Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
91 Ljusekvation—Ljuskopieringsförfaranden 92
Ljusekvation, astron., se L j u s t i d.
Ljusenhet el. N o r m a 11 j u s, måttenheten
för ljusstyrka el. -intensitet (jfr F o
torn e t r i). För jämförelse mellan olika
ljuskällor började man omkr. 1800 att såsom
enhet använda s. k. normalljus, förfärdigade
av paraffin el. annat fett i bestämda
dimensioner. Sedermera ha åtskilliga olika
anordningar i skilda länder nyttjats vid mätning
av ljusstyrkan, t. ex. den tyska
Hefnerlam-pan (se d. o.) med amylacetat och den
engelska Harcourtlampan med pentan som
brännämne, den amerikanska koltrådsglödlampan
med praktiskt oföränderlig ljusstyrka. Den
internationella kongressen för elektroteknik
i Paris 1884 antog på sin tid som 1.
tjugondedelen av den ljusmängd, som utstrålar från
1 kvcm stelnande platina vinkelrätt mot ytan
(bougie décimale). Denna teoretiskt
tillfredsställande enhet upptogs i Amerika, England
och Frankrike som normalljus, ehuru
mätningen i praktiken kom att ske med olika
slags lampor. I Tyskland fasthöll man dock
vid den av v. Hefner-Alteneck angivna,
något mindre Hefnerenheten, vilken även
allmänt brukades i de nordiska länderna.
Genom en överenskommelse av 1909 mellan ett
antal vetenskapliga provningsanstalter i de
ledande kulturländerna har fastställts följ,
förhållande: 1 internationellt normalljus = 1
bougie décimale = 1,11 Ilefnerljus. Det
amerikanska och engelska normalljuset (candle)
samt det franska äro likvärdiga med det
internationella. Det tyska, danska, finska,
norska och svenska äro likvärdiga med
Hefner-Ijuset och alltså = 0,90 av det internationella.
Angivna relationstal gälla, då Hefnerlampan
brinner vid 760 mm barometertryck och en
luftfuktighet av 8,8 1 vattenånga per kbm.
Jfr Elektrisk belysning, sp. 629. G. H-r.
Ljusfallshammar, förr järnbruk i Hällestads
socken, n. Östergötland, privilegierat 1725, nu
stationssamhälle med gjuteri, mek. verkstad
och snickerifabrik; omkr. 250 inv. (1920).
Ljusfilter, Färgfilter, ett färgat
transparent medium, som har till ändamål att från
det från en vit ljuskälla utstrålande ljuset
avskilja — filtrera bort — strålar av vissa
våglängder, varigenom ett färgat ljus
erhål-les. L. utgöres av ett färgat glas, en färgad
gelatin- el. kollodiumhinna el. en i ett
glaskärl med planparallella väggar innesluten
färgad lösning. L. ha stor användning i
fotografien. Sålunda användas skyddsfilter
i mörkrumslyktan vid behandling av det
ljuskänsliga materialet, och det får endast
genomsläppa sådana strålar, för vilka nämnda
material icke är känsligt; de äro vanl. röda
el. gula. Kompensationsfilter,
vanligen gult (gulskiva, gulfilter), användes vid
bildens tagning i samband med
ortokro-matiskt och pankromatiskt
negativmaterial (se Fotografi, sp. 874) för att
utjämna den spektrala känsligheten hos detta,
så att originalets kolorit återgives
valörrik-tigt. Kontrastfilter brukas, då man
önskar framhäva, resp, starkt dämpa,
inverkan av någon viss färg hos föremålet. S
e-lektionsfilter ha användning i
färg-fotografien (se F ä r g f o t o g r a f i, sp. 144
och plansch). Monokromatiskt kallas
ett 1., som endast genomsläpper ett mycket
smalt spektralområde; dylika ha bl. a.
användning vid mikro- och astrofotografi. J. H-g.
Ljusfors, pappersbruk med sulfatfabrik i
Kullerstads socken, Östergötland, vid utbyggt
fall av Motala ström, nära dess utflöde i
Glan. Tillhör Fiskeby fabriks-a.-b. (se
Fiskeby). I närheten ligger L. station på N.
Östergötlands järnväg. Omkr. 400 inv. (1920).
Ljusglimt, se Föreningen Ljusglimt.
Ljusgård, mindre gård, avskild från det
övriga gårdsutrymmet till en byggnad för att
tillföra ljus och luft till dennas inre delar. En
mindre 1. kallas dagerbrunn.
Byggnadsordningarna för svenska städer lämna i regel
detaljerade anvisningar för anordnandet av
1. Även ett helt glastäckt utrymme kallas
1. (t. ex. ljusgården i Nordiska kompaniet i
Stockholm). A. E-én.
Ljusgårdsbildning, se Ha 1 at 1 o n.
Ljushuggning, genomhuggning i
medelålders och stundom även i äldre skogsbestånd
för att genom ökad ljustillförsel till de
kvar-lämnade, kvalitativt bästa träden stimulera
dessa till fortsatt hög tillväxt. S-r.
Ljushult, socken i Älvsborgs län, Kinds
härad, s. ö. om Borås; 48.47 kvkm, 927 inv.
(1930). Skogs- och bergsbygd, uppdelad av
djupa dalar. 435 har åker, 3,540 har
skogsmark. Ingår i Sexdrega, Roasjö, L:s och
Hil-lareds pastorat i Göteborgs stift, Kinds kontr.
Ljusknekt, en motsvarighet till
ljusstaken men företrädesvis och
äldst använd för att fästa
torrveds-stickan, som var ljusets föregångare
i n. Europa. L. i sin vanliga form
(se bild) representerar emellertid
redan ett relativt högt
utvecklingsstadium. Till en början fästes
stickan näml, var det föll sig lämpligt,
mellan stockarna i väggen el. i
enkla järnklykor, de finska
»pärt-hållarna». G. Brg.
Ljuskopieringsförfaranden, fotografiska
metoder för mångfaldigande av ritningar,
kartor o. dyl. medelst kontaktkopiering,
varigenom kopior i originalets storlek erhållas.
Originalritningen, som måste vara utförd med
tusch el. någon annan för kemiskt verksamma
strålar ogenomskinlig färg på ett
genomlysande material (papper, kalkerväv), lägges i
kontakt över ett ljuskänsligt papper och
ut-sättes för ljusets inverkan samt
efterbehand-las. För papperets sensibilisering användas
vanl. järn- el. kromsalter (jfr Fotografi,
sp. 877) eller vissa organiska föreningar. —
Ett mycket vanligt ljuskopieringsförfarande
är blåkopieringsförfarandet (se
Blåkopiering). — Vid
sepiakopie-ringsförfarandet kopieras ritningen
på ett papper, bestruket med en blandning
av gelatin, ammoniumferricitrat, silvernitrat
och vinsyra. Vid kopians behandling i vatten
reducerar det på de belysta ställena bildade
ferrosaltet det närvarande silvernitratet till
metalliskt silver i form av en mörkbrun
fällning; man får således en kopia med vita
linjer på brun botten. Fixeringen sker i en
starkt utspädd lösning av fixernatron. Efter
en enligt sepiakopieringsförfarandet på tunt
papper framställd negativ kopia kan man på
samma sätt framställa positiva kopior. —
Bläckförfarandet grundar sig på vissa
[-Ljusknekt.-]
{+Ljus-
knekt.+}
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
