Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
87
Ljus—Ljusbrytning
88
vatten än i luft, och detta resultat har varit
av avgörande betydelse i fråga om vilken
av de två teorierna för 1., näml,
undulations-el. emissionsteorien, är den riktigare. Den
förra av dessa teorier fordrar näml., att 1. skall
fortplanta sig med mindre hastighet i tätare
än i tunnare medier, medan enl. den senare
motsatsen skall äga rum. Genom detta försök
vunno Fizeau och Foucault således seger för
undulationsteorien. Tysk-amerikanske
fysikern A. A. M ichel so n har betydligt
förbättrat Foucaults metod. Han har (sedan
1885) utfört ett stort antal bestämningar med
alltmera fullkomnade apparater. Hans
senaste värde (1927) är 299,796 km i sek. Med
tillräcklig approximation kan man sätta som
l:s hastighet i tomrummet
300,000 = 3.10
sek. sek.
Läran om 1. kallas optik. Jfr även A
b-sorption 2, Diffraktion,
Foto-elektrisk effekt, Fotometri, Färg
och L i n s 1. D. S-t. (J. T.)
2. Av brännbara, vid vanlig temp. fasta
ämnen bestående lyskroppar, försedda med en
veke för lågans matande med bränslet. Se
Ljustillverkning. (G. H-r.)
Ljus, bokförlag i Stockholm, lett 1900—14
av Henrik Koppel (f. 1871), som tog
initiativet till enkronasböckerna, var starkt
kulturhistoriskt verksamt. Inköptes 1914 av a.-b.
P. A. Norstedt & söner, vari det snart uppgick.
Ljusbad, med., en form av ljusbehandling,
där kroppen eller delar av densamma
bestrålas med ljus, antingen solljus (se S o 1 b a d)
el. elektriskt ljus (se Elektriskt
ljusbad och Ljusbehandling).
Ljusbehandling, Ljusterapi,
Fototerapi (av grek, fös, ljus, och terapi, se d. o.),
med., i vidsträcktaste mening varje slags
användning av ljuset — framför allt av
solljuset (helioterapi) och det elektriska
ljuset (elektrisk ljusterapi, varav
en form är elektriskt ljusbad, se d. o.) — i
medicinens tjänst. I inskränkt och vanlig
mening förstås därmed den form av elektrisk
ljusterapi, som benämnes finsenterapi,
d. v. s. behandling med koncentrerade
kemiska ljusstrålar enl. danske läkaren N. R.
Finsens (se d. o.) metod. De fakta, som ligga
till grund för denna behandling, äro ljusets
— framför allt de kemiska strålarnas —
förmåga att verka bakteriedödande, att utöva
en inflammatorisk retning på människans
vävnader och att tränga på djupet i dessa.
Genom experimentella undersökningar
arbetade sig Finsen fram till de rön och
erfarenheter, på vilka behandlingens teknik närmast
vilar. De från ljuskällan — en elektrisk
båglampa — utgående strålarna koncentreras
och dissocieras genom ett i en lång metalltub
infattat linssystem, som sammanbryter
strålarna omkr. 10 cm utom tubens yttre ända;
det i brännpunkten samlade ljuset utgöres
huvudsaki. av kemiska strålar, då
värmestrålarna till största delen absorberats av ett i
tuben inskjutet vattenlager. För att öka
strålarnas djupverkan göres det sjuka
partiet, som under behandlingen placeras strax
innanför brännpunkten, blodtomt medelst
ett »tryckglas», bestående av två i en me-
tallring tätt över varandra infattade,
omkring femöresstora plattor, mellan vilka, för
fullständig avkylning, cirkulerar kallt
vatten. Dessa plattor äro liksom linserna av
bergkristall, som i motsats till glas
genomsläpper även ultravioletta strålar. Det
hudparti, som på e n gång kan behandlas, är
ung. av en tvåörings storlek. —
Finsenbe-handlingen har använts mot åtskilliga
hudsjukdomar; det är dock vid lupus vulgaris,
som den vunnit sin ryktbarhet. Vid denna
sker behandlingen i seanser på oftast 5/<
timme ; efter ett par tim. uppträda rodnad och
svullnad, som nå sin kulmen efter 12—24
tim. och stundom förenas med biåsbildning.
Sedan denna inflammatoriska reaktion gått
tillbaka, vilket i medeltal kräver 8 dagar,
upprepas behandlingen flera el. färre gånger.
Vid lupus vulgaris leder 1. i omkr. 80 fall av
100 till definitiv läkning. Metodens fördelar
äro smärtfrihet, möjligheten att påverka
relativt djupt liggande sjukdomshärdar och
ärrens i kosmetiskt avseende utmärkta
beskaffenhet. Olägenheter äro behandlingens
långvarighet, de dyra apparaterna och en
stor, för ändamålet skolad sjukvårdspersonal,
vilket allt gör, att kostnaderna bli relativt
betydliga. — Även k v a r t s 1 a m p a (se d. o.)
har med framgång begagnats vid behandling
av kirurgisk tuberkulos, engelska sjukan, vissa
hudsjukdomar o. s. v. J. Sch-nn. (A. W-dt.)
Ljusbild, stundom namn på skioptikonbild, i
vidare bemärkelse på fotografiska bilder i allm.
Ljusbrunn, ibland även Dagerbrunn,
urtagning i marken framför källarutrymme,
som ligger så djupt under markplanet, att
direkta fönster i yttervägg ej kunna anordnas.
Mot denna kan fönster sättas i den vertikala
väggen. L. göres lika bred som fönstret,
något djupare än detta och förses med avlopp i
bottnen. I Sverige får dylik 1. ej sträcka sig
utanför tomtgränsen mot gatan. A. E-én.
Ljusbrytning (Refraktio n). Varje väg,
längs vilken ljus fortplantar sig från en
lysande punkt, kallas ljusstråle. Ett antal
sådana ljusstrålar, utgående från samma punkt,
kallas ett strålknippe el. ljusknippe. Så länge
en ljusstråle går fram i ett och samma
medium (luft, vatten, glas), är vägen vanl. en
rät linje, men när strålen passerar gränsytan
mellan två ämnen, ändrar den i allm.
riktning, strålen b r y t e s. På grund av 1. synas
i vatten
nedsänkta föremål
ligga närmare
ytan, än de i
verkligheten
göra. Låt AB
(se bilden)
beteckna gränsytan mellan två
ämnen, t. ex.
luft och vatten,
NiN2 är dess
normal i
punkten C. Den
infallande strålen
DC bildar
vinkeln DCNi med normalen, denna vinkel
kallas infallsvinkel (i). Den brutna
strålen BE bildar vinkeln ECN^ med normalen,
denna vinkel kallas brytningsvinkel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
