Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1155
Liljegren—Liljencrantz, J.
1156
Gävleborgs läns
orkesterförening. Av L:s
kompositioner märkas,
förutom pianostycken,
solosånger, körer,
violinsonat m. m.:
kantaten »Bohuslän» (1908),
körverket
»Blomsterfursten» (1907),
symfoni i Ess dur (1906),
pianokonsert (1899),
flera sånger med
orkester, sviter för
orkester och
festkanta
ter m. m. L:s verk visa en fin poetisk
uppfattning och stor formell gedigenhet. Han har
utgivit »Uppländsk folkmusik» (1929). T. N.
Liljegren, Elisabet, salvationist (1867
—1914). Var några år småskollärarinna, slöt
sig 1888 till frälsningsarmen i Stockholm och
var från 1893 till sin död chef för dess
slum-verksamhet. Med outtröttlig nitälskan,
offervillig människokärlek samt ovanlig
organisatorisk och administrativ förmåga utvecklade
hon denna ansenligt. Hon omspände riket
med ett nät av slumstationer, grundade
räddningshem för fallna kvinnor, barnhärbärgen
och småbarnskolonier, anskaffade pengar till
allt detta och bragte slummens samtliga
fastigheter i skuldfritt skick. Jfr Alma Petri,
»Slummens överste» (1924). L-a P.
Liljegren, Johan Gustaf, fornforskare
och urkundsutgivare (1791—1837). Blev 1815
docent i Lund i fäderneslandets antikviteter,
1816 e. o. adjunkt i filosofi, 1818 amanuens
vid Kungl. biblioteket
och fick 1819
professors titel. Han blev
1823 aktuarie i Riks
arkivet, tillika 1827
riksantikvarie, 1829
t. f. sekr. i
Riksarkivet och 1835
riksarkivarie. Han fick 1834
kansliråds titel. L.,
som var led. av
Götiska förbundet,
utgav (först jämte C. G.
Brunius) »Nordiska
fornlemningar» (2 bd,
1819—23) samt »Skandinaviska fornålderns
hmltesagor» (2 bd, 1818—19). L. var flitig men
utan chefsegenskaper, blev som riksantikvarie
mindre betydande och lyckades ej heller att
som Riksarkivets chef rycka upp detta verk.
Däremot fick han till stånd utgivandet av ett
länge planlagt, betydelsefullt arbete,
nämligen »Svenskt diplomatarium», varav L.
själv redigerade bd 1—2 (1829—37; bd 2 med
biträde av B. E. Hildebrand). I bd 2 inflöt
som supplement L:s »Runurkunder». Som
urkundsutgivare saknade L. dock nödig kritisk
skärpa. Han utgav 1832 en »Runlära».
Tilltagande sjuklighet kom honom slutligen att
själv förkorta sitt liv. Litt.: S. Bergh,
»Svenska riksarkivet 1618—1837» (1916). Ehd.*
Liljegren, Sten Bodvar,
litteraturforskare (f. 1885 8/5). Blev fil. dr och docent
i engelska litteraturen vid Lunds univ. 1918,
prof, i engelsk filologi vid Greifswalds univ.
1926. Utom talrika uppsatser och recensioner
inom engelsk litteratur- och kulturhistoria
har han utgivit
»Studies in Milton» (1918;
gradualavh.),
»American and european in
the works of Henry
James» (1920), »James
Harrington’s Oceana,
edited with notes»
(1924; i Skrifter utg.
av Vet.-soc. i Lund),
»The fall of the
mo-nasteries and the
social changes in
England leading up to the
great revolution» (1924). Har grundat och
utger sedan 1924 den inter nationell a kritiska
tidskr. Litteris. Som forskare utmärkes L. av
omfattande och mångsidig lärdom,
självständighet och starkt kritiskt sinne. Han
åtnjuter anseende som en av de ledande inom
nutida engelsk litteraturforskning. E. E-l.
Liljeholmen, stadsdel i Stockholm,
Brännkyrka (se d. o.) församl., genom
Liljeholms-bron förbunden med Södermalm. L. hade före
Årstabrons öppnande 1929 station vid V.
stambanan, nu använd som godsstation vid
Hammarbyleden. Se vidare Stockholm.
Liljeholmens stearinfabrik, Sveriges äldsta
och f. n. enda fullständiga fabrik för
tillverkning av stearinljus, belägen nära Danvikstull
på Södermalm i Stockholm. Grundades 1838
av L. J. Hierta och blev 1872 a.-b. Aktiekap.
3 mill. kr., 275 arb., tillv.-värde per år 3,5
mill. kr. Jfr Ljustillverkning.
Liljeholmsbron, Liljeholmsviken, se
Hammarbyleden (med kai ta).
Liljekonvalje, bot., se Konvalje.
Liljencrantz, svensk släkt, härstammar från
järnkrämaren i Stockholm Sven
Andersson Westerman (d. 1673), vars son
prosten Anders Westerman (1672—1739)
hade två söner, Sven och Johan, som 1768
adlades med namnet L. Johan L. (se nedan)
blev 1777 frih. och 1812 greve. Hans sonson
var far till frih. Johan L. (d. 1870; se nedan).
Liljencrantz, Johan, greve, statsman (1730
—1815), hette urspr. Johan
Westerman; se släktartikeln. Studerade i Uppsala,
blev 1750 auskultant i Kommerskollegium, var
vid 1755—56 års riksdag sekr. i sekreta
handels- och
manufaktur-deputationen och fick
på dess
rekommendation understöd till en
utländsk resa för att
studera kommersiella
förhållanden. Under
denna resa, som
börjades 1758, besökte L.
Danmark, Tyskland,
Holland, Belgien,
Frankrike och Italien.
Han trädde i beröring
med fysiokratiens
ledande personligheter i
Frankrike och stärktes härigenom ytterligare
i de friare nä ringsåsikter, som samtidigt
började växa fram i Sverige. 1761 avgav L. en
reseberättelse, som föranledde ständerna att
för honom inrätta en ny syssla,
handelsinten-dentsbefattningen. På denna post visade han
betydande insikt och ovanlig arbetsförmåga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
