Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Likstol - Likström - Liksvamp - Liktare - Liktorer - Liktorn - Liktross - Likvax - Likvid - Likvidation - Likvidationskassa - Likvidationskommissionen - Likvidator - Likvidera, Likviditet - Likvoriststriden - Liköppning - Likör - Liköressens - Lila (Lilas) - Lilburne, John
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1147
Likstol—Lilburne
1148
Likstol (gammalsv. liksto, av stud, stud,
avgift), numera upphävd, från medeltiden
härstammande prästerlig löneavgift, utgående
vid dödsfall i form av ersättning (efter taxa)
för jordfästning av lik. Schg.
Likström, elektroteknisk term, se
Elektriska maskiner, sp. 593 ff.
Liksvamp, se Stinksvamp.
Liktare, se Läktare.
Liktörer (lat. lictöres), en klass av de
höga romerska ämbetsmännens samt
prokonsu-lers och propraetorers betjänte (apparitöres);
några 1. hörde till sakralväsendet. L. gingo
framför överhetspersonen och buro hans fasces
(se d. o.), tecknet på hans myndighet. De hade
att röja väg, påkalla uppmärksamhet,
framtvinga lydnad och, i den mån vederbörande
ägde rätt att straffa, verkställa straffet.
Antalet var olika för olika myndigheter.
Liktorn (av isl. och fsv. lik, kropp, och
torn, tagg, spets), en på tårna el. under
fotsulorna genom långvarigt tryck
uppkommande epidermisbildning, h. o. h. av
förhor-nat epitel. Genom 1 :s tryck på underliggande
delar uppstå i dessa en del förändringar, som
orsaka en ofta intensiv smärta. L. framkallas
av hårda el. trånga och illasittande »skodon,
varför sådana böra undvikas. Annan
behandling medför ej varaktig förbättring. Man
brukar utskala el. förtunna hornmassorna
medelst kniv el. hornupplösande medel (t. ex.
salicylsyra, vanl. använt i plåster el. i
kol-lodium). L. Mbg.*
Liktross, se L i k 3.
Likvax, se Adipocire.
Likvid, flytande, klar; ostridig (om
fordran); betalning; en banks omedelbart
tillgängliga medel för uttagningar utan
uppsägning. — Likwidèra, betala; avveckla. —
Likviditet, betalningsförmåga. Se även
Likvidation.
Likvidation (se Likvid), klargöring;
utredning av en affärs ställning; avveckling,
uppgörelse. — Ett bolag, en förening, en
sjukkassa, en sparbank säges vara i L, då dess
verksamhet ej längre bedrives för dess
ursprungliga ändamål utan endast för att
avveckla dess affärer (förvandla tillgångarna i
pengar och betala skulderna samt fördela
eventuellt överskott). L. verkställes (i
motsats till konkursutredning) av
sammanslutningens el. inrättningens egna förtroendemän,
s. k. 1 i k v i d a t o r e r. C. G. Bj.
Likvidationskassa, se Terminsh andel.
Likvidationskommissionen. 1. L., ett av
Karl XI :s många reduktionsverk, tillsattes
genom k. br. av 19 nov. 1680 och fick en
koitfattad instr. av 24 nov. s. å., varjämte
principerna för likvidationsverket
sammanfattades i s. k. generalresolutioner av 20
dec. s. å. Kommissionens uppgift var urspr.
att upprätta likvidationer med kronans
fordringsägare, men den fick snart även i
uppdrag att uträkna de ersättningsbelopp, som
skulle utkrävas efter Stora kommissionens och
Kammarkommissionens allmänt formulerade
domar, vartill efter 1686 års riksdag kom
behandlingen av pantegodsen och deras räntor.
Arbetsuppgifterna inskränktes väsentligen
genom 1700 års eftergiftsplakat, men
kommissionen fortsatte till 1717, då den upplöstes
och återstående ärenden lades under
Kam
markollegium. Jakob Gyllenborg blev 1685
L:s ordf, och var länge den drivande kraften.
2. Efter förberedelser på riksdagarna 1719
och 1720 beslöto ständerna 1723 att tillsätta
en ständernas kommission över
reduktions- och
likvidationsverket med uppgift att i vissa särskilda
fall undersöka och ev. korrigera under
reduktionen vidtagna åtgärder. Kommissionen var
verksam till 1747, då den efter beslut vid
riksdagen upphörde; dess återstående mål
lades under Kammarkollegium. S. C.*
Likvidätor, se Likvidation.
Likvidera, Likviditet, se Likvid.
Likvori’ststriden, lärotvist under Erik XIV :s
regering om bruket av vin el. annan vätska
(lat. li’quor) i nattvarden. I brist på
kom-munionvin hade man på vissa orter börjat i
stället använda vatten, mjöd el. körsbärssaft (de,
som förordade detta, kallades lik vo rister).
Häremot uppträdde 1564 ärkebiskop
Laurentius Petri och hävdade, att nattvarden måste
inställas, om vin ej kunde erhållas. Biskop
Johannes Ofeegh i Västerås och calvinisterna
i Sverige med Beurreus i spetsen ställde sig
på likvoristernas sida. En rad stridsskrifter
växlades; striden avslutades 1565 genom ett
gemensamt uttalande av biskopar och
präster: »Fundamenta nostræ fidei» etc., i vilket
uttryckligen bruket av varje annan materia
än vin förkastades. — De flesta aktstyckena
äro tr. i U. v. Troil, »Skrifter och handlingar»
etc., d. III (1791). Jfr även O. Norberg. »Två
skrifter från den s. k. likvoristiska striden» (i
Strängnäs’ läroverks program 1899). Hj. H-t.*
Liköppning, se Obduktion.
Likör, en starkt sockerhaltig spritdryck,
hållande 25—55 volymprocent alkohol samt
smaksatt med kryddor, växtextrakter,
eteriska oljor el. andra aromatiska ämnen.
Be-redes antingen genom digerering av
växtdelar (bär, skal, kärnor, blad o. dyl.) med
sprit och den erhållna tinkturens försättande
med sockerlösning el. genom tillsats av sprit
och socker till fruktsaft, fruktetrar, eteriska
oljor o. dyl. Allmänt kända likörsorter äro
anisette (anissmak), crème de cacao
(chokladsmak), curagao (pomeranssmak), maraschino
(körsbärssmak), munk el. benediktiner
(smaksatt med diverse örter och kryddor, däribland
kryddnejlika). En av de förnämsta 1. är
vidare chartreuse . (se d. o.), vid vars beredning
begagnas en mängd ingredienser (enl.
uppgift över 200), ss. koriander, malört,
angelik arot, isop, citronskal. S. k. ratafia är
beredd av rom och fruktsaft. G. H-r.
Liköressens. 1. Essens för smaksättning
av likör (se d. o.),. — 2. Färdigberedd
blandning av ingredienser till någon likör med
undantag av erforderlig sprit, som måste
tillsättas särskilt. G. H-r.
Lila (Lila s), eg. syren (färgad), blekviolett.
Lilburne [IPlbön], John, engelsk politisk
agitator (omkr. 1614—57). Utstod 1638—40
hårt fängelse för spridande av W. Prynnes
puritanska ströskrifter, befriades genom
parlamentets ingripande, avancerade under
inbördeskriget till överstelöjtnant i
parla-mentshären men tog avsked 1645, enär han
som independent ej ville förpliktiga sig till
presbyterianernas »covenant». L. låg i
ständiga politiska fejder och insattes flera gånger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
