Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lockout - Lockroy, Joseph Philippe - Lockskytte - Lockstedter Lager - Lockyer, sir Joseph Norman - Locle, Le - Loco - Locus - Locusta - Locusta, Locustidae - Lod - Loda - Lodavvikning el. Lodavvikelse - Lodbrok - Lodbössa - Lodda - Loddby - Lode, ätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lockroy—Lode
119
ganiserade. Är däremot arbetarnas
organisa-tionsprocent hög, inträder i och med 1.
drifts-inställelse. — L:s förnämsta syfte är att
påskynda en uppgörelse, särskilt då en bråd
säsong, t. ex. en skeppningsperiod, stundar.
Genom »sympatilockout» avser en
arbetsgivarorganisation dels att påskynda en
uppgörelse i primärkonflikten, dels att hindra
ar-betarparten att med partiell strejk drabba
särskilt ömtåliga företag inom en bransch, dels
att förekomma, att delar av en
arbetarorganisation med sin arbetsförtjänst finansiera
strejk av en annan del av samma
organisation. Ax. B.
Lockroy [låkrcoa’], Joseph Philippe,
fransk teaterförfattare (1803—91), hette eg.
Simon, skrev i medarbetarskap med Scribe
m. fl. dramer, lustspel och vådeviller, bl. a.
»Les dragons de Villars» (1856; Villars’
dragoner, uppf. i Sthlm 1863). (Kj.S-g.)
Loekskytte, jakt, varvid skytten lockar till
sig villebrådet genom efterhärmande av dess
egna locktoner. Förr, då jakten fick börja
tidigare, sköts ofta tjäder och orre »på lock».
På hösten lockas stundom järpe, vanl. med
hjälp av lockpipa. (Lönnb.)
Lo’ckstedter Läger, ty., förr
truppövnings-plats vid byn Lockstedt i preuss. prov.
Sehles-wig-Holstein, 8 km n. ö. om Itzehoe. Under
världskriget utbildades där 27:e preussiska
jägarbataljonen (mest finländska frivilliga;
se Jägarrörelsen).
Lockyer [lå’kjo], sir Joseph Norman,
engelsk astronom (1836—1920). Blev efter
anställning 1870 vid kommissionen för den
vetenskapliga undervisningen prof, vid Royal
college of Science 1881. L. var en av de
främsta banbrytarna inom den astronomiska
spek-troskopien. Han påvisade 1866 teoretiskt och
sedermera praktiskt möjligheten av att vid
vilken tid som helst spektroskopiskt studera
solens protuberanser. L. har lämnat många
andra viktiga bidrag till solarfysiken. Hans
åsikter om stjärnornas utvecklingshistoria
beaktades föga av samtiden men innehöllo
grundlinjerna till senare betydelsefulla
framsteg på detta område. L:s idéer att i
meteorerna se de element, varav solar och
planeter uppbyggdes, ha hittills vunnit föga
beaktande men kunna förväntas småningom bli
vidare utvecklade. L. var varmt intresserad
av astronomiens historiska utveckling och
har bl. a. lämnat intressanta bidrag till
kännedomen om den egyptiska astronomien och
även undersökt betydelsen av stensättningen
i Stonehenge. Han har som utg. av tidskr.
The Heavens och Nature inlagt stora
förtjänster om naturforskningen i allmänhet. —
Det av L. grundlagda observatoriet i
Sal-combe Regis har även efter hans död bedrivit
en förtjänstfull verksamhet under ledning av
L:s son William James Stewart L.
(f. 1868). L:s biogr. utgavs 1928 jämte ett
antal uppsatser av samtida astrofysiker om
L:s verksamhet. K. Lmk.
Locle, L e [lo lå’kl], stad i schweiz. kant.
, Neuchåtel, i Jurabergen; 12,050 inv. (1929).
Urmakarskola; tillverkning av precisionsur
sedan början av 1700-talet. Jfr C h a u
x-des-Fonds.
