Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1149
Liliaceae—Liliestråle
1150
i Towern för sina våldsamma flygskrifter.
Han var en av ledarna för levellers (se d. o.)
och hade stor andel i tillkomsten av
»Agree-ment of the people» o. a. deras politiska
aktstycken. 1653 ställdes han inför rätta,
frikändes men blev dock av Cromwell
kvar-hållen i fängelse som uppviglare. Han
frigavs kort före sin död. L. förfäktade folkets
rätt mot myndigheternas godtycke men var
som polemiker personligt hämndlysten och
lättroget misstänksam. V. S-g.
Liliaceae, bot., se Liljeväxter.
Lilienberg, svensk släkt, urspr. från
Hälsingland. Häradshövdingen i Torna och Bara
Nils L. (1799—1880) var far till A. A. L.
och G. R. L. (se nedan). Om A. A. L:s son
A. L. se nedan. G. R. L:s son Berndt
Nils Robert L. (1872—1926) var 1918—
25 riksdagens justitieombudsman och blev
1925 president i Göta hovrätt.
Lilienberg, Albert, stadsplanedirektör (f.
1879 15/io); jfr släktart. Efter
avgångsexamen från Tekniska
högskolan (1903) och
studier i Tyskland och
Amerika var L. förste
stadsingenjör i
Göteborg 1907—27 och blev
1927 stadsplanedir. i
Stockholm. Han har
bl. a. uppgjort
stadsplaner för Göteborg,
Jönköping,
Huskvarna, Västervik, Bergen
o. a. städer samt 1928
framlagt förslag till
ny generalplan för det
centrala Stockholm (se d. o.).
Lilienberg, Albert Alexander,
jurist (1833—1921); jfr släktart. L. blev
assessor i Svea hovrätt 1864, revisionssekr. 1868
och häradshövding i Medelstads domsaga i
Blekinge 1874. Han tillhörde Andra
kammaren 1886—93 (utom majriksdagen 1887), var
1888—93 vice ordf, i lagutskottet och gjorde
sig känd som förkämpe för en frisinnad
reformpolitik. L. var även verksam som
kommunalman, bl. a. som ordf, i Blekinge läns
landsting 1886—1902. E. Spr.
Lilienberg, Gustaf Robert, jurist (1841
—1929); jfr släktart. Blev assessor i Svea
hovrätt 1874, revisionssekr. 1880,
expeditionschef i Justitiedep. 1884 och var 1887—1911
justitieråd. L. utgav urkundspublikationen
»Svensk lagsamling» (3 bd, 1875—85). E. Spr.
Liliencron [-krån], Detlev von, frih.,
tysk författare (1844—1909). Deltog som
officer i krigen 1866 och
1870—71, tog avsked
som kapten, vistades
1875—76 i Förenta
staterna, var 1880—85 [-förvaltningstjänstemän,-]
{+förvaltningstjänste-
män,+} levde länge i
ytterst tryckta
ekonomiska förhållanden;
1903 fick han ett litet
årsunderhåll av
kej-sar Vilhelm II och
nådde under sina sista
år erkännande och
popularitet. L. var en
av de främsta bland den tyska lyrikens
förnyare på 1880-talet. Han fann rätt sent
sin egen ton och en självständig stil men
uppenbarade då en av program och teorier
oberoende originalitet, som stod i stark
motsats mot den Geibelska epigonpoesien. L.
var en sinnesmänniska, och hans dikt är en
kraftfull, sensuell impressionism. Hans lyrik
har en heroisk-junkerlig prägel: den är krig,
jakt, sjöfart, njutning och kärleksäventyr,
naivt, lidelsefullt, älskvärt berättade. Han
skildrade också hembygdens landskap, den
holsteinska heden, kusten och Nordsjön med
elementär stämningsstyrka. L:s ballader,
trotsiga, vilda, våldsamma, ge idel handling
i snabba ögonblicksbilder, hans stridsdikter
besjunga krigets äventyrliga skönhet,
självdisciplinens ädelhet; de utmynna i en
Cincin-natuslängtan till fred på egen torva. Formen
är fast, versbyggnad och rim strängt
iakttagna. Skr.: »Adjutantenritte» (1884), »Der
Heidegänger» (1890) m. fl. diktsamlingar, ett
lyriskt »epos», »Poggfred» (2:a, utvidgade
uppl. 1904), åskådliga realistiska
krigsskildringar, »Unter flatternden Fahnen» (1888)
m. fl-, dåliga romaner och svaga dramer; saml.
arbeten i 8 bd 1911—13, brev i 4 samlingar
1910—25. Monogr. av H. Spiero (1913) och
H. Maync (1920). R-n B.
Liliencron [-krån], Rochus von, frih.,
tysk germanist (1820—1912). Var född i
liol-stein, gick under dansk-tyska kriget 1848 i
den schleswig-holsteinska statens tjänst och
blev 1850 prof, i nordiska språk och litteratur
i Kiel. 1852 blev L. prof, i tyska språket
och litteraturen i Jena och 1855 kabinettsråd
i Meiningen. L. utgav »Die historischen
Volks-lieder der Deutschen vom 13.—16.
Jahrhun-dert» (4 bd, 1865—69) och ledde 1870—97
utgivandet av jätteverket »Allgemeine deutsche
Biographie». Han utgav vidare »Deutsches
Leben im Volkslied um 1530» (1885),
»Litur-gisch-musikalische Geschichte der
evangeli-schen Gottesdienste von 1523 bis 1700» (1893),
»Frohe Jugendtage» (1902) m. m. Biogr. av
A. Bettelheim (1917). (E-k N-n.)
Lllienthal, Karl von, tysk
straffrätts-lärare (1853—1927), prof. 1882 i Zürich, 1889 i
Marburg, 1896—1918 i Heidelberg, där han från
1903 även var domare vid landsrätten. L. var
en av den moderna straffrättsrörelsens
främsta män. Hans författarskap består till
största delen av bidrag till tidskrifter och
samlingsverk, delvis utg. av honom själv. (R. B-l.)
Lllienthal, Otto, tysk ingenjör (1848—96).
Studerade fåglarnas flykt, som han ansåg
förebildlig för flygkonsten, byggde 1890 en
»glidflygare», utförde 1891—94 en serie
banbrytande flygförsök från en höjd vid
Gross-lichterfelde (nu del av Berlin) och grundläde
den metodik, som senare ledde till
konstruerandet av verkligt fria aeroplan. 1895 byggde
L. en ny maskin med motor men omkom 9 aug.
1896 vid maskinens nedstörtande. Han skrev
»Der Vogelflug als Grundlage der
Fliege-kunst» (1889). Sedan glidflygning numera
särskilt i Tyskland blivit föremål för stort
intresse, ha L:s insatser på området alltmer
uppskattats. E. Nqst.
Liliestråle, Joachim Wilhelm,
ämbetsman, vitterlekare (1721—1807), student
1734, adlad 1756 (hette före adlandet Bröms),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
