Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lied - Liedbeck, Alarik - Liedbeck, Per Jakob - Liedertafel - Liedgren, Karl Gustaf Emil - Liége
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’ 1133
Liedbeck—Liége
1134
Man skiljer mellan »Strophenlied» och
»ge-nomkomponerad 1.», den förra med samma
musik till var strof. — Liedform, vanl.
beteckning på en instrumental sats efter
lied-schemat ABA. Förekommer vanl. i sonatens
andantesats. Ett berömt stycke i liedform är
Beethovens »Månskenssonat», första satsen.
— Lied ohne Worte [-å’no vå’rto],
»sång utan ord», Mendelssohns beteckning för
ett pianostycke av sångkaraktär. T. N.
Liedbeck [lid-], Alarik, ingenjör och
sprängämnestekniker (1834—1912), son till
P. J. L. Var ledare vid Vintervikens
dynamitfabrik 1867—75 och anlade såsom Alfred
Nobels främste
tekniske medarbetare ett
flertal krut- och
dynamitfabriker i
utlandet. L. konstruerade
luftinjektorn för
nitrering av glycerin,
dynamitpressar,
gela-tineringsapparater för
spränggelatin,
valsverk och pressar för
röksvagt krut samt
införde i
sprängäm-nestekniken i övrigt
flera förbättringar,
som ännu alltjämt användas. Nekrolog av R.
Sohlman i Tekn. Tidskr. 1912. G. v. F.
Liedbeck [lid-], Per Jakob, läkare,
ho-meopat (1802—76). Blev med. lic. 1828, med.
dr 1835, var anat, prosektor i Uppsala 1831
—46 och praktiserade därefter som
homeo-patisk läkare i Stockholm L. undervisade
därjämte i anatomi vid Gymnastiska
centralinstitutet i Stockholm 1846—51. Han var
en flitig och på sin tid uppmärksammad
medicinsk författare. — L. var (sedan 1833) g.
m. författarinnan Jetta Ling (1810—93),
dotter till P. H. Ling. F. B-m.*
Liedertafel [H’d-], tyskt namn på
mans-sångsföreningar. Den första grundades i
Berlin av K. F. Zelter 1808. Därefter följde
andra, som även hade ett patriotiskt syfte, att
skydda och bevara en fosterländsk anda.
Föreningar ha sedan bildats över hela
Tyskland. De äro sammanslutna i kretsförbund
med Deutscher Sängerbund som högsta enhet
(150.000 sångare). T. N.
Liedgren [lid-], Karl
Gustaf Emil, hymnolog (f. 1879
21/2). Blev teol. kand. 1905,
teol. lic. 1912 och teol. dr
1921 i Uppsala, var först
lärare i Örebro (adjunkt 1909
—20) och blev 1920 lektor i
Västerås. L. har bl. a. varit
led. av granskningsnämnden
för läroböcker i kristendom
(1924—26). Sin stora lärdom
på det hymnologiska området
har han dokumenterat i
betydande skrifter och avh., »Den
svenska psalmboken» (1910;
5:e, utvidgade uppl. 1929),
»Wallins läroår som
psalmdiktare 1806—1812» (1916),
»Kyrka och dikt» (1917), »Vox
angelica» (s. å.), »Svensk
psalm och andlig visa» (1926)
och »Den andliga sången på anglosaxisk
mark» (1927). Han har vidare utgivit
»Johan Olof Wallin i yngre år» (1929) och l:a
delen av en kyrkohistoria för realskolan
(1929).
Liége [liä’^], flam. Luik, ty. Lüttich. 1.
Prov, i ö. Belgien kring mellersta Maas och dess
bifloder; 3.887 kvkm, 962,664 inv. (1929, inkl,
de f. d. tyska kretsarna Eupen och Malmedy);
omfattar ett av Belgiens viktigaste kol-,
järn-och zinkindustridistrikt. Upptages i v. av ett
bördigt slättland, Hesbaye, i s. och ö. av
Ar-dennerna och deras utlöpare samt Hohes Venn.
Kolfälten ligga i Maas’ dalgång och mellan
denna flod och bifloden Vesdre.
2. Huvudstad i prov. L., Belgiens tredje
stad, vackert belägen på ömse sidor om Maas
och Ourthes inflöde, 90 km s. ö. om Bryssel;
169,566 inv. (1929, flertalet valloner), med
förstäder 252,187 inv. Knutpunkt på
järnvägslinjen Köln—Paris. L. är den belg.
järnindustriens huvudsäte och centrum i ett av
Europas tätast befolkade industridistrikt;
om-gives av en mängd förstäder, bl. a. Seraing
(se d. o.) i s. v. och Herstal (se d. o.) i n. ö. På
den v., i terrasser uppstigande Maasstranden
ligga med centrum i Place S:t-Lambert den
äldre, större stadsdelen och de förnämsta
offentliga byggnaderna. Talrika broar leda
över till ö. stranden, som huvudsaki. upptages
av smärre fabriker och arbetarkvarter. Av
L:s många kyrkor må nämnas S:t-Martin,
S:t-Paul, S:te-Croix, S:t-Denis (alla från
900-talet) och S:t-Jacques (1000-talet), samtliga
ombyggda el. renoverade. Justitiepalatset
(1500-talet) är säte för provinsstyrelsen. L. har
universitet sedan 1817 (2,300 stud. 1927—28),
värdefulla tavel- och arkeologiska museer. —
L:s industriella blomstring är betingad av
de kringliggande rika kollagren. Äldst är
vapenfabrikationen, lokaliserad till förstaden
S:t-Léonard. Metallindustrien i och omkring
L. omfattar stål- och kopparverk, gjuterier,
valsverk, maskin- och trådfabriker,
tillverkning av järnvägsräls m. m. Betydande äro
även zinktillverkningen samt textil- och
au-tomobilindustrierna. Handeln, som gynnas
av kanaliserade flodleder, omfattar främst
kol och järn.
L. är en gammal stad och uppblomstrade
Justitiepalatset i Liége.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