Lo’co, lat. (lokativ av lo’cus, se d. o.), på
stället, i stället för; jfr L o k o v a r a. — Som
120
musikterm står vanl. 1. över ett octavatecken
(8:va) för att beteckna, att noterna sedan
skola spelas på den angivna platsen.
Lo’cus, lat., ort, ställe; (vardagl.) lokus
= matställe, bostad.
Locu’sta, en giftblanderska i Rom på Neros
tid. Enl. Tacitus var hon redskap vid mordet
på kejsar Claudius och hans son Britannicus.
Locu’sta, Loeustldae, zool., se Vårtbita re.
Lod. 1. (Sjöv.) Se Lödning.
2. Enl. äldre (före 1855) svenskt viktsystem
= V32 skålpund viktualievikt = 4 kvintin =
13,3 g. Som medicinalvikt var lod = 1/24 libra
medicinalis = J/2 uns = 4 drachmer = 12
skrupel = 240 gran = 309 ass = 14,85 g.
Som guld- och silvervikt var lod = 1/16 av
1 lödig mark — 4 kvintin = 13,9 g (guld) el
13,2 g (silver). L. har även varit mått för
finheten hos arbetat, legerat silver och
betecknar som sådant 1/i8, så att t. ex. tolvlödig
silverlegering innehåller 12/i» av sin vikt
silver. Detta 1. delas i 18 gran. Den i 1. och
gran uttryckta finheten av en silverlegering
kallar man dess lödighet. I mynt- och
kontrollväsendet uttryckes numera silvrets
finhet i tusendelar. T. Swn.
3. Dets. som lödmetall. Se Lödning.
Loda, se Lödning.
Lodavvikning el. L 0 d a v v i k e 1 s e, de
ändringar i tyngdkraftens (lodlinjens)
riktning, vilka uppkomma på grund av att jorden
icke är en rotationsellipsoid med regelbunden
massfördelning. Då alla materiella kroppar
utöva attraktion, uppkomma 1. dels till följd
av jordkroppens avvikelser från
rotations-ellipsoiden och dels genom lokala ändringar
i jordens täthet. L., vilka alltid äro mycket
små, upptäckas och bestämmas genom
astronomiska och geodetiska observationer i förening.
Den största 1. man hittills funnit — vid
Svarta havet i Batum — uppgår endast till
40 bågsek. L. vid berget Shehallien i
Skottland, som uppkommer till följd av
bergmassans attraktion, användes av Maskelyne år
1774 för att bestämma förhållandet mellan
bergets och jordens attraktion, varur jordens
täthet (spec. v.) kunde beräknas f. ggn. K. Lmk.
Lodbrok, se Ragnar Lodbro k.
Lodbössa, se Jaktgevär, sp. 946.
Lodda, zool., se Laxfiskar.
Loddby, sulfitfabrik i Kvillinge socken,
Östergötland, innanför Bråviken, s. om Äby;
omkr. 600 inv. (1930); tax.-värde 140,000 kr.
(1928), årstillv. 20,000 ton sulfitcellulosa.
Tillhör Holmens bruks och fabriks a.-b. (se d. o.).
Lode, svensk-finländsk adlig ätt, säkert
känd från 1336 i Estland. En gren
introducerades 1630 på Sveriges och 1818 på
Finlands riddarhus; i Sverige är ätten utdöd
sedan 1884 men kvarlever i Finland. Göran
Wilhelm L. (1742—99) var 1793—97
justi-tiekansler och blev 1796 president i Äbo
hovrätt. Som yngre var han mösspolitiker,
gynnades senare av Reuterholm. G. W L:s kusin
Carl L e o n h a r d L. (1752—1816) deltog i
1788—90 års krig samt som överstelöjtnant i
kriget 1808—09. Han stred tappert och blev
svårt sårad vid Ala vo 17 aug. 1808. L. blev
överste i armén 1808 och fick 1810 avsked samt
återvände till Finland. Han besjöngs av
Runeberg i dikten »Gamle Lode». Hans
sonsons son Torsten Leonard L. (1855
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
