Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litauen - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litauen (Historia)
15
övergick till Jagiellos yngre son K a s i m i r
(se d. o.), som 1447 även besteg Polens tron.
Kasimirs regering stördes särskilt av det
vanskliga förhållandet till det småningom
samlade moskovitiska storfurstendömet. Efter
hans död (1492) överlämnade litauerna tronen
åt hans son Alexander, medan polackerna
däremot valde hans äldre broder Jan Albrekt.
Efter Jan Albrekts död (1501) förenades L.
åter med Polen, och unionen bestod under
Alexanders broder Sigismund (1506—48).
L. kom i öppet krig med Ryssland, vars
storfurste ivrigt eftertraktade Smolensk, men den
litauiska härens seger vid Orsja (1514) stäckte
t. v. dessa planer. Sigismunds son
Sigismund August erkändes 1522 som L:s
storfurste, bosatte sig (1544) i Vilna och
ingick (sitt andra) äktenskap med en litauisk
adelsdam, Barbara Radziwill. Efter
långvariga förhandlingar kom en union mellan
L. och Polen till stånd i Lublin 1569;
därigenom infördes (sedan Sigismund August
redan tidigare avstått sin arvsrätt till L.)
gemensamt konungaval, gemensam senat och
riksdag, men vartdera riket (»kronan Polen»
och »storfurstendömet L.») behöll sina
särskilda riksämbeten och sin inre ordning.
Vo-lynien, Podolien och Podlasien införlivades
trots litauernas protest mot den polska
riks-halvan. — Sedan 1400-talet utbildades L:s
statsskick och förvaltning i starkt beroende
av polska förebilder, dock med bibehållande
av vissa inhemska institutioner och titlar.
Ett fåtal stora ätter (ss. Radziwill,
Chodkie-wicz och Sapieha) besatte i regel de viktigaste
ämbetena. Efter 1569 års union delade L. iför
mer än 300 år framåt politiska öden med
Polen och införlivades vid Polens tre
delningar (1772—95) liksom större delen av Polen
i det ryska riket. H. A-t.*
Tidsperioden från undertryckandet av
upproret 1863 fram till 1883 kännetecknas i L. av
ett passivt motstånd mot det ryska förtrycket.
Den genom tryckfrihetsförbudet 1863 och
förbudet mot att trycka med latinsk stil
hämmade nationella rörelsen tog 1883 ny fart, då
tidningen Ausra uppsattes i Tilsit; den leddes
av två energiska, förkämpar för den nationella
rörelsen, doktorerna J. Basanavicius och J.
Sliupas. Snart började i Tilsit även andra
litauiska tidningar utges. De litauiska
tidningarna fördes på hemliga vägar över
gränsen till ryska L. och spredos där av s. k.
bokbärare.
Redan före utbrottet av 1905 års ryska
revolution stodo myndigheterna i L. maktlösa
i sin kamp mot spridningen av litauiska
skrifter och tidningar. Våren 1904 upphävdes
tryckfrihetsförbudet. Den revolutionära
rörelsen 1905 riktades i L. mot
lokalmyndigheterna. 5 dec. 1905 sammanträdde i Vilna ett
litauiskt parlament (seimas), som formulerade
litauernas minimikrav på kulturell,
administrativ och finansiell självstyrelse. Sedan
revolutionen undertryckts i Ryssland, lyckades
ryssarna kuva även det litauiska upproret.
Större delen av de bildade, som lett upproret,
lyckades undkomma till utlandet, mest till
Förenta staterna. Dock lyckades L. att efter
detta uppror i viss mån behålla den
återvunna press- och församlingsfriheten. Ryska
regeringen sökte kolonisera L. med ryssar,
16
till vilka utdelades konfiskerade eller inköpta
litauiska egendomar, men även litauerna
uppköpte gods, vilka sedan styckade såldes till
litauiska småbönder. Jämsides med kampen
mot det ryska förtrycket pågick en häftig
strid i östra L. mellan litauer och polacker;
den fördes mest på det kyrkliga området och
leddes av prästerna.
Under världskriget led L. oerhört
därigenom, att det blev krigsskådeplats, särskilt
Suwalkiområdet och de n. v. delarna.
Ryssarna skövlade vid sitt återtåg landet på alla
sätt, och under den tyska ockupationen 1915
-—18 fingo landets ekonomiska liv och
jordbruket ej tillfälle att repa sig. Det
politiska läget tvang nu litauerna att samla
och organisera sina krafter i hemlighet, över
hela L. funnos hemliga politiska kommittéer
med en centralkommitté i Vilna, som sökte
upprätthålla förbindelserna med litauerna i
Ryssland och i Förenta staterna. Till
Rysslands inre »evakuerades» under ryska
återtåget omkr. 220,000 litauer. Efter ryska
marsrevolutionen 1917 fick 10—17 juni i
Petersburg en litauisk lantdag sammanträda,
vilken fattade beslut om L:s fullständiga
avskiljande från Ryssland och upprättandet av
ett oberoende L. 18—22 sept. 1917
sammanträdde med tyskarnas medgivande en litauisk
lantdag, som fattade en resolution om
upprättandet av ett oberoende L., men
publicerandet av resolutionen hindrades av de tyska
myndigheterna. Dessa tilläto dock, att av
lantdagen utvaldes 20 representanter, som
fingo bilda ett särskilt råd, kallat valstybés
taryba (statsråd). Tyskarna förklarade sig
till slut villiga att erkänna L:s oberoende
under förutsättning, att L. med Tyskland
ingick en intim militär och ekonomisk
konvention. 16 febr. 1918 proklamerade taryban L:s
fullständiga oberoende, Vilket genom särskilda
ombud delgavs även de allierade makterna
och de neutrala länderna. 16 febr, räknades
därefter som det pånyttfödda L:s nationaldag.
Som tronkandidat framsköts hertigen av
Urach (i Württemberg), som var katolik och
kunde påvisa härstamning från de gamla
litauiska furstehusen. Hans kandidatur
accepterades med liten majoritet i statsrådet, men
hertigen (»Mindove II») hann icke bestiga
tronen, innan tyska ockupationen tog slut.
18 okt. 1918 bildades av prof. A. Voldemaras
den första litauiska regeringen i Vilna med
taryban t. v. fungerande som parlament.
I jan. 1919 igångsatte bolsjevikerna en
offensiv mot L., och Vilna måste utrymmas.
Regeringens misslyckande i striden mot
bolsjevikerna förorsakade dess avgång. I stället
bildades den folksocialistiska ministären M.
Slezevicius, vilken lyckades i Tyskland
få ett lån på 100 mill. Rmk, som satte L. i
stånd att organisera ett effektivt försvar.
4 april 1919 valdes L:s förste president,
An-t a n a s S m e t o n a. Snart fördrevos
bolsjevikerna från nästan hela L. förutom från
staden Vilna med närmaste omnejd. Polackerna
ockuperade kort därefter Vilnaområdet,
tågade allt djupare in i L. samt underlade sig
halva dess område. Polackernas frammarsch
föranledde de allierade att ingripa, och de
skapade den första demarkationslinjen mellan
L. och Polen. I okt. s. å. inbröto i L. av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
