Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lipolytisk - Lipom - Lippe (flod) - Lippe (stat) - Lippe, Jakob von der - Lippi, Fra Filippo, d. ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1291
Lipolytisk—Lippi
1292
»Kristi födelse.» Målning av Fra Filippo Lippi. I
Kaiser-Friedrich-Museum i Berlin.
Lipolytisk (av grek. Wpos, fett, och ly’sis,
lösning), med., fettlösande. Termen 1. brukas
dels om enzym i tarmkanalen (lipas) och i
väv-nadsomsättningen (lymfocyter), dels om
tera-{»eutisk inverkan på fettbeståndet (preparatet
ipolysin m. fl.). Tillg.
Lipom [-på’m], med., se Fettsvulst.
Lippe, biflod fr. h. till Rhen, i Westfalen,
upprinner på Teutoburgerwald och utmynnar
i Rhen vid Wesel. 255 km. Segelbar från
Neuhaus för mindre fartyg. En kanal vid L:s
nedre lopp, Lippekanalen, förbinder
Rhen vid Wesel med Dortmund—Emskanalen
(se d. o.); 58 km, för fartyg upp till 1,200 ton.
Lippe, fristat i n. v. Tyskland, mellan
We-ser och Teutoburgerwald, begränsas i ö. av
Hannover, i n. ö. av Hessen-Nassau och f. ö.
av Westfalen, inom vilket ligga tre små
enklaver; 1,215 kvkm, 166,023 inv. (1925).
Huvudstad: Detmold. L. är huvudsaki. ett
bergland, i s. upptaget av Teutoburgerwalds
ut-löpare, i mellersta delen av Lippeska
berglandet. som i Köterberg når sin största höjd
(497 m ö. h.). Av arealen äro omkr. 53 % åker
och trädgård, 10 % äng och betesmark, 27 %
skog (särskilt bokskog). Industri och
hantverk, som bl. a. omfatta cigarr-, möbel-,
pappers- och sockerfabrikation, sysselsätta omkr.
44 % av befolkningen, jord- och skogsbruk
35 %. Bergsbruket lämnar brunkol,
svavel-kis m. m. — L:s nuv. författning är av 21
dec. 1920; lantdagen består av 21 på fyra år
valda medlemmar och regeringen av ett
Lan-despräsidium på 3 medlemmar, vars ordf, bär
titeln president. M.
Historia. L., som fått sitt namn efter
flo
den Lippe, var urspr. bebott
av cheruskerna och därefter
av sachsarna, vilka i slutet
av 700-talet underkuvades av
Karl den store. Stamfader
för den regerande ätten —
en av Tysklands äldsta — var
en greve Hoold (omkr. 950);
dennes ättling Bernhard
I (d. 1144) antog titeln
»ed-ler Herr von Lippe». Från
greve Simon VI (d. 1613)
stammade grevarna av
Lippe-Biesterfeld och
Lippe-Weissen-feld samt prinsarna av
Scha-umburg-Lippe. Vid prins
Vol-demars av L. död 1895
uppstod mellan de olika
grenarna av familjen en på sin tid
mycket uppmärksammad
tron-följdsstrid, som avgjordes
först 1905, då greve Leopold
av Lippe-Biesterfeld
erkändes som furste. L., som 1720
fått rang av riksfurstendöme
—- vilket bekräftades 1789 —,
ingick 1871 som delstat i
Tyska riket och
ombilda-des 1918 till republik.
Litt.: »Bibliotheca Lippiaca»
(1886; bibliogr.), utg. av O.
Weerth och E. Anemüller;
»Mitteilungen aus der
lip-pischen Geschichte und
Lan-deskunde» (1903 ff.). Om
arvföljdsstriden se monogr.
av H. Triepel (1903). Å. S-n.
Lippe, Jakob von der, norsk sjöofficer
(f. 1872). Blev kapten 1900, var marinens
kanonkontrollör 1901—10, blev
kommendörkapten 1912, chef för marinens skjutskola
1917, s. å. överadjutant hos konung Håkon
VII, kommendör och chef för marinens
flygväsen 1928 samt kommenderande amiral och
amiral stabschef 1930. M. H.
Li’ppi, Fra Filippo, d. ä., italiensk målare
(omkr. 1406—69). Inträdde 1421 i
karmelit-orden. L. var lärjunge till Fra Angelico, men
han omvandlade dennes skira, himmelska
poesi till en borgerligare ton, särskilt genom
att förena de sköna linjerna och de sirliga
detaljerna med alldagliga, t. o. m. fula
an-siktstyper. Detta kärvare drag beror utan
tvivel på ett inflytande från Masaccio. L.
fick mycket stor betydelse för måleriets
utveckling. Botticelli var hans lärjunge, och
dessutom anknöt den förnämste
freskomästa-ren under årh:s senare del, Ghirlandajo, även
till honom. L:s mest omfattande arbete
ut-göres av freskoserierna med motiv ur
Johannes Döparens liv och Stefanslegenden i
domkyrkan i Prato, där han vistades omkr. 1451
—65. Det var här han förförde nunnan
Lu-crezia Buti, som blev mor till målaren
Filip-pino L. (se nedan). Genom Medicéernas
förmedling erhöll L. emellertid påvlig dispens
till giftermål med henne. Även i Spoleto
målade konstnären en serie fresker (1468—
69) med ämne ur Marialegenden (ofullb.). I
freskerna förenar L. den stora stil han
övertagit av Masaccio med den större rörlighet i
linjerna, som i allm. utmärker det
florentin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
