers. R-n B.
Lie [li], Hans Peter (Ellingsen),
norsk läkare (f. 1862), från 1895 läkare och
föreståndare vid vårdanstalten för spetälska
och S :t Jörgens hospital i Bergen, prosektor
vid kommunala sjukhuset där till 1910. L.
har tills, m. dr Lyder Borthen utgivit »Die
Lepra des Auges» (1899) och blev 1904 med.
dr på avh. »Lepra im Rückenmark und den
penpheren Nerven». (M. H.)
Lie [11], Jonas, norsk författare (1833—
1908); se släktöversikten. Växte upp i Tromsö
och fick outplånliga intryck av det nordliga
landskapet, havet och fjällen, liksom av
befolkningens liv, och bevarade en böjelse för
mystik sedan barndomen. Student 1851 och
jur. kand. 1858, bosatte sig L. 1859 i
Kongs-vinger som advokat och gifte sig 1860 med
kusinen Thomasine L. (1833—1907), som
vart en kritisk medarbeterska i hela hans
författarskap. Samtidigt med att han drev
praktik, förde ett flitigt umgängesliv och sysslade
med litteratur (»Digte», 1867), kastade han
sig in i vidlyftiga trävaruaffärer. Vid den
stora affärskrisen 1868 gjorde även L.
konkurs; bristen utgjorde flera hundra tusen kr.
S. å. flyttade han till Oslo för att leva på sin
penna. Han fann snart, att till tidningsman
var han ej skapad. Björnson hjälpte honom att
1870 få berättelsen »Den fremsynte» utgiven;
den hade framgång, han fick resestipendium
och for till Italien, där han skrev bl. a.
romanen »Tremasteren Fremtiden» (1872). Efter
den populära romanen »Lodsen og hans hustru»
(1874) fick han »digtergage», bosatte sig snart
därefter i Tyskland, flyttade 1882 till Paris,
där han stannade till 1906, frånsett en årlig
sommarvistelse i Berchtesgaden. De sista åren
bodde han i Norge. — Trots de första
framgångarna var L. flera år vacklande och osäker
om form och mål för sin alstring. Med den
strängt realistiska »Livsslaven» och
miljöromanen från 1840-talet »Familjen paa Gilje»
(båda 1883) hade han banan klar. Han skrev
ytterligare ett tiotal familjeromaner, av vilka
»Kommandörens dötre» (1886), »Et samliv»
(1887) och »Niobe» (1893) må nämnas. Den
jämna, lugna berättarstilen vek småningom
för en rörligare, starkt impressionistisk, som
lätt verkade orolig och vart maner, liksom
L. gärna upprepade eller varierade typer,
händelser och stämningar. Han hade en stor
förmåga att skildra hem och vardagsliv varmt
och vederhäftigt el. att levandegöra gångna
tider; han försvarade hemmet, äktenskapet,
familjekänslan men ogillade
problemlitteraturen och angrep materialismen.
Älsklingsfigu-rer hos L. äro den unga duktiga flickan, som
vinner lyckan genom sin beslutsamhet el.
räddar sin idealistisKa åskådning trots livets
missräkningar, och den praktiske unge
mannen, som ej knäcks av kraschen. L. skrev
även en diktsamling (1889), skådespel (bl. a.
»Lindelin», 1897) och ett par böcker med sagor
och sägner, »Trold» (2 bd, 1891—92) och
»Eventyr» (utg. 1909), vilka visa, att den habile
romanförfattaren även hade en stark åder av
fantastisk mystik, så att han kunde närma
sig folksagan i ursprunglighet och stil.
»Sam-lede verker» utgåvos i 10 bd 1914 (fullst. sv.
övers. 1908—11). Monogr. av A. Garborg
(1893), Erik Lie (1908), B. Erichsen (1914);
Erik Lie, »Erindringer fra et dikterhjem»
(1928; sv. övers. 1929). R-n B.
Lie [11], Marius Sophus, norsk
matematiker (1842—99). Började i 25-årsåldern
intressera sig för matematik och visade sig
genast i besittning av en originell och
produktiv tankeförmåga, som ställer honom i
främsta ledet bland senare tiders
matematiker. Han blev 1872 e. o. professor vid Oslo
univ., kallades 1886 till prof, i Leipzig och
återvände, nedbruten av sjukdom, 1898 till
Norge. — L:s arbeten röra sig inom den ma-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
