Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
Llobregat—Lloyd George
104
trädde i förbindelse med de baroner, som 1215
avtvungo Johan Magna charta. Hans sonson
L. ab Gruffydd (d. 1282) blev furste av
Wales 1246, deltog på 1260-talet i baronernas
strider mot Henrik III och tvangs av Edvard
I genom ett stort fälttåg till underkastelse,
1277, varpå hans rike inskränktes till n.
Wales. L. upptog 1282 åter striden för Wales’
oberoende men stupade s. å. Striden
fortsattes av hans broder David ab
Gruffydd, som 1283 utlämnades av egna
landsmän och avrättades. Litt.: J. E. Morris, »The
welsh wars of Edward I.» (1901). V. S-g.
Llobregat [ljåbräga’t], flod i n. ö. Spanien;
upprinner nära franska gränsen och
utmynnar i Medelhavet, s. om Barcelona.
Llorente [ljårä’nte], Juan Antonio,
spansk historiker och politiker (1756—1823).
Skrev i Paris, dit han åtföljt Joseph Bonaparte,
en den spanska inkvisitionens historia (fr.
uppl. 1817—18; sp. uppl. i 10 bd 1822; sv.
övers, i sammandrag 1824), värdefull särskilt
därigenom, a,tt L. där begagnat dokument, som
sedermera blivit brända. Under pseud. N e
1-lerto utgav han 1814—16 en intressant
skildring av spanska revolutionen 1808. En
skrift av L. om påvarna (1822; sv. övers., 3
dir, 1826—27) föranledde hans utvisning ur
Frankrike. K. A. H.
Llorente y Olivares [ljårä’nte i ålicoa’räs],
T e o d o r o, spansk författare (1836—1911).
Anslöt sig till den katalanska litterära
rörelsen i födelsestaden, Valencia, men utan
politisk regionalism. L:s dikter på
valen-cianska (katalanska) visa formtalang och djup
känsla (»Llibret de versos», 1884—85, och
»Nou llibret de versos», 1902). L. diktade
även på kastilianska; hans övers., särskilt av
Goethes »Faust», äro berömda. Verksam även
som tidningsman. K. A. H.
Lloyd [lÆId], George Ambrose, lord
L., engelsk politiker (f. 1879). Företog i sin
ungdom vidsträckta resor (till Indien, Tibet,
Egypten, Marocko o. s. v.) och blev 1905
attaché i
Konstan-tinopel. Under
världskriget anlitades han
för viktiga politiska
uppdrag i Egypten,
Ryssland,
Mesopotamien och Arabien.
Han var konservativ
underhusled. 1910—18
och 1924, guvernör i
Bombay 1918—23 och
high commissioner i
Egypten 1925—29. På
sistnämnda post
motarbetade L. flera av
de eftergifter åt de egyptiska nationalisterna,
genom vilka brittiska regeringen sökte få
till stånd en uppgörelse med den egyptiska,
och han nödgades därför avgå, när
förhandlingarna om en sådan 1929 återupptogos av
ministären MacDonald. 1924 upphöjdes L. till
pär (baron L. of Dolobran). V. S-g.
Lloyd [låid], Llewellyn, engelsk
sportsman (1792—1876). Kom 1823 till Sverige,
uppehöll sig till 1831 mest i Värmland,
flyttade sedan till olika platser och dog i
Vänersborg. L. levde för jakt och fiske
som idrott och blev särskilt bemärkt som
björnjägare. Om sitt
jägarliv berättade L.
i »Field sports of the
north of Europé» (2
dir, 1830; sv. övers,
s. å., flera uppl.) och
»Scandinavian
adven-tures» (2 dir, 1854;
»Anteckningar under
ett tjuguårigt
vistande i Skandinavien»;
2 dir, 1854—55; där
bl. a. beskrivning av
jakt- och
fiskemeto
der). L. utgav även »The game birds and wild
fowl of Sweden and Norway» (1867). I sv.
övers, finnas också L:s anteckningar om
»Svenska allmogens plägseder» (1871). — L. var
fader till den frejdade upptäcktsresanden Ch.
J. Andersson (se d. o.). J. W.L.*
Lloyd George [låi’d d^å’d^], David,
engelsk statsman (f. 1863 i7/r). Son till walesiska
föräldrar, föddes L. i Manchester, blev i späda
år faderlös samt växte upp i torftiga
omständigheter hos sin morbror, en skomakare
och baptistpredikant Richard Lloyd i Wales,
och blev vid 14 års ålder biträde till en
provinsadvokat. Själv vann L. 1884
advokatkompetens och gjorde sig snart i sin hemort
bemärkt som ivrig förfäktare av
nonkonfor-misternas rättigheter. Han är sedan 1890 led.
av underhuset för en walesisk valkrets. Först
slöt sig L. till liberalernas yttersta radikala
flygel och framträdde i underhuset särskilt
som ivrare för den walesiska frikyrkligheten
och för självstyrelse åt Wales. Under
sydafrikanska kriget 1899—1902 var han
entusiastisk »pro-boer», och med mycken skärpa
bekämpade han Balfours förslag till skollag
1902. När liberalerna i dec. 1905 kommo till
makten, blev L. handelsminister i
Campbell-Bannermans ministär och lyckades 1906
bilägga en vittutseende konflikt mellan de
engelska järnvägsbolagen och deras funktionärer.
När Asquith våren 1908 efterträdde
Campbell-Bannerman som premiärminister,
överlämnade han finansministerposten åt L. Denne
väckte genom sitt 29 april 1909 framlagda
förslag till budget för finansåret 1909—10
sensation som radikal skattepolitiker.
Budgetförslaget angavs av L. vara en
»stridsbudget mot fattigdomen» och betraktades av
dess motståndare som början till kapitalets
utplundring genom den dryga arvsskatt, de
jordvärdestegringsskatter och den
specialbeskattning av »obearbetad» jord m. m. det
innehöll. I modifierat skick antogs L:s
budgetförslag definitivt av underhuset (4 nov.).
Då överhuset (30 nov.) faktiskt förkastade
budgeten genom att vägra den sitt samtycke,
förrän den underställts folket i val, växte den
av L. inledda budgetstriden ut till en
författningskris, vilken aug. 1911 slutade med
att överhuset berövades allt inflytande i
finansfrågor och i lagstiftningsfrågor fick
nöja sig med suspensivt veto. Han
genomförde 1911 en genomgripande
folkförsäkrings-lag och arbetade inom kabinettet i sina
sociala reformplaners intresse för begränsning
av de militära utgifterna, särskilt
flottanslagen. Under Marockokrisen 1911 framsändes
han av utrikesministern Grey att i ett tal i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
