Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lievens, Jan - Liévin - Liezen-Mayer, Alexander - Life and work - Liga - Ligament - Ligato - Ligatur - Ligga bi - Liggande - Liggare - Liggedagar - Liggetid - Liggett, Hunter - Liggfog - Liggsår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1139
Liévin—Liggsår
1140
sedan mestadels där. Hans ekonomiska
förhållanden voro växlande, och han dog i
fattigdom. — En tidigt utvecklad talang, var han
i ungdomen en framgångsrik medtävlare till
Rembrandt. Han var dock icke på långa
vägar en konstnärspersonlighet av dennes styrka
och djup och lät sig villigt föras av tidens
modeströmningar. Särskilt tog han intryck
av van Dyck och tillhör den grupp målare,
som utgjorde förmedlare mellan den
holländska och den flamländska konsten. En hel del
av hans porträtt och landskap anses dölja
sig under främmande namn. Hans stora
allegoriska och historiska målningar lämna den
nutida betraktaren likgiltig. L:s tidigare
etsningar visa överensstämmelse med
Rem-brandts arbeten i samma teknik. Senare
utvecklar sig konstnären till en omväxlande
och mångsidig grafiker. I synnerhet förtjäna
hans träsnitt beaktande. L. är som målare
företrädd i ett stort antal museer och
privatsamlingar; i Sverige innehåller
Vanåssam-lingen en »Paulus» av hans hand. Teckningar
av L. finnas i Berlin, Dresden, Haarlem,
London, Paris och Wien. A. L. R.
Liévin [lievä’], stad i fr. dep. Pas-de-Calais,
60 km s. v. om Lille; 24,054 inv. (1926).
Stenkolsgruvor, sockerfabriker. L. förstördes
under världskriget.
Liezen-Mayer [irtson-maPor],
Alexander, tysk målare (1839—98). Var född i
Ungern, studerade i Wien och i München hos
Piloty, tog starka intryck av den sistnämnde
och blev, efter att 1880—83 ha varit dir. för
akad. i Stuttgart, prof, vid Münchenakad.
Bland L:s tavlor märkes »Elisabet av
England undertecknar Maria Stuarts dödsdom»
(i Kölns museum). Han utförde en mängd
kartonger till dikter, däribland 50 till Goethes
»Faust» och 35 till Schillers »Lied von der
Glocke». G-g N.
Life and work [läl’f ond coo’k], eng., »liv
och arbete», se Kyrkliga enhets st
rävand en, sp. 415—416.
Liga (fr. ligue, av lat. ligare, binda), i
1500-och 1600-talets politiska språkbruk liktydigt
med de yngre termerna koalition och
allians. L. kvarstår som benämning på
flera politiska förbund: 1) L. i Venezia
1495, stiftad mot Frankrike av Venezia,
Milano, påven Alexander, Ferdinand den
katolske och kejsar Maximilian I; 2) L. i C a
m-brai 1508, se C a m b r a i, sp. 513; 3)
Heliga L, se d. o. 4) Katolska 1., 1609
—31, ledd av Maximilian av Bayern,
bekämpade Evangeliska unionen, se d. o.; 5) L i g a n
(fr. La ligue), stiftad 1576, se H ugen o 11 e r,
sp. 90. Om La ligue du bien public
1465 se Frankrike, sp. 988. L. brukas
även om sammanslutning av brottslingar.
Ligame’nt, anat., se B a n d 4.
Liga’to, it., mus., se Legato.
Ligatur (lat. ligatüra, band, bindning).
1. (Kir.) Omknytning, underbindning, en
vid kirurgiska operationer synnerligen
vanlig åtgärd, varvid man med en tråd
tillsnör och omknyter ett blodkärl, som
avskurits el. skall avstängas. Därvid begagnas
tråd av organiskt material (se Catgut),
som uppsuges och borttransporteras av
kroppen. T. R.
2. (Mus.) a) En sammanhängande notgrupp
i mensuralnotskriften under medeltiden; b) i
våra dagar en båge mellan två noter,
betecknande, att tonerna skola uthållas som en
enda. SeMensuralnoter. T. N.
3. (Boktr.) En boktryckstyp med
sammangjutna bokstavstecken, t. ex. i antikva: ff, fi, fl
och i fraktur dessutom: d), d, ty
Ligga bi. Fartyg, som avsiktligt
manövreras så, att det icke gör någon framfart, säges
»ligga bi». I hårt väder ligger fartyg bi för
att stävande sjön avvakta bättre väder, ö-g.
Liggande, gruvterm, se Hängande.
Liggare. 1. Undre stenen i en malgång. Se
Kvarn, sp. 345—346. — 2. Stort fat för
förvaring av öl, vin o. dyl. Jfr Fastage.
Liggedagar, sjöv., den tid en
fartygsbefäl-havare är skyldig att för lastning el. lossning
utan ersättning bli liggande med fartyget på
lastnings- el. lossningsorten.
Liggetid. 1. (Sjöv.) Den tid en
fartygsbe-fälhavare är skyldig att på lastnings- el.
lossningsplatsen avbida lastning el. lossning. L.
indelas i 1 i g g e d a g a r (se d. o.) och ö v e
r-lig gedagar, för vilka sistnämnda till
befälhavaren betalas överliggedags
ersättning el. demurrage, som liksom
l:s längd bestämmes genom certepartiet. Har
detta ej någon bestämmelse härom, beräknas
1. enl. en med hänsyn till fartygets storlek
bestämd skala. Om ersättningen för
över-liggedagarna stadgas i sjölagen §§ 118—
120. (K. H. A.)
2. (Postv.) Tid, under vilken
postförsändelse hålles adressaten till handa på
adress-postanstalten. Försändelse, som på grund av
felaktig el. ofullständig adress el. dyl. ej
kunnat tillställas adressaten, kvarligger, tills
bestämd upplysning om obeställbarheten
vunnits, dock i allm. högst 15 dagar.
Försändelse, varpå avsändaren tecknat »avhämtas»,
»poste restante» el. dyl., får avhämtas inom
15 dagar. Har postanvisning el.
utbetalnings-kort utlämnats, kan beloppet lyftas, så länge
giltighetstiden varar. Inrikes postanvisning
och utbetalningskort gälla en månad från
ut-ställningsdagen. För postanvisningar från
utlandet är giltighetstiden längre. E. G-e.
I iggett [li’git], H u n t e r, nordamerikansk
militär (f. 1857). Blev chef för krigsskolan
1913, förde under världskriget från jan. 1918
l:a amerikanska armékåren, under krigets
sista månad l:a armén. L. har utgivit »A.
E. F.; ten years ago in France» (1928).
Liggfog, de horisontala fogarna i ett
murverk (jfr Fog och Mur).
Liggsår (lat. decu’bitus), brandiga hudsår,
som uppkomma, särskilt hos magra personer
med dålig blodcirkulation, på ställen, där
en längre tids tryck gör sig gällande.
Cirkulationens upphävande framkallar brand,
mer el. mindre djupt alltefter tryckets
intensitet och cirkulationsrubbningens grad.
Därav följa också anvisningarna för
läkning: minskat tryck och i möjligaste mån
återställande av cirkulationsförhållandena till
det normala. Därjämte bör lämplig hudvård
förekomma. Att läka 1. är svårare än att
hindra dem, vilket är en av de viktigaste
uppgifterna vid vården av åldringar. L. kan
uppstå även av andra tryck än kroppens mot
madrassen, t. ex. av spjälor och gipsband vid
benbrott, kanyl vid croup. E. L-g.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
