Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lillie, släkter - Lillie, Axel - Lillieblad, Gustaf (Peringer) - Lilliecrona, släkt - Lilliecrona, Gustaf - Lilliehorn, släkt - Lilliehorn, Pehr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1169
Lillie, A.—Lilliehorn
1170
manssidan 1763. Med Axel L. (se nedan)
blev en gren därav grevlig 1652, vilken ätt
utdog på manssidan 1710. Om denna släkt se
Elof Tegnér, »Svenska bilder från
sextonhundratalet» (1896).
2. Till ätten L. af ö k n a, säkert känd
från 1425, hörde riksrådet och lagmannen
i Södermanland Knut Andersson (d.
1546), som bl. a. deltog i avslutandet av
förbundet med Frankrike 1542. Hans son Knut
Knuts son L. (d. 1596) deltog i den
beskickning, som 1557 avslöt fred i Moskva,
nämnes som riksråd från 1562 och användes
i olika uppdrag av Erik XIV. Under Johan
III förekom Knut L. ej som riksråd men
användes av hertig Karl 1577 som ståthållare
över hans furstendöme, då Karl var utrikes.
3. Släkten L. af Aspenäs är säkert
känd från 1500-talets början och utdog på
manssidan 1839; en gren blev friherrlig 1719
och utgick på manssidan trol. 1813.
Lillie, Axel, riksråd, fältmarskalk (1603
—62); jfr släktart. Följde Gustav II Adolf
på fälttågen i Livland och Preussen, blev
regementschef 1629, deltog i tyska kriget och
fick vid stormningen av Mainz 12 dec. 1631
sitt vänstra ben avskjutet men stannade i
krigstjänst. Han blev 1635 överste för
Östgöta kavalleri, 1638 generalmajor, vice
guvernör i Vorpommern och kommendant i
Stral-sund samt 1641 guvernör i Hinterpommern,
förde Östgöta fotfolk i slaget vid Leipzig
(Breitenfeld) 1642 och var därefter guvernör
i Leipzig och tillika i hela Pommern 1643—
45. 1648 utnämndes L. till riksråd, fick 1651
friherrlig värdighet (med Kides till
friherre-skap), blev s. å. krigsråd, 1652 kammarråd,
greve (med grevskapet Lillienborg) och
generalguvernör i Pommern samt 1654 general.
1655—56 var han generalguvernör i Halland,
blev 1657 fältmarskalk och president i
Krigskollegium och utsågs 1661 till
generalguvernör i Livland, vilket ämbete han dock ej
mottog. L. var tapper, hetlevrad och självrådig.
Han byggde ett präktigt slott på
fädernegården Lövstad. Litt.: Elof Tegnér, »Svenska
bilder från sextonhundratalet» (1896).
Lillieblad, Gustaf (Pe ringer),
orientalist, biblioteksman (1651—1710). Blev 1681
efter långa studieresor prof, i orientaliska
språk i Uppsala och utvecklade ett
betydande författarskap, huvudsaki. nedlagt i
akademiska disputationer. Han adlades 1693,
blev 1703 chef för Kungl. bibi, och
bidrog till arbetet att ordna samlingarna efter
slottsbranden. L. utgav 1706 en förteckning
över en del av de handskrifter och böcker,
som J. G. Sparfvenfeldt (se d. o.) under sina
resor för statens räkning samlat. (O. W-n.)
Lilliecrona, svensk släkt. Casper
Ke-nig (d. 1646) från Jägerndorf i Schlesien
blev hovapotekare hos Gustav II Adolf och
1631 krigskommissarie i Tyskland samt
adlades 1637 med namnet L. Om dennes son
Gustaf L. se nedan. Från en bror till Gustaf
L. härstammade C. W. Liljecrona (se d. o.).
Lilliecrona, Gustaf, diplomat, ämbetsman
(1623—87); jfr släktart. L. underhandlade
med kosackerna 1657, blev 1662 resident och
1675 envoyé viH danska hovet och
utnämndes till landshövding 1676 i Kronobergs län,
1679 i Uppland samt 1681 i Närke och Värm-
Axel Lillie. Målning av M. Merian d. y.
land. 1685 utnämndes L. till kungligt råd
och president i Kammarkollegium,
Statskontoret och Kommerskollegium.
Lilliehorn, svensk släkt, härstammar från
Ronneby. Majoren Peter Berg (1688—
1753) adlades 1719 med namnet L. Om hans
son Pehr L. och dennes halvbrors son C. P.
Lilljehorn se nedan.
Lilliehorn, Pehr, sjömilitär, politiker (1729
—98); jfr släktart. Tjänstgjorde vid flottan
i Sverige och Frankrike, var två gånger
under åren 1775—76 v. landshövding i Kalmar
län och befordrades 1777 till överste. Vid
1789 års riksdag uppträdde L. som konungens
ivrige anhängare och utnämndes till v.
lantmarskalk, sedan Lewenhaupt avgått som
lantmarskalk. Denna syssla skötte L.
självrådigt och olagligt, varför han ådrog sig sitt
stånds ovilja. Konungen belönade honom
dock bl. a. med utnämning till konteramiral
(april 1789). Som sådan deltog L. i egenskap
av chef för linjeskeppsflottans arriärgarde i
sjöslaget mot ryska flottan vid Ölands södra
udde 26 juli s. å. Att detta sjöslag, som från
svensk sida börjats med stora förhoppningar,
utvecklade sig till en löpande strid på långt
håll och utan avgörande resultat tillskrevs
L:s uraktlåtenhet att föra arriärgardet på
stridsavstånd. Han arresterades, miste sitt
befäl och blev av krigsrätt som förrädare
dömd till döden. Straffet mildrades av nåd
till entledigande ur rikets tjänst med
bibehållande av löneförmåner, och L:s avsked
utfärdades 12 okt. 1790. Efter några års vistelse
utomlands fick L. 1793 av hertigen-regenten
tillstånd att återvända till Sverige under
villkor, att han sin återstående livstid vistades
på sin lantegendom. L:s försök till
upphävande av detta villkor misslyckades. Om
motiven till L:s beteende i slaget vid Öland ha
olika meningar uttalats; bl. a. sökte L. 1793
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
