Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1141
Liggsäd—Liguori
1142
Liggsäd, växande säd, som lägger sig mot
marken, varigenom blommornas befruktning
med vindens tillhjälp försvåras, säden blir
dåligt »matad», angrepp av parasitsvampar
befordras och skörden försvåras. Säden
lägger sig särskilt på kväverik jord och vid
regnig väderlek. Även kunna angrepp av
parasitsvampar ha samma verkan. H. J. Dft.
Liggvirke, liggande virke (vanl. stockar) i
träbyggnader, s. k. liggvirkeshus. L. (plank)
förekommer även i skiftesverksväggar (se
Bostad, sp. 945 och bild 46).
Lightfoot [lai’tfot|, John Barber,
engelsk teolog (1828—89), domherre vid S:t
Paul’s i London 1871, biskop i Durham 1879.
L. utgav kommentarer till nytestamentliga
skrifter och särskilt högt skattade verk om
den gammalkyrkliga litteratur, som kallas
»de apostoliska fäderna». L. deltog 1870—80
i revisionen av det engelska N. T. E. A.
Light goods [lalt godz], se Heavy goods.
Ligne [linj], gammal belgisk adelsätt,
riks-grevlig 1545 och furstlig sedan 1601. Om
furst Ch. J. de L. se nedan. Hans sonson
furst Eugène de L. (1804—80) avböjde
vid Belgiens skilsmässa från Holland
tronkandidatur. Han blev belgisk diplomat och
senator.
Ligne [linj], Charles Joseph, furst
de L., österrikisk militär (1735—1814); jfr
släktart. L. ingick 1752 i österrikiska armén,
deltog i sjuåriga
kriget m. fl. fälttåg, blev
1771
fältmarskalklöjtnant och 1808
fältmarskalk. Han hade 1786
en beskickning till
Katarina II, hos
vilken han kom i gunst.
Mest känd är L. som
en kosmopolitisk,
lysande och spirituell
salongsman. Av hans
skrifter på franska i
militära och litterära
ämnen utgavs en
minnesuppl. 1914. Fr. monogr. av L.
Dumont-Wilden (1927; sv. övers. 1929). B. H-d.
Ligne’11, Anders, präst, författare (1787
—1863). Blev kyrkoherde i Kila pastorat i
Karlstads stift 1824, kontraktsprost 1826,
teol. dr 1860. L. författade en värdefull
»Be-skrifning öfver grefskapet Dal» (2 bd, 1851
—52; nytr. 1914—17). Om L:s huvudsakligen
topografiska samlingar se H. Lagergren i
Hist. Tidskr. 1917. E. Spr.
Lignln, V e d ä m n e. De vid behandling av
ved med salpetersyra utlösbara ämnena gå
vanl. under benämningen inkrusterande
ämnen. Största delen av dessa utgöres av
1. I medeltal innehåller veden 30 % 1. Ehuru
1. i olika växter säkert har något olika
kemisk sammansättning, utmärkes dock allt
1. av vissa gemensamma färgningsreaktioner,
s. k. ligninreaktioner. Att trä snart
förändrar sig och mörkfärgas beror på
lignin-halten. L:s kemiska sammansättning är ännu
ej fullt utredd. Se vidare
Pappersmas-setillverkning. I. B.
Lignlt, brunkol (se d. o.), som bevarat den
ursprungliga vedstrukturen.
Ligny [linji’], by i belg. prov. Namur, 4
km s. s. ö. om Bryssel; 2,067 inv. (1925). Om
slaget vid L. 16 juni 1815 se Waterloo,
Ligorio [ligå’riå], P i r r o, italiensk
arkitekt, målare och arkeolog (omkr. 1500—83),
mest känd som skapare av Villa d’Este i
Tivoli (se d. o.).
Ligthart [li^thart], Ge rard Jan,
holländsk pedagog (1859—1916). Blev 1885
överlärare vid en folkskola i Haag, där han
tillämpade sina pedagogiska grundsatser. Han
ivrade för
koncentration i undervisningen,
motarbetade
utanläs-ning och minnesplugg
samt framhöll starkt
betydelsen av
självverksamhet hos
barnet. Den moderna
undervisningen på det
grundläggande
stadiet, särskilt i
hem-bygdskunskap, har i
viktiga avseenden rönt
inflytande från L.
Han utgav läro- och
läseböcker, väggplanscher samt tills, m. R.
Casimir veckobladet School en Leven. Bland
hans skrifter märkas uppsatssamlingen »Over
opvoeding» (2 bd, 1907—08; sv. övers. 1910)
och »Jeugdherinneringen» (1913). På sv.
föreligga »Frihet och disciplin i uppfostran»
(1910), »På landet» (s. å.; tills, m. H.
Scheep-stra), »Hemuppfostran» (1911) och »Ur det
verkliga livet» (3 dir, 1917—20; tills, m. II.
Scheepstra och W. Walstra). Efter resa i
Sverige utgav L. »In Zweden» (1911;
folk-uppl. 1924). Fr. monogr. av J. W. L. Gunning
& M. Gunning-van de Wall (1923). Fr. Sg.
Ligue des patriotes [li’g dä patriå’t], fr.,
se D é r o 1 è d e.
Ll’gula, bot., se Bladsnär p.
Ligullder, Ligülidae, en fam. av
binnikemaskarna (se d. o.). Hithörande former
utmärkas av oledad, bred, bandlik kropp utan
sugskålar och leva som unga i kroppshålan
av karpfiskar, som könsmogna i tarmen av
vattenfåglar. T. P.
Liguori [ligoå’ri], Alfonso Maria de,
katolskt helgon (1696—1787), den främste
bäraren av den jesuitiska fromheten och den
kasuistiska moralläran. L. föddes i Neapel,
prästvigdes 1726, vann stort rykte som
predikant och grundade 1732 Helige
Återlösarens förening (Congregazione del San
Re-dentore), som 1749 fick påvlig stadfästelse.
Dess medlemmar (1 i g u o r i a n e r el. r
e-demptorister) förbundo sig att arbeta
för folkets undervisning. Huvudfaktorer i den
av L. utbredda fromheten voro tillbedjan av
altarets sakrament, Mariakult och lydnad mot
påven. L., som 1762 blev biskop av Santa
Agata de’ Goti i nuv. Avellino och 1775,
nedbruten genom överdriven askes, drog sig
tillbaka, blev 1816 beatificerad, 1839
kanoniserad och 1871 upptagen bland doctores
eccle-siae. Bland L:s skrifter må nämnas
»Theolo-gia moralis» (2 uppl. 1753—55, många uppl.),
som numera utgör grundvalen för
moralteolo-gisk undervisning i nästan alla katolska
bildningsanstalter. På protestantiskt håll har den
väckt anstöt genom det ingående sätt, varpå
sexuella förhållanden och perversiteter be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
