Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93
Ljuskrona—Ljusnan
94
Bild 1. Medeltida ljuskrona av smidesjärn från Enåsa kyrka, Västergötland. I Nordiska museet. — Bild 2.
Mässingsljuskrona i Arboga landsförsamlings kyrka. 1600-talstyp. — Bild 3. Ljuskrona av slipat glas och
förgylld mässing. 1820-talet. I Nordiska museet.
ferrisalters egenskap att vid belysning övergå
till ferrosalt och de förras egenskap att med
gallussyra bilda en svart färg (bläck).
Förfarandet ger positiva kopior. — Andra
Ijus-kopieringsförfaranden äro anilintryck,
ne g ro g ra f i och det numera mycket
använda ozalidförfarandet (se dessa
ord). J. H-g.
Ljuskrona, sedan medeltiden brukad som
variant till ljusstaken (se d. o.). Äldst
före-kommo sådana uteslutande i kyrkorna och
torde delvis ha haft också en symbolisk
betydelse. Detta är t. ex. påtagligt i fråga om
de stora kronor från 1100-talet, vilka finnas
i Aachen, Hildesheim m. fl. kyrkor, en gång
även i Lunds domkyrka, vilka föreställa den
heliga staden, dess stadsmur med torn och
tinnar. Under äldre medeltid nyttjades i
Sverige nästan enbart kronor av ett el. flera
kransformiga band, upphängda i länkar och
försedda med piggar, på vilka ljusen träddes.
Senare kommo grenformiga 1. i bruk med ett
mittstycke och därifrån utspringande
sidoar-mar, som ytterst buro ljusen. Materialet blev
nu också mera växlande: utom järn även
brons och mässing m. m. Denna senare
grundform bibehölls också under renässans och
barock. På 1700-talet får glaset stor
användning som ljuskronematerial (kläppar,
fasetterade glaspärlor, uppträdda i kedjor, slipade
glasprismor o. dyl.). G. Brg.
Ljuskultur, strävandet att anordna
belysning på det ur teknisk, ekonomisk och
estetisk synpunkt mest effektiva sätt. —
Svenska föreningen för ljus kultur i
Stockholm verkar sedan 1928 för rationella
belysningsmetoder, ss. anordningar inom
verkstäder, kontor, butiker, bibliotek, för
reklambelysning o. dyl. G. H-r.
Ljuskällor, kroppar, som utsända
strålnings-energi av sådan våglängd, att den i form av
ljus uppfattas av synorganen. Naturliga
l:s ljusutsändning är en följd av kroppens
naturliga tillstånd (t. ex. solen). Från
artificiella 1. erhålles ljus genom
förbränning el. andra kemiska el. fysikaliska
processer. Jfr Belysning 2, Elektrisk
belysning och L y s g a s. I. F-r.
Ljuslåga, se Låga.
Ljusnan, kontrakt i Ärkestiftet, omfattar
5 pastorat: Järvsö; Ljusdal; Ramsjö; Färila
och Kårböle; Los och Hamra. L. kallades förr
Hälsinglands v. övre kontrakt.
Ljusnan, Härjedalens och Hälsinglands
huvudälv, upprinner på Skarsfjället vid gränsen
mot Norge och mynnar efter ett sjörikt nedre
lopp i Bottenhavet, 11 km s. om Söderhamn;
flodområde 19,800 kvkm, längd 430 km,
disponibel medelvatteneffekt 937,000 hkr,
utbyggd 21,000 hkr. Av bifloderna i Härjedalen
(se d. o., sp. 304 och kartan) upprinner Mittån
ur samma sjö som den till Norge avflytande
Nean och bildar Mittåfallet med 17 m lodrätt
stup mellan branta bergväggar; störst är
Härjån. I Hälsingland (se d. o., sp. 282 och
kartan) mottager L. bl. a. Hoan (från
Jämtland) och sin största biflod, V o x n a älv
(flodområde 3,700 kvkm, längd omkr. 150 km,
disponibel medelvatteneffekt 53,000 hkr,
utbyggd 1,000 hkr). från s. Härjedalen och Orsa
finnmark. Bland Voxna älvs biåar märkas
L o å n samt sjön Amungens avloppsälv. De
största utbyggda fallen äro: Arbråfallet
nedanför Arbrå (se d. o., med bild; disponibel
medelvatteneffekt 41,000 hkr, utbyggd 5,700 hkr,
1929), Lottefors (se d. o.) samt Bergviksfallet,
av vars 19,000 hkr 6,450 hkr uttagas. Föga el.
ej utbyggda äro fallen Långforsen—örastupet
(tills. 77,900 hkr), i vilka Ljusnan på 9 km
sänker sig nära 60 m, Storåströmmen (20,000
hkr), öjeforsen (19,200 hkr), Laforsen (se d. o.),
sträckan Rösteboströmmen—Broddlägerfallet
(61.700 hkr), Landaforsen och Ljusneforsarna
(1930—33 utbyggas därav Höljebrofallen vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
