Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Liguori, Alfonso Maria de - Ligurer - Ligurien - Liguriska alperna - Liguriska havet - Liguriska republiken - Liguriska språket - Liguster - Ligusterfjäril - Ligusticum - Ligustrum - Lihultstyp - Li Hung-chang - Liikkala - Liikutuksia - Liisberg, Henrik Carl Bering - Lik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1143
Ligurer—Lik
1144
Li Hung-chang. Efter fotografi.
handlas. Ty. monogr. av K. Dilgskron (2 bd,
1887) och F. Meffert (1901); J. L. Jansen,
»Leven van den heiligen A. L.» (1910). Hj. H-t.*
Ligürer, se I t a 1 i s k a folk.
Ligürien, landskap i n. v. Italien, längs
Liguriska havet, från gränsen mot Frankrike
till ung. 10° ö. Igd; till arealen det minsta,
5,433,42 kvkm, 1,433,603 inv. (1929). Om
prov.-indelning se I t a 1 i e n, sp. 821. Kusten längs
Genuabukten är smal och bergig (Riviera di
Ponente, Riviera di Levante). Största stad
Genua. Huvudnäringar äro fiske, handel och
sjöfart; kusttrakterna besökas livligt av
turister och kurgäster (se Rivieran).
Liguriska alperna, se Alperna, sp. 627.
Liguriska havet, del av Medelhavet mellan
Provence, Ligurien och Italiens v. kust, n. om
Korsika och Elba. Bildar Genua- och
Spezia-bukterna. Jämn kustlinje, branta stränder.
Största djup 2,576 m.
Liguriska republiken, se Genua 2.
Liguriska språket, se Italiens f o r
n-språk, sp. 856.
Ligu’ster, Ligu’strum vulgäre, en till
olivfamiljen (Oleaceae) hörande manshög buske
med lansettlika, glänsande blad och små, vita
blommor i täta »spiror» i grenspetsarna samt
svarta bär. Den finns vild i Bohuslän och
planteras ofta till häckar. G. M-e.
Ligusterfjäril, se Svärmarefjärilar.
Ligu’sticum. L. scöticum el. Ilalo’scias
scö-tica, strandsticka, strandfloka, är
en illaluktande, upp till 0.5 m hög. flerårig ört
av fam. flockblomstriga, med glatta blad och
vita blommor. Växer på klippor vid Sveriges
västkust. G. M-e.
Ligu’strum, bot., se Liguster.
Lihultstyp, arkeol., en skafthålslös
grön-stensyxa med triangulär el. trapetsoidisk
genomskärning, som efterbildar den s. k.
kärn-yxan av flinta och liksom denna tillverkats
genom slag. De äldsta yxorna av 1. äro
samtidiga med de äldre kökkenmöddingarna (se
d. o.), de yngre förekomma ned i döstid (se
Stenåldern). L. är i Sverige särskilt
talrik i Bohuslän (namnet är bildat efter
fyndorten Lihult i Bohuslän), Dalsland och
Västergötland. Jfr Hästefjorden. H. R-h.
Li Hung-chang, kinesisk statsman (1822—
1901 ®/ii). Vann 1847 doktorsgraden och
utmärkte sig 1853 som friskareanförare mot
taipingrebellerna, blev guvernör över
Kiang-su 1862 och generalguvernör över
Kuang-tung och Kuang-si 1867 samt 1870 (efter
massakern i Tientsin) generalguvernör över
provinsen Chi-li. Han kom 1874 att med sina
från Tientsin i ilmarsch till Peking
uppmarscherande trupper fälla utslaget i den
kris, som bragte änkekejsarinnan Tsi Hi,
såsom moder till den späde kejsar Tung-chü,
till makten. Sedan dess var han Tsi His högra
hand och blev landets mäktigaste man.
Genom L:s skickliga diplomati höllos de
påträngande utlänningarna tillbaka så mycket
som möjligt, ehuru han fick göra en rad
kännbara eftergifter. Omsider led han i det
kinesisk-japanska kriget 1894—95 ett
förkrossande nederlag. L:s strävan hade dock länge varit
att genom militära och ekonomiska reformer
förbättra Kinas försvarskraft. På 1880-talet
anlade L. de första telegraflinjerna i landet och
en kortare järnvägssträcka. Efter nederlaget
mot Japan berövades L. alla sina höga
värdigheter och fick bege sig som en starkt
förödmjukad fredsunderhandlare till
Shimono-seki. Ett attentat mot honom där vållade en
omsvängning i folkstämningen till hans
förmån, och han slöt en relativt skaplig fred.
1896 sändes han på en stor ambassad till
Västerlandet (Ryssland, Tyskland, Holland,
Belgien, Frankrike, England, U. S. A.). Efter
sin återkomst blev han generalguvernör i
Kanton och en av de mäktiga provinschefer,
som vid boxarupproret 1900 vägrade att följa
parollen från huvudstaden och i stället gåvo
utlänningarna det bästa skydd. Se Kina,
sp. 711—713. B. Kgn.
Liikkala [li’k-], by i Sippola socken,
Finland, 6 km ö. om Anjala fors i Kymipene älv.
Om Liikkalanoten se Anjalaförbundet.
Liikutuksia [li’-], fi., se L æ s t a d i a n e r.
Liisberg [li’s-], Henrik Carl Bering,
dansk författare (1854—1929). Var först
sjöman, blev fil. kand. 1881, anställdes 1883 vid
samlingen på Rosenborg och blev 1906 förste
inspektör och slottsförvaltare. L:s talrika
skrifter voro dels populärhistoriska, ss. om
Napoleon (1894; sv. övers, s. å.), franska
revolutionen (1897—99; sv. övers, s. å.) och det
gamla Köpenhamn, dels av hantverks- och
konsthistoriskt innehåll (»Kunstkamret», 1897,
»Urmagere og ure i Danmark», 1908,
»Rosenborg og lysthusene i Kongens have», 1914,
»Kristian IV og guldsmedene», 1929), dels
skönlitterära. 1919 redigerade han
»Danmarks handel og söfart fra de ældste tider
til vore dage» (2 bd). P. E-t.
Lik. 1. Död kropp. — 2. (Boktr.) Se K o
r-rektur. — 3. (Sjöv.) I fartygsseglens
kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
