Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lilliehöök, Måns Bryntesson - Lillienberg, Johan Georg - Lillienstedt, Johan - Lillieroot, Nils - Lilliestråle, släkt - Lilliput, Lilleputt - Lill-Jans, Träskporten - Lilljebjörn, Knut - Lilljeborg, Wilhelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1173
Lillienberg—Lilljeborg
1174
jfr släktöversikten. Var den förste av sin ätt,
som nådde en ställning inom
högaristokratiens led, blev 1524 hövitsman på Älvsborg
sa nt vid Gustav Vasas kröning 1528 riddare
och riksråd. Efter hand inträdde en
brytning mellan honom och konung Gustav, och
1529 tog han del i det s. k. västgötaupproret.
L. dömdes till döden vid riksdagen i
Strängnäs i juni 1529 och halshöggs 5 juli s. å. i
Stockholm. G. C-n.
Lillienberg, Johan Georg, greve,
politiker (1713—98), son till assessor Daniel
Dreffling, som 1705 adlades med
namnet L. Han utnämndes 1739 till
kommissions-sekr. i Wien men sändes i stället till
Kon-stantinopel vid alliansförhandlingarna och
kvarblev till 1743. Hemkommen blev han
lagman på Gotland 1746, landshövding 1749 i
Åbo och 1757 i Uppsala samt var president
i Bergskollegium 1762—82. L. var från
riksdagen 1746—47 en av hattarnas bästa krafter.
Blev frih. 1766 och greve 1778 men slöt sin
ätt på manssidan. Med det av L. stiftade
fideikommisset Lillienäs (Jönköpings län) följer
namnet L. (t. ex. von Heijne-Lillienberg).
Lillienstedt, Johan, greve, ämbetsman
(1655—1732). Föddes i Finland och hette före
sitt adlande 1690 Paulinus. Efter
framgångsrika studier i Åbo och Uppsala blev L.
1683 presidentssekr.
i Kommerskollegium
och var från 1685
pro-tokollssekr. i
Statskontoret. 1698
utnämndes han till
revi-sionssekr. och led. av
lagkommissionen, och
1705 blev han vice
president i
Wismar-ska tribunalet. Han
åtnjöt i hög grad Karl
XII:s förtroende och
blev 1714 ombudsråd
vid
Utrikesexpeditio
nen. 1713 hade han blivit frih. Även under
det nya statsskicket gjorde sig L:s eminenta
juridiska och administrativa begåvning
gällande. 1719—27 var L. riksråd och
utnämndes sistnämnda år på egen begäran till
president i Wismarska tribunalet. Grevlig
värdighet erhöll han vid sitt inträde i rådet 1719,
och 1721 var han Sveriges sändebud vid
fredskongressen i Nystad. B. E-r.
L:s från 1680-talet härrörande dikter äro
tryckta i P. Hansellis »Samlade
vitterhetsarbeten af svenska författare», VI (1863).
Stiernhielm, Opitz och framför allt de
italienska »marinisterna» voro hans mönster;
han införde madrigalen och översatte delar
av Guarinis »Pastor fido». L:s självbiografi
publicerades i Tidningar utgifna af ett
Sällskap i Åbo (1775). Litt.: A. Hultin, »Den
svenska vitterheten i Finland 1640—1720»
(1904). G. v. R.
Lillieroot [-röt], Nils, diplomat (1635—
1705), tillhörde släkten Eosander (se d. o.).
Följde 1667 som »kommissionsråd till
Barbariet» den till Barbareskstaterna avsände
juden Henrik d’Azzuveda, blev 1669
kommis-sionssekr. vid svenska beskickningen i
Frankrike, där han med vissa avbrott stannade till
1689, från 1677 som envoyé. 1674 upphöjdes
han i adligt stånd med namnet L., blev 1677
hovråd, utsågs 1691 till svenskt sändebud hos
generalstaterna efter Gabriel Oxenstierna,
blev 15 jan. 1697 ambassadör vid
fredskongressen i Rijswijk och upphöjdes s. d. i
fri-herrligt stånd. Ambassadör hos
generalstaterna 1698, stannade L. i Haag till
sommaren 1703, då han återvände till Sverige. Året
förut blev han kungligt råd och fick 1704
grevlig värdighet. L. räknas till det
karolinska tidevarvets kunskapsrikaste och
skickligaste diplomater. Hjr.*
Lilliestråle, svensk släkt, härstammar från
superintendenten i Karlstad Ingemund
0 1 a i Bröms (1669—1722), vars barn
adlades 1756 med namnet L. Av dem skrev
Joachim Wilhelm sig Liliestråle (se d. o.).
Lillieström, Johan, ämbetsman (1597—
1657), hette förut Johannes Nicodemi
Ahus och adlades 1636 med namnet L.
Efter studier i bl. a. Uppsala och Leiden blev L.
1626 Axel Oxenstiernas sekr. i Preussen samt
användes i Kansliet och diplomatiska
uppdrag. 1632 blev han generalkommissarie i
Preussen, 1634 krigskommissarie i Schlesien
och deltog i underhandlingarna med Polen
1635. L. var sedan anställd i Pommern, där
han 1655 blev president i pommerska
regeringen och hovrätten.
Lilliput, L i 1 1 e p u 11, dvärgarnas land i
J. Swifts »Gullivers resor»; dvärg.
Lill-Jans, eg. Träskporten, fordom en
lägenhet på Djurgården n. om Humlegården,
strax v. om tullstugan, innehades från
1680-talet till omkr. 1700 av en skogvaktare Johan
Persson, kallad Lill-Jan. Han höll krog där;
därav ställets namn. Genom gränsregleringen
mellan kronan och staden 1884 tillfördes L.
stadens område, och byggnaderna revos. I
den glesa Lilljansskogen (se Djurgården,
sp. 1049) ägde på sin tid demonstrationer iför
politiska syften ofta rum.
Lilljebjörn, Knut, memoarförfattare (1765
—1838), officer 1785—88, jordbrukare, E. G.
Geijers svärfar. L. skrev på sin ålderdom
»Hågkomster af fordna dagars tänkesätt . . .
i min födelseort», som 1862 utgavs av hans
son Henrik L. (1797—1875; kapten 1832,
regementskommissarie 1850—61), vilken själv
utgav »Hågkomster från ungdomen» (1865;
forts. 1867) och två andra minnesböcker (de
tre senare i ny uppl. 1912). Särskilt Knut
L:s bok (ny uppl. tills, m. H. L:s första bok
1911) är rik på levande och karakteristiska
bilder av värmländskt lynne. R-n B.
Lilljeborg, Wilhelm, zoolog (1816—
1908). Lärjunge till Sven Nilsson i Lund,
blev L. 1844 docent o.
1853 adjunkt där och
var 1854-—82 prof, i
Uppsala. L. blev 1861
led. av Vet.-akad. och
1877 med. hedersdr i
Uppsala. Hans in i
de senaste åren
fortsatta verksamhet
rörde främst Sveriges
djurvärld, såväl
ryggradsdjuren —
»Sveriges och Norges
ryggradsdjur» (I,
»Däggdjuren», 1874, II,
»Fis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
