Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1177
Lim—Lima
1178
stödjepunkt på ön, tills
Sicilien blev romerskt.
Obetydliga rester.
Lim, mat., förk. för 1 i m e s
(se d. o. 2).
Lim., se Limited.
Lim. 1. ( Kem.) L. eller
Draglim, ett kvävehaltigt
bindemedel, som bildas av
hud- eller brosksubstans vid
långvarig kokning av ben,
senor, hudavfall o. dyl. med
vatten. Härvid sväller den
limgivande bindväven (k o
1-lagen) i dessa substanser
och löser sig i det kokande
vattnet. Vid avsvalning bildar
lösningen en klibbande,
elastisk, geléartad massa, som
vid torkning övergår till en fast, hornartad,
genomlysande substans. L. löser sig icke i
kallt men väl i varmt vatten.
H u d 1 i m framställes av hudavfall från
garverier och diverse avfall från slakterier,
vilket innehåller hudrester eller brosk. Det
s. k. limgodset tvättas och renas genom
behandling med kalkmjölk under omkr. tre
veckor. Efter ordentlig sköljning och blekning
med svavelsyrlighet eller klorkalk kokas
limgodset i vatten. Återstående icke extraherat
limgods nyttjas som kvävegödselmedel.
Limlösningen klaras genom avsättning och
filtrering. Lösningen hälles i formar, som inställas
i kylrum, där limmet stelnar till fast gelé.
De i formarna erhållna blocken skäras med
tråd i skärmaskiner, och de tunna skivorna
läggas på nät och torkas.
B e n 1 i m framställes samtidigt med
ben-fett och benmjöl ur kreatursben. Dessa renas
genom tvättning, torkas och
bensinextrahe-ras. Efter krossning kokas de extraherade
benen med vatten och tryckånga under längre
tid. Limlösningen klaras, blekes med
svavelsyrlighet, inkokas mestadels i vakuum och
behandlas sedan på samma sätt som vid
hudlims-tillverkning.
L:s huvudbeståndsdelar äro g lut in,
bildat av hudsubstansens bindväv, och k o
n-d r i n, bildad av broskväv. L:s binde- och
gelatineringsförmåga tillskrives glutinet.
Bin-deförmågan nedsättes, om 1. i torrt tillstånd
eller i lösning länge upphettas till 100° C
och» däröver samt genom kokning med syror
och alkalier. Om limlösningar försättas med
små mängder av ättiksyra, citronsyra eller
svavelsyrlighet, så vinnes den fördelen, att de
bli mera hållbara.
L. begagnas för vanlig »limning» av trä
o. a. ämnen, som bindemedel i tändsatsen på
tändstickor och till plånet på askarna, till
appretering av vävnader. Lösas 2 dir lim i
1 del vatten och 1 del glycerin, erhålles ett
fast, elastiskt gelé, som nyttjas som
hekto-grafmassa och till tryckvalsar. Små behållare
eller kapslar av klart, vitt och genomskinligt
lim eller gelatin, s. k. gelatinkapslar,
användas för att innesluta svårintagbar
medicin, ss. kina och ricinolja. E-t N-n.
2. (Metall.) Lim el. Limsten (av da.
Him, kalk), kalk, som uppsättes på masugnar
för att möjliggöra smältningen av
kvarts-haltiga malmer.
Gatubild från Lima i Peru.
Lima, socken i Kopparbergs län, Malungs
tingslag, kring Västerdalälven, vid gränsen
mot Norge och Värmland; 1,413,37 kvkm,
2,656 inv. (1930), därav i Rörbäcksnäs
kyrko-bokföringsdistrikt 380. Älvdalen är odlad och
tätt bebyggd samt genomlöpes av statsbanan
Särna—Brintbodarna; den omges av
vidsträckta skogs- och myrmarker, varöver
betydande höjder resa sig, i n. v. Hundfjället (925
m ö. h.). Talrik fäbodbebyggelse med stora
myrodlingar. 2,230 har åker, 93,820 har
skogs-och hagmark. Vid älven L. skans från
1600-talet. L. fornstuga innehåller
forn-saker från L. och Transtrand. Pastorat i
Västerås stift, Västerdals kontrakt. — Se
bild 17 vid art. Bro.
Li’ma, huvudstad i Peru och dep. Lima
(38,984 kvkm, 550,000 inv. 1927), på ömse
sidor om floden Rimac; 220,000 inv., därav
omkr. 7,000 kineser (1925); järnväg till
hamnstaden Callao (se d. o.). L. ligger vid foten av
Västkordillerernas förberg i den regnfattiga
kustzonen, men landsbygden är genom
irriga-tion uppodlad. Medeltemp. är för aug. 15,9° C,
för febr. 23,o°C. Stadsplanen är ung. triangulär
med breda, raka gator. Byggnader från
spanska tiden omväxla med moderna, konstruerade
för att motstå de jordbävningar, som ofta
hemsöka L. (den mest ödeläggande 1746, då 5,000
inv. omkommo). I staden finnas omkr. 30
öppna platser, bl. a. Plaza de Armas, stadens
centrum. Här ligga katedralen (grundlagd av
Pizarro 1535, ombyggd efter jordbävningen
1746), ärkebiskops- och regeringspalatset,
arkader och affärshus. Av de omkr. 60 kyrkorna
äro 7 protestantiska. Bland
monumentalbyggnader märkas vidare
Torre-Taglepalat-set (säte för utrikesministeriet) samt
utställ-ningspalatset med nationalmuseet. De gamla
befästningsvallarna äro sedan 1870
promenader (alamedas). L. har univ., gr. 1551 som
do-minikanseminarium (1,000 stud. 1925); stora
kapplöpningsbanor och tjurfäktningsarena. I
s. ligga förstäderna Magdalena och Miraflores.
L. grundlädes 1535 som de spanska
vice-konungarnas huvudstad (Ciudad de los Reyes)
av F. Pizarro och blev en medelpunkt för
den spanska kolonisationen i Sydamerika som
dess förnämsta marknadsplats. L. bedriver
ännu stor importhandel; över dess hamnstad
Callao gå omkr. 2/3 av Perus totala import
men endast av exporten. Industrien,
hu-vudsakl. lokaliserad kring L., omfattar främst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
