Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
89
Ljusbågsugn—Ljusdunkel
90
Ljusdals kyrka och klockstapel. Södra järnvägsgatan i Ljusdal.
(b). Vinkeln FCE mellan dessa strålars
riktningar kallas deviation (d) el. avvikning.
Följaktligen är d — i— b. Det gäller även
omvänt, att ljus, som faller in längs EC (från
vattnet), brytes så, att det passerar ut (i
luften) längs CD. Vid övergången från luft
till vatten el. glas (till ett optiskt
tätare medium) brytes strålen mot
normalen. Vid övergången från vatten el. glas
till luft (till ett optiskt tunnare
medium) sker brytningen från normalen.
För 1. gälla följ, lagar: Infallsvinkeln och
brytningsvinkeln ligga på ömse sidor om
normalen men i samma plan. Kvoten mellan
sinus för infallsvinkeln och sinus för
brytningsvinkeln bildar en för varje
ämneskombination karakteristisk konstant. Konstanten
kallas brytningsindex
(brytningsex-ponent, -förhållande, -koefficient) och anges
vanl. under antagandet, att ljuset inträder i
mediet från luften. Denna viktiga relation
mellan sinus för vinklarna (brytningslagen)
upptäcktes 1620 av holländaren Snellius men
publicerades först 1637 av Cartesius. —
Brytningsindex kan för olika glassorter variera
mellan 1,5 och 2 och är för vatten omkr. 4/3.
Olika färger ha även olika brytningsindex,
större för blått ljus än för rött, vilket
möjliggör det vita ljusets uppdelning (dispersion,
färgspridning) genom ett prisma.
Brytningsindex är fysikaliskt sett lika med förhållandet
mellan ljusets hastighet i luften och i mediet.
I vatten är sålunda denna hastighet omkr.
’/* av hastigheten i luft (jfr Ljus). — Om
en ljusstråle kommer från ett optiskt tunnare
medium, kan den alltid (oberoende av
infallsvinkeln) intränga i ett tätare medium, men
ej omvänt. Den största möjliga
infallsvinkeln vid gång från ett optiskt tätare medium
till ett tunnare är den vinkel,
brytnings-gränsen, som svarar mot 90°
brytnings-vinkel; den är för vatten—luft 48,5°, för
diamant—luft 23,5°. Kommer ljusstrålen från
det tätare mediet och träffar gränsytan under
större infallsvinkel än brytningsgränsen, sker
total reflexion. Ett glasprisma, så
slipat, att det mot någon yta ger total reflexion,
är en förträfflig spegel (nyttjas t. ex. i
prismakikare; jfr K i k a r e, sp. 670). Jfr A k r
oma t i s m och Lins 1. Om brytande kant
och brytande vinkel se P r i s m a. J. T.
Ljusbågsugn, se Elektrisk u g n, sp. 655.
Ljusdal, kommun i Gävleborgs län, Västra
Hälsinglands domsagas tingslag, kring
Ljusnan och dess från Hennan, Storsjön, Letssjön
m. fl. sjöar kommande biflod; 1,185.74 kvkm,
9,258 inv. (1930). Bördiga jordbruksbygder
och stora byar i älvdalarna, vilka omgivas av
storkuperad skogsterräng (intill 492 m ö. h.).
3,705 har åker, 100,621 har skogsmark. Flera
sågverk, bl. a. Hybo (se d. o.). Bildar med
L:s köping en församl., som utgör ett
pastorat i Ärkestiftet, Ljusnans kontrakt. Litt.:
B. G. Jonzon, »L:s kyrka» (1914).
Ljusdal, köping i Gävleborgs län, V.
Hälsinglands domsagas tingslag, vid Ljusnan,
omgiven av L:s kommun; 146 har, 2,048 inv.
(1930). Huvudort för v. Hälsingland,
anslut-ningsstation på statsbanan Krylbo—Bräcke
för tvärbanan från Hudiksvall, tingsställe samt
säte för rullföringsområde. I L. finnas flera
bankkontor, apotek och epidemisjukstuga,
elektrisk kraftstation, flera sågverk o. a.
fabriker, kommunal mellanskola, brandkår,
polis och vattenverk samt utgivas tidningarna
Ljusdals-Posten (2 ggr i veckan) och
Ljusdals Tidning (3 ggr i veckan).
Bildar tills, m. L:s landskommun (se ovan)
L:s församl. Tax.-värde å fast egendom
4,373,200 kr. (1928), bev.-tax. inkomst
2,112.840 kr.
Ljusdal, förr tingslag, ingår i Västra
Hälsinglands domsagas tingslag.
Ljusdunkel (en försvenskning av ty.
Hell-dunkel, som i sin ordning är övers, av it.
chiaroscuro, fr. clair-obscur) betecknar i sin
vidsträcktaste bemärkelse ett av ljus
genomskimrat mörker, någon av de otaliga
grada-tionerna mellan fullständigt ljus och
intensivt mörker. Sin tillämpning i konsten fick
1. först genom Lionardo, Correggio och
mästarna av den venezianska skolan, Giorgione
och Tizian. Under en följ, period blev det
ett målarkonstens älsklingsmedel vid
återgivande av verkligheten, stundom på färgens
bekostnad. Från den naturalistiska
riktningen i Italien (Michelangelo, Caravaggio
och efterföljare) utbredde sig lusten för
återgivande av 1. å ena sidan till Spanien, å den
andra till Holland, där sådana mästare som
Rembrandt och Vermeer van Delft äro två
av alla tiders främsta ljusdunkelkonstnärer.
Under 1700-talet spelar ljusdunklet en
underordnad roll. Upk. (A-e K-n.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
