Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1171
Lilliehöök—Lilliehöök, M. B.
1172
göra troligt, att Gustav III skulle ha givit
honom hemliga order att ej låta hertigen
vinna en avgörande seger (se härom en
kritisk utredning av A. Munthe, »Svenska
sjöhjältar», VII: 3, 1916). ö-g.
Lilliehöök [-hök], svensk frälsesläkt, urspr.
från Västergötland. Från häradshövdingen
Bertil Pederssons (nämnes 1462—94) son Birger
härstammar Kolbäcks ättgren, från den
sistnämndes bror härstamma Fårdala och
Gälareds grenar. Vid introduktionen 1625
sammanfördes Kolbäcks och Gälareds grenar till
ätten L. af Gälared och Kolbäck;
genom lottkastning blev ätten L. af
Fårdala adliga ätten n:r 1. Fårdalasläkten
utdog 1801. På dess stamtavla hade, genom
misstag i riddarhusgenealogien,
Gälaredsgre-nen införts, och då riddarhusdirektionen, bl. a.
på grund av hundraårig hävd, 1861 beslöt
Inta därvid bero, representeras alltjämt
Får-dalaätten av Gälareds gren. Till
Fårdala-ätten hörde M. B. L., hans dotter Ebba L.
och hennes kusins sonson J. N. L. (om dem
se nedan). J. N. L:s barn fingo 1651
fri-herrlig värdighet, så A. J. L. (se nedan), som
slöt sin gren 1685. Till Gälaredsgrenen
(räknad som Fårdalaätt) hörde C. B. L. (se nedan)
och dennes brorson generalmajoren Johan
(John) Fredrik L. (1834—1918), som
1858—60 i tjänst vid ett franskt zuavreg:te
deltog i flera fälttåg. Till olika grenar av
släkten L. af Gälared och Kolbäck höra H.
Hj. L. och C. J. F. M. L. (se nedan). B. H-d.
Lilliehöök [-hok],AndersJohansson,
frih., diplomat och ämbetsman (1635—85), son
till J. N. L. Blev 1661 landsdomare i Skåne
och assistensråd vid generalguvernementet
där och 1664 landshövding i Östergötland.
Envoyé i Polen 1666—67, verkade L. där ånyo
som ambassadör 1674—80 och sökte under
krigsåren vinna Polens och konung Johan
Sobieskis hjälp mot kurfursten av
Branden-burg. Vid 1682 års riksdag hävdade L. på
riddarhuset ständernas rätt att deltaga i
lagstiftning, men då han framställde detta
yrkande med avseende på 1661 års av
förmyndarregeringen fastställda likvidationsregler
för enskildas fordringar på kronan, upptog
Karl XI detta som ett ifrågasättande av sin
makt att »göra lag och stadgar, reglementen
och förordningar». Följden blev en
undfallande, tvetydig förklaring av rikets ständer;
L. fick tillgift efter avbön. 1683 utnämndes
han till president i Wismarska tribunalet men
tillträdde aldrig detta ämbete. G. W-k.
Lilliehöök [-hök], Carl Bertil,
sjömili-tär (1809—90); jfr släktöversikten.
Tjänstgjorde i sv. flottan och fem år i
nordamerikanska handelsmarinen. 1838 deltog L. i en
fransk vetenskaplig expedition till
Spetsbergen, blev 1863 kommendör och var 1864—75
lotsdir. Ilan inlade stora förtjänster i fråga
om svenska fyrväsendets förbättring. Led. av
Vet.-akad. (1844). (ö-g.)
Lilliehöök [-hök], Carl Johan
Fredrik M a, 1 c o 1 m, civilingenjör, högskolelärare
(1860—1930); jfr släktöversikten.
Utexaminerades 1886 från Tekniska högskolan, var
därefter anställd vid skeppsvarv i England
och Amerika, blev 1893 extra lärare, 1898
lektor och var 1911—25 prof, i
skeppsbygg-nadskonst vid Tekniska högskolan i
Stock
holm. Han publicerade flera avh. i
skeppsbyggen och var en av uppfinnarna av det s. k.
långskeppsspantsystemet (se d. o.). Ax. L.
Lilliehöök [-hök], Ebba, grevinna till
Ra-seborg (1529—1609), dotter till M. B. L., 1548
g. m. Sten Eriksson Leijonhufvud (se d. o.).
Enligt kungl. löfte till maken på hans
dödsbädd fingo hon och barnen grevlig värdighet
1569. »Grev Ebba», som hon ofta skrev sig,
är mest känd som en styvnackad, maktlysten
och skarptungad dam, duglig men hård mot
underhavande och i tvist med såväl sin familj
som överheten. Karl IX tröttnade på hennes
bråk och ständiga ersättningskrav för
tidigare försträckningar till kronan och
portförbjöd henne vid sin kröning. Biogr. av
Ellen Fries i »Teckningar ur svenska adelns
familjelif», I (3:e uppl. 1910). B. H-d.
Lilliehöök [-hök], Hugo Hjalmar,
marinöverdirektör och chef för
Mariningenjör-kåren (1845—1912); jfr släktöversikten.
Utexaminerades från Teknologiska institutet
1865, hade anställ"
ningar i England och
Amerika, var 1872—
76 maskiningenjör vid
Gävle—Dala järnväg,
blev 1877
mariningenjör vid flottan, 1889
marindirektör och chef
för ingenjördep. på
Karlskronavarvet
samt 1898
marinöver-dir. och chef för
Marinförvaltningens in-genjöravd. och
Ma-riningenjörkåren. L.
ledde därvid utarbetandet av
konstruktionerna till pansarskeppen »Dristigheten»,
fyra av »Ärans» klass och »Oscar II» samt
pansarkryssaren »Fylgia». Han avgick 1910
från statstjänst och blev chef för
Ludvigs-bergs samt Luth & Roséns verkstäder. L. var
1894—96 led. av Andra kammaren. ö-g.
Lilliehöök [hök], Johan Nilsson,
krigare (1598—1642); jfr släktöversikten. L.
följde Gustav II Adolf på hans fälttåg i
Livland och Preussen och blev överste 1628,
generalmajor över
infanteriet i Livland
1635 samt guvernör
över Hinterpommern
och kommendant i
Stettin 1638. L.
rensade Hinterpommern
från fiender och
framryckte 1639 i
Bran-denburg till Banérs
undsättning, men ett
benbrott höll honom
en tid fjättrad vid
sängen. Han blev
sedan Banérs och Tor-
stensons närmaste man i befälet över armén
i Tyskland samt 1642 rikstygmästare och
general av infanteriet. L. utmärkte sig och
sårades till döds i slaget vid Leipzig
(Brei-tenfeld) 23 okt. 1642. Jfr Ellen Fries,
»Systrarna Bååt» (i »Teckningar ur svenska adelns
familjelif», II, 2:a uppl. 1909).
Lilliehöök [-hök], Måns Bryntesson,
till Upplo i Västergötland, riksråd (d. 1529);
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
