Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1157
Liljencrantz, J.—Liljesläktet
1158
Sedan han företagit en studieresa till
England, fick han 1767 kommerseråds n. h. o. v.,
blev 1768 adlad och 1770 kommerseråd. Efter
Gustav III:s revolution 1772 insattes L. i
den kommitté, som skulle avhjälpa oredan i
penningväsendet, och blev 1773 statssekr. för
Handels- och finansexpeditionen. Främst
genom hans energiska arbete genomfördes
myntrealisationen 1777. L. följde de yngre
mössornas ekonomiska politik att indraga
eller minska premierna och i stället utveckla
diskonteringsväsendet samt organiserade den
allmänna diskontoinrättningen, vars
låneverk-samhet, bedriven huvudsaki. med enskilt
kapital men under kronans kontroll, väsentligen
lättade penningrörelsen. Även jordbruket och
fisket sökte han på alla sätt främja;
Marstrand gjordes på hans tillskyndan till
frihamn. Det var även på L:s inrådan, som
brännvinsbränningen gjordes till regale;
emellertid förfuskades hans ursprungliga projekt
(om smärre sockenbrännerier) genom de stora
kronobränneriernas anläggande. 1777
utnämndes han till frih., och 1778 blev han
president i Statskontoret. Motsatsen median L:s
försiktiga och noga avvägda handelspolitik
och Gustav III:s opportunistiska och
äventyrliga ekonomiska projekt gjorde sig dock
snart gällande, och redan 1784 fann sig L.
föranlåten att begära avsked. Först 1786
lämnade han sina tjänster, varvid han
utnämndes till riksråd och 1789 till president i
Kommerskollegium. Från den senare
befattningen avgick han 1812 och blev då greve.
Led. av Vet.-akad. 1767. — L:s
självbiografiska »Anteckningar» och några »Memorial»
utgåvos av B. Taube i Hist. Handl., VIII
(1878). Se även M. Ilamnström i »Hist. studier
tillägnade Harald Hjärne» (1908), A.
Bruse-witz i Hist. Tidskr. 1918 och Ä. W. Essén, »J.
L. som handelspolitiker» (1928). B. E-r.
Liljencrantz, Johan, frih., politiker (1835
—70); se släktartikeln. Blev 1854
underlöjtnant vid Svea livgarde, där han 1863
avancerade till kapten. 1864 blev L. adjutant hos
Karl XV samt
kammarherre hos
drottning Lovisa. Ett
förhållande av intim
förtrolighet och vänskap
förenade många år
konungen och L., men
en brytning med
konungen föranledde L.
att helt tvärt 1866
taga avsked från
militär- och hovtjänsten.
L. hade 1864 blivit
verkst. dir. och ordf,
i den då grundade In-
dustrikreditbanken i Stockholm och ägnade
sig därefter huvudsaki. åt finansiell
verksamhet och offentliga värv. 1865 uppträdde han
med värme och talang för
representationsreformen. Skarpskytterörelsen omfattades av
L. med ett livligt intresse. I Andra
kammaren, som han tillhörde från 1867, skapade
sig L., som var en skarp och klar debattör,
snart en position och därutanför ett mycket
bemärkt namn som oppositionell politiker i
synnerhet genom ett ihärdigt, mången gång
bittert uppträdande i finansfrågor. Ths.*
Liljendahl, trämassefabrik i Rämens socken,
Värmland, vid Letälvens biälv Fjällrämen, 5
km n. om Oforsens station. Äges av Billeruds
a.-b. (se d. o.; rörelsen f. n. nedlagd). Var
förr stångjärnsbruk, anlagt 1765 av
Christo-pher Myhrman.
Liljendal, socken i Nylands län, Finland;
109 kvkm, 1,990 inv. (1929), svensktalande.
Liljensparre, Nils Henrik Aschan,
ämbetsman (1738—1814). Var son till H. J.
Sievers (se d. o.), studerade i Uppsala och i
Tyskland, anställdes 1762 vid Svea hovrätt,
blev 1765 notarie, 1772 sekr. i Slottskansliet
och 1776 polismästare i Stockholm, visade som
sådan utomordentligt nit och stor duglighet.
Ilan adlades 1786 (hette förut Sievers). Som
Gustav III:s alltid lydiga redskap vann han
dennes gunst men ådrog sig samtidigt
impo-pularitet i vida kretsar. Efter mordet på
konungen ledde L. med stor skicklighet
spaningarna efter de sammansvurna och försökte
sedan, ehuru med föga framgång, trygga sin
ställning hos förmyndarstyrelsen. 1792 blev han
underståthållare men avlägsnades redan följ,
år med uppdrag att organisera polisväsendet
i Pommern, blev 1799 kronofullmäktig i
Ge-neraltulldirektionen och 1803 i
Generaltull-arrendesocieteten; tog avsked 1811. B. E-r.
Liljeqvist, Per E f rai m, filosof (f. 1865
2*/g). Blev fil. dr och docent i Uppsala 1893
och var prof, i praktisk filosofi vid Lunds
univ. 1906—30. Viktigaste skrifter: »Om
Francis Bacons filosofi» (2 bd, 1893—94), »Antik
och modern sofistik» (1896), »Om Boströms
äldsta skrifter» (1897), »Inledning till
psykologien» (1899), »Om skepticismens betydelse
för den filosofiska utvecklingen» (s. å.), »Om
specifika sinnesenergier», I (s. å.), »Meinongs
allmänna värdeteori» (1904). L. är en av
de få samtida svenska filosofer, som
fortfarande väsentligen ansluta sig till Boströms
filosofi. Som sin uppgift har han satt att
genom immanent, kritiskt hållen prövning och
konfrontation av sin ståndpunkt med den
samtida psykologiens och psykofysikens
resultat revidera boströmianismen. G. O-a.
Liljesläktet, Lllium, växtsläkte av fam.
Liliaceae med omkr. 70 arter och ett otal
varieteter inom n. halvklotets tempererade
bälte. L:s arter äro vanl. högväxta örter med
grovfjälliga lökar, rikbladiga stjälkar och
stora, ofta praktfulla blommor, med sex mer
el. mindre tillbakarullade kalkblad.
Allmännast odlade äro brandliljan, L.
bulbi-ferum, inhemsk i Mellaneuropa, med
upprätta, gulröda, svartprickiga kalkblad och
groddknoppar i bladvinklarna, och k
rollliljan, L. martagon, som har nedböjda
blommor med bakåtrullade rödvioletta,
fläckiga kalkblad. Bermudaliljan, L.
longi-florum, var. eximium (= L. narrisii), är den
vanligaste och kanske vackraste av de
varieteter, som räknas till longiflorum-typen. L.
Brownii, från v. Kina, är en mycket vacker,
ofta odlad art. Madonnaliljan el. vita
liljan, L. candidum, härstammar från Libanon
och n. Palestina; de bländande vita,
tratt-formiga och doftande blommorna sitta 5—20
i toppen på den meterhöga stjälken. L. regale
(från v. Kina), »en av de skönaste av alla
liljor», L. tenuifolium (n. Asien), t i g e r 1 i
1-j a n, L. tigrinum (Kina) och L. speciosum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
