Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25
Litografisk krita—Lits och Rödöns tingslag
26
zink- och aluminiumplåtar fått betydande
användning. En fördel hos metallplåtarna
framför stenen är, att åt tryckformen kan ges
cylinderform, varigenom tryckningen kan ske
enl. rotationstryckprincipen.
Rotationsplan-trycket har också i form av offsettryck
(se d. o.) fått mycket stor praktisk användning.
För framställning av flerfärgade
litografiska tryck brukas krom o litografien
el. färglitografien (jfr
Färggravyr). Man framställer en tryckform för
varje färgkomponent. Genom att nyttja
transparenta färger, som tryckas på
varandra, erhålles en mångfald olika färgtoner
(subtraktiv färgblandning). Ex. på
färglitografi äro de kartor i färger, som finnas i
Nordisk Familjebok, samt färgplanscherna
Afrikanska folk (bd I, vid sp. 224),
Amerikanska folk (bd I, vid sp. 724)
och Aracéer (bd I, vid sp. 1216).
Litt.: R. Graul och F. Dörnhöffer, »Die
Li-thographie von ihrer Erfindung bis zur
Ge-genwart» (1895—1903); W. Ziegler, »Die
manuellen graphischen Techniken» (1912); R.
Witte, »Praktikum des Stein- und
Zink-drucks» (1926); H. Sallberg, »Konstgrafiska
metoder» (1927); G. Wengström, »De grafiska
teknikerna» (1928). J.H-g;E. L-k.
Litografisk krita framställes genom att
man sammansmälter 32 dir vitt vax, 16 dir
spermaceti, 24 dir marseilletvål, 8 dir
schel-lack och 12 dir kimrök. Nyttjas för teckning
på kornad sten (se Litografi). J. H-g.
Litografisk sten el. Litografisk
skiffer, en i jurasystemets (se d. o.) översta avd.
förekommande kalksten, som brukas vid
litografiskt tryck (se Litografi). Bergarten
är en mycket ren kalksten (vanl. blott ett
par % föroreningar), tät och finkornig samt
avsöndrad i plattor; oftast svagt gulaktig.
Förekommer i Bayern och brytes främst vid
Solnhofen (se d. o.) i Frankiska Jura. L.
innehåller ytterst väl bevarade djurlämningar,
bl. a. av Archaeopteryx (se d. o.). K. A. G.
Litografiskt bläck begagnas för skrivning
av manuskript, som skola mångfaldigas
genom litografiskt övertryck; består av utspädd
litografisk tusch. J. H-g.
Litografisk tusch begagnas för teckning på
litografisk sten; består av en i vatten
utriven blandning av talg, vax, tvål, schellack
och kimrök. Jfr Litografi. J. H-g.
Litolff [li’tålf ], HenryCharles, engelsk
(tysk) tonsättare (1818—91). Var pianist,
bosatte sig i Braunschweig, gifte sig där med
musikförläggare Meyers änka och var sedan
ägare av förlaget intill 1860, då han
överlämnade det till styvsonen T h e o d o r L. (1839—
1912), vilken gjorde förlaget vida känt.
Berömda blevo H. Ch. L:s »konsertsymfonier» i
nyromantisk anda för piano och orkester. T. N.
Litologl (av grek, li/thos, sten, och lo’gos,
lära, vetenskap), äldre benämning på läran om
bergarterna. L. motsvarar vad som numera
kallas p e t r o g r a f i. K. A. G.
Litomèrice [li’tåmjeritso], se Leitmeritz.
Litopön, en mycket använd vit målarfärg,
bestående av* en blandning av zinksulfid och
bariumsulfat. Nyttjas som oljefärg
(huvudsaki. för målning inomhus) och till
färgnings-medel i kemisk-tekniska preparat. G. H-r.
Litopte’rna, zool., se Hovdjur.
Litoräl (av lat. litus, strand), åsyftande
kusten, de geologiska processer, som där
försiggå, och de bildningar, som där avlagras
(litoralbildningar); strand-; i motsats till
bildad på djupare vatten. Litoralzonen,
strandbrädden, det område, som påverkas av
vågorna samt av ebb och flod. K. A. G.
Litoräle, se Kustlandet.
Litorälzon, se Litoral.
Litore’lla, bot., se S t r a. n d p r y 1.
Litorlna, zool., se Strandsnäcka.
Litorlnahavet kallas ofta det hav, som
under postglacial tid övertäckte de lägre
delarna av Fennoskandia. Namnet syftar på
strandsnäckan Litorina, som under detta skede
var allmän inom en stor del av Baltiska havet
men som redan tidigare invandrat till
Skandinaviens västkust, varför man där i stället
använt namnet Tapeshavet, motsv.
Spetsbergens Mytilustid och Islands Purpuratid,
uppkallade efter skilda skalformer. Ett
överallt användbart namn är Postglaciala
havet, Stenålders havet. G. D. G.
Litosfar, den fasta jordskorpans översta
del, bestående av olikartade bergarter, mest
lättare silikatbergarter. Under 1. kommer b
a-rysfären (se Jorden, sp. 1173—74).
Lito’stroton, se Jerusalem, sp. 1057.
Litota’mnier, bot., se Kalkalger.
Lito’tes, grek., »enkelhet»; förmildrande
omskrivning, eufemism (se d. o.).
Lits, band av trä, rotting, metall el.
tågvirke, fäst i ett segel och omslutande det
rundhult eller det stag, längs vilket seglet
»löper». Skall seglet förbli fast på sin plats,
1 i t s a s, d. v. s. fästes, det medelst 1 i t
s-1 i n a el. garn. ö-g.
Litslena, socken i Uppsala län, Trögds
härad, på Mälarslätten närmast ö. om
Enköping; 63,91 kvkm, 968 inv. (1930). Småkullig
slättbygd. 2,786 har åker, 2,738 har
skogsmark. Egendom: Djurby. Ingår i L. och Husby
-Sjutolfts pastorat i Ärkestiftet, Trögds kontr.
Lits och Rödöns tingslag i Jämtlands län
sträcker sig från Storsjön och Östersund i s.
LITS o RÖDÖNS TS.
Skala l:2TniD. 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
