Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113
Locativus—Lochteå
114
även de allierades utrymning av det
ockuperade Rhenlandsområdet ansågs därav skola
påskyndas. Dessa följder av uppgörelsen
inträffade den förra i sept. 1926, den senare
i jan. 1930. Om tillkomsten av
Locarnoav-talen gjorde sig särskilt Chamberlain,
engelske ambassadören i Berlin lord d’Abernon,
Stresemann och Briand högt förtjänta. —
Litt.: G. Glasgow, »From Dawes to Locarno»
(1925); C. A. Macartney m. fl., »Survey of
international affairs for 1925» (1928). V. S-g.
Locativus, lat., lokativ (se Kasus 2).
Loccenius [låksè’n-], Johan, rättslärd,
hävdaforskare (1598 13/s—1677 27/7). Var son
till borgaren Albrecht Lochen i Itzehoe i
Hol-stein, promoverades 1625 i Leiden till jur. dr
och kallades s. å. till
Uppsala, där han 1627
blev ord. prof, i
historia och 1628—42 även
innehade den
skyt-teanska professuren.
1634 förflyttades L.
till en. juridisk
professur men utbytte 1648
denna mot
bibliotekarieplatsen. 1648
utnämndes L. dessutom
till e. o. och 1651 till
ord. rikshistoriograf
samt blev 1666
pro
fessor honorarius i juridiska fakulteten. 1666
blev han assessor i det då i Uppsala
inrättade Antikvitetskollegiet och 1672 dess preses.
L. var en sannskyldig polyhistor och gjorde
sitt namn frejdat genom arbeten på
historiens, fornforskningens, latinets,
vältalighetens och rättsvetenskapens vidsträckta
områden. En outtröttlig arbetskraft medgav
honom att oupphörligt rikta vetenskapen med
nya arbeten. Förutom 23 i disputationsform
utgivna skrifter offentliggjorde han 40 större
el. mindre arbeten. De flesta utgåvos först i
Sverige, men av några utkom första uppl. i
utlandet. Hans edition av Curtius upplevde 20
uppl. — L:s »Rerum suecicarum historia»
(1654) bröt en ny väg för svensk
hävdaforskning, ty författaren hade strävat att ösa ur
de ursprungliga källorna och tillika sovra
deras vittnesbörd. Framställningen var
sammanhängande och klar, stundom livlig. I nya
uppl. (1662 och 1676) omarbetade L. sitt verk
och fortsatte det till Karl X:s död. Även inom
fornkunskap och geografi arbetade L. med
framgång. Hans »Antiquitatum
sveogothica-rum libri tres» (1647; nya uppl. 1654, 1670 och
1676; andra och fjärde gången tills, m. hans
historia) är ett vittnesbörd därom. I
handskrift finnes bevarad en ofullb. latinsk
beskrivning (»Descriptio regni Suecia») till
Dahl-berghs »Suecia antiqua et bodierna». C. A.*
L. kan vid sidan av Stiernhöök räknas som
en av den svenska rättsvetenskapens fäder.
Genom sina skrifter har han övat stort
inflytande på den svenska rättens utveckling.
Främst märkes hans »Synopsis juris privati»
(1648; nya uppl. 1653, 1673). Det var den
första handbok i svensk rätt, som erbjöds
Sveriges studerande ungdom. En kort
systematisk översikt av Sveriges gällande
statsrätt gav L. i »Synopsis juris publici» (1673).
Hans »Lexicon juris sviogothici» (1651; nya,
förbättrade uppl. 1665 och 1674), en
förklarande ordbok till Sveriges gamla lagböckers
termer, erbjöd trots sina brister ett
välbehövligt hjälpmedel.
L:s latinska översättningar av åtskilliga av
dessa lagar ha blivit strängt bedömda. När
man besinnar de svårigheter, vilka reste sig
för honom som utlänning, ävensom att
verkligt språkvetenskapliga studier då ännu voro
svagt utvecklade, torde man även här kunna
skänka honom erkännande. Utlandets lärde
kommo genom hans arbete i tillfälle att
taga kännedom om svenska lagar,
översättningarna av lands- och stadslagarna
utgåvos 1672 och 1675. översättningen av
Väst-götalagen utgavs omkr. 1695 och av
Upplandslagen 1700, efter L:s död kommenterade av
C. Lundius. C. A. (K. G. Wn.)
Loch [lå^], gael. (ir. Lough), sjö el. fjord,
ingår ofta i geogr. namn i Skottland och på
Irland, t. ex. Loch Lomond (i Skottland) och
Lough Neagh (på Irland). Se även under
huvudorden.
Loch [lå^], Henry Brougham, lord
L., brittisk koloniguvernör (1827—1900), var
urspr. officer, deltog i Krimkriget, åtföljde
lord Elgin på dennes beskickningar till Kina
1857—58 och 1860, var 1863—82 guvernör
över ön Man och adlades 1880 (sir Henry
L.). Han var guvernör 1884—89 i Victoria och
1889—95 i Kapkolonien (samtidigt high
com-missioner för Brittiska Sydafrika). L. stödde
Rhodes’ verksamhet i nuv. Rhodesia. Vidare
utverkade han 1895 brittisk annektering av
områdena ö. om Swaziland mellan Natal och
de portugisiska kolonierna. Han avgick s. å.
och blev då pär (baron L.). V. S-g.
Loches [låj], stad i fr. dep. Indre-et-Loire,
vid floden Indre, 39 km s. s. ö. om Tours;
4,754 inv. (1926). Slottet var under medeltiden
en av rikets starkaste fästningar och har
vunnit sorglig ryktbarhet som statsfängelse.
Lochlann [lå’^lan], »fjordlandet», irernas
namn på Skandinavien, särskilt Norge.
Lochmann [lå’k-], Ernst Ferdinand,
norsk läkare (1820—91), sedan 1867 prof, i
medicin i Oslo. Redan på 1860-talet hävdade
L. tuberkulosens, leprans och de akuta
epidemiska febersjukdomarnas specifika karaktär
och smittsamhet samt möjligheten att
bekämpa dem genom isolering och desinfektion.
Med. hedersdr i Uppsala 1877. (Ljd.)
Lochner [lå’^-], Stefan, tysk målare (d.
1451), känd genom några i Köln på
1440-talet utförda målningar, bl. a. en triptyk i
domkyrkan med heliga tre konungar, S:t
Gereon och S:ta Ursula och en målning i
Wallraf-Richartz-Museum av madonnan
sittande i en berså bland "rosor (»Madonna im
Rosenhag»), vilka liksom L:s arbeten i allm.
vittna om mästarens romantisk-ideala
läggning. L., som tydligen tagit intryck av
flamländsk konst (bl. a. Flémallemästaren, se
d. o.), blev en förnyare av Kölnskolans förnäma
traditioner. — Litt.: II. Schrade, »S. L.» (1923);
O. H. Förster, »Die kölnische Malerei von
Meister Wilhelm bis S. L.» (1923). Se bild
på sp. 115. E. L-k.
Lo’chteå, fi. Lo’htaja, kustsocken i Vasa
län, Finland; 426 kvkm, 4,045 inv. (1929),
finsktalande. — IL. avslöt fältmarskalk
Klingspor 29 sept. 1808 med ryssarna ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
