Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Limpa - Limpopo el. Krokodilfloden - Limringar - Limspö - Limsten - Limstång - Limulus, Moluckkräftor - Limön - Lin - Lina - Linaceae - Linard, Piz - Linares - Linares Rivas, Manuel - Linaria, Sporreblomma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1187
Limpopo—Linaria
1188
jas alltid salt, ofta därjämte sirap, pomerans
el. fänkål (el. anis). G. Bm.
Limpöpo el. Krokodilfloden (namnet
gäller särskilt övre loppet), flod i s. ö. Afrika,
från Witwatersrands nordsluttning i en
nordlig båge till Indiska oceanen. Omkr. 1,600
km lång. Bildar n. v. och n. gräns för
Trans-vaal mot Sydrhodesia och utfaller inom Port.
Östafrika. Vid genombrottet av
Zoutspan-berg bildar L. Tolo Aziméfallen. L. kan torra
år nästan torka ut men översvämmar vid
regntid de vida sumpmarkerna längs nedre
loppet. L:s mynning, Vasco da Gamas Rio do
Espirito Santo, bildar kolstation för
kustångarna. Segelbar är L. iför mindre fartyg
från mynningen ung. 160 km. Störst av de
många bifloderna är Olifantfloden.
Limringar användas för att hindra
skadliga insekter från att krypa uppför trädens
stammar. Frostfjärilens hona har
förkrympta, till flygning odugliga vingar och
måste därför, då förpuppningen sker i
marken, krypande bege sig uppför stammen för
att lägga ägg. Även tall spinnaren
bekämpas verksamt med limringar, emedan
utvecklingen tar 2 år i anspråk och larverna
övervintra i marken två gånger för att på
våren krypande uppför stammen bege sig upp
i kronan. Ibland grundar sig metodens
användbarhet på larvernas vandringar, t. ex.
i fråga om nunnan, vars larver i stor
utsträckning på sina spinntrådar fira sig ned
på marken för att sedermera åter klättra
uppför stammen (se Nunnan). — L.
anbringas mot frostfjärilen på en gördel av tunn
asfaltpapp, som fastbindes upptill och nedtill
med mjuk järntråd. Limmet bör å ena sidan
vara tillräckligt klibbigt, för att djuren skola
fastna däri, å andra sidan så fast, att det ej
flyter bort. I. T-dh.
Limspö, spö (el. käpp), som bestrukits med
fågellim; särskilt förr använt till fångst av
småfåglar. Fågellim, som ej för hastigt
fick torka i luften utan skulle bibehålla sig
segt och klibbigt, gjordes oftast av inkokt
linolja. G. G.*
Limsten, se Lim 2.
Limstång. »Löpa med limstången», eg. om
fågelfängare (jfr L i m s p ö), nu blott
bildligt: anstränga sig fåfängt o. s. v.
LImulus, Moluckkräftor, tillhörande
ordningen dolksvansar, Xiphosura, inom
led-djursklassen Merostomata. Kroppen består
av tre delar: cephalothorax, abdomen och
telson (svanstaggen). Cephalothorax är
halv-månformig och bär sex par extremiteter.
Abdomen är försedd med sex abdominalfötter.
Fem av dessa äro simorgan samt bära
gälblad. Som larver likna L. trilobiterna.
Släktet är känt från trias till nutiden. De nutida
arterna leva i varmare hav vid östkusten av
Nord- och Centralamerika samt vid Asiens
östkust. En art är funnen fossil i Hörs
sandsten (jura) i Skåne. R. H-gg.
Limön, ö i Gävlebukten inom Gävle
stadsgräns, 10 km n. ö. om staden; omkr. 2 kvkm.
På L. finnes en aga-fyr med lågans höjd 29,4 m
över medelvatten. Om kalkstenen på L. se
Gästrikland, sp. 147.
Lin, Linum usitati’ssimum, en urgammal
kulturväxt, som icke med full säkerhet är
anträffad vild någonstädes utan sannolikt
har uppkommit ur den i Medelhavsområdet
växande, redan av pålbyggnadsfolken i Schweiz
odlade, vanl. fleråriga L. angustifolium. Det
numera odlade 1. är en enårig, upprätt, glatt
ört med endast upptill förgrenad
stjälk, smalt lansettlika blad och
täml. stora, i regel ljusblå
blommor. Den nästan klotrunda
frukten innehåller 10 hoptryckt
äggrunda, glänsande bruna frön. Hos
det vanl. som spånadsväxt
odlade, omkr. 8 dm höga t r ö s
k-linet öppnar sig kapseln icke
vid mognaden, hos det
företrädesvis för frönas skull odlade,
mera lågvuxna, omkr. 5 dm
höga springlinet (var. humile)
springer den däremot upp
elastiskt. Linfröna innehålla i
skalet en mängd slem, vilket gör,
att detta sväller i vatten och blir
klibbigt. Frövita saknas.
Hjärtbladen äro rika på fet olja,
linolja (se d. o.). Den är, i likhet
med fröna, officinell. Om 1
infrö k a k o r se d. o.
Linodlingen har vidsträckt
utbredning såväl i Gamla världen
som i Nordamerika, Argentina
och Australien. I Sverige
bedri-ves den numera i någon större
skala endast i s. Norrland, särskilt i
Hälsingland. Förr bedrevs den åtm. till husbehov i
nästan hela Sverige men har nu i många
trakter h. o. h. övergivits. Efter skörden torkas
stjälkarna och underkastas sedan rötning,
bråkning, skäktning och häckling (se
Linberedning). Jfr även Texti 1 växter. G. M-e.
Lina, sjöv., smäckert tågvirke, ss. lodlina,
logglina, bensellina, skärlina m. fl. I sv.
marinen förekomma trosslagna 6-, 9- och
12-garns linor i längder om 100 m.
Linäceae, bot., se Linväxter.
Linärd, P i z, högsta toppen, 3,414 m ö. h.,
i Silvrettaalperna, i Graubünden, Schweiz.
Lina’res, stad i sp. prov. Jaén (Andalusien),
vid foten av Sierra Morena och järnvägen
Madrid—Sevilla; 40.479 inv. (1921). Rika
blygruvor; krut- och dynamitfabriker.
Lina’res Ri’vas, Manuel, spansk
dramaturg (f. 1867), en av det moderna Spaniens
mest kända. L. har beröringspunkter med
Benavente och en glänsande dialog, sätter
gärna samhällsfrågor under debatt och har
rönt inflytande av Ibsen och Sudermann.
Bland hans över 50 skådespel må nämnas »El
abolengo» (1904), »La garra» (1914) och
»Co-bardias» (1918). K. A. H.
Linaria, Sporreblomma, växtsläkte
av fam. Scrophulariaceae. över 100 arter, de
flesta hemma i Medelhavsländerna, örter med
vanl. smala blad. Blommorna sitta i
toppställd klase el. ensamma i blad vecken och äro
tvåläppiga med sporre. I Sverige finnas 4
arter; vanligast är L. vulgaris, gulsporre,
som är flerårig, upprätt, ända till 75 cm
hög, med stora, gula blommor i ax och växer
på åkerrenar, ängsbackar o. dyl. Som
prydnadsväxter odlas bl. a. L. alpina, som har
vackert blåvioletta blommor, och L.
cymbalaria (Cymbalaria muralis), som är
krypande, med rundat hjärtlika, fem—sjuflikiga
Lin, Linum
usitatissimum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
