Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Logg - Loggbok - Loggert - Loggia - Logi - Logia Jesu - Logik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
133
Loggbok—Logik
134
delen av fartyget och delat av en bälg.
Tryckkärlets övre del, d. v. s. insidan av bälgen, är
förbunden med utsidan av fartygsbottnen
genom en statisk ledning. Undre delen av
tryckkärlet, d. v. s. utsidan av bälgen, är
förbunden med sjön genom det från
fartygsbottnen utskjutande pitotröret. Så länge fartyget
ej rör sig, förbli trycken på bälgens in- och
utsida lika, d. v. s. bälgen är i vila. Då
fartyget rör sig framåt, uppstår i pitotröret ett
övertryck, vilket överföres till bälgens utsida,
varigenom bälgen tryckes uppåt. Denna
rörelse överföres mekaniskt till
logginstrumentets mekanism på så sätt, att ett
friktions-hjul förflyttas efter generatrisen av en med
konstant varvantal roterande kon.
Frik-tionshjulets hastighet kommer att bero på
dess läge utefter könens generatris, vilket
läge ytterst bestämmes av fartygets
hastighet. Därav följer, att distansgivaren, som är
fäst på samma axel som friktionshjulet,
utvisar fartygets tillryggalagda distans. En
annan trycklogg är konstruerad av Svenska
a.-b. Navigatör, vid vilken pitotröret är
sammansatt av två rör. ö-g.
Loggbok el. Skeppsjournal, dagbok,
som enl. lag skall föras på fartyg. L. föres
i regel av styrmannen (vakthavande
officeren) under uppsikt av fartygsbefälhavaren.
I 1. skola antecknas kurser, tillryggalagda
distanser, pejlingar o. a. ortsbestämningar,
meteorologiska observationer m. m. samt i
övrigt allt av vikt, som tilldragit sig. Ät 1.
tillerkännes viss beviskraft. (ö-g.)
Loggert (holl. logger, eng. och ty. lugger),
mindre två- el. tremastat fartyg med
loggert-segel, klyvare och toppsegel. L. omtalas först
under Napoleonskrigen, då som kapare med
lätta kanoner. Nu brukliga loggertar, s. k.
lougre de la Manche och de större
chasse-marées, ha konstruerats efter dem. I Sverige
förekomma ej loggertar men väl
loggert-segel, som skiljer sig från latin- el.
galärsegel därigenom, att främre liket är högt och
övre liket litsat till en kort rå; latinseglet
har kort eller intet främre lik samt övre
liket litsat till ett långt spri. (ö-g.)
Loggia [lå’d$a], it. (av mlat. lobia, lövsal),
övertäckt, åt ena sidan genom en arkad (se
d. o.) öppen gång el. smalt, rektangulärt rum,
antingen som självständig byggnad eller, mera
vanligt, som bottenvåning i en dylik.
Berömda loggior äro Loggia dei Lanzi i Florens
(se d. o., sp. 606 och bild på pl. 3), uppförd
under 1300-talets senare hälft, och loggiorna i
Vatikanen, byggda i början på 1500-talet av
Bramante (se d. o., bild 8). E. L-k.
Logi [låji’] (fr. logis), bostad (särskilt
tillfällig).
Lo’gia Jesü, grek., »Jesusord», kallas i allm.
äkta el. apokryfa utsagor av Jesus, vilka
traderats utan historisk ram (»nakna»). Samlingar
av 1. ha tidigt hopförts och upptecknats; den
mest betydande har använts såsom källa av
redaktörerna till l:a och 3:e evang., den s. k.
»Logiakällan», som torde ha kommit till stånd
redan på 50-talet e. Kr. — Intresset för L
levde i olika delar av kyrkan även efter
evan-gelielitteraturens uppkomst. Biskop Papias av
Hierapolis i Frygien (omkr. 130) skrev en
»Utläggning av Herreord». I Egypten funno
Grenfell och Hunt 1897 ett blad av en
papy
rusbok i en skräphög i Behnesa, det gamla
Oxyrhynchos, omkr. 200 km s. om Kairo. Den
innehåller 8 (el. 7) Jesusord, av vilka 6 börja
med »Jesus säger». Handskriften, som är
skriven omkr. 200 e. Kr., publicerades under
titeln »Logia Jesu» (sv. bearb. med kopia av
papyrusbladet 1897). Liknande fynd gjordes
sedan, bl. a. påträffades på samma plats 1903
en bit av en papyrusrulle med besläktat
innehåll och samma inledningsformel. Dessa logia,
rester av stora samlingar, äro mest
varianter av kanoniska Jesusord; delvis härstamma
de från apokryfa evangelier, t. ex.
Hebréer-evangeliet. I ett par fall finnes en möjlighet,
att äkta Jesusord bevarats, vilka länge ha
tra,-derats endast muntligt. L. är utg. av
Grenfell och Hunt, »Logia Jesu» (1897), H. G. E.
White, »The sayings of Jesus» (1920), och E.
Hennecke, »Neutestamentliche Apokryphen»
(2:a uppl. 1924). A. Fr.
Logik [låg- el. låj-] (lat. lo’gica, av grek.
lo’gos, förnuft, vetenskap), den vetenskap om
tänkandet, som till skillnad från psykologien
just har till föremål det riktiga
tänkandet. Definitionerna på 1. äro f. ö. mycket
skiftande. Den betecknas ofta som en normlära,
som anger hur tänkandet bör vara för att
vära riktigt, eller som en vetenskapens
metodlära. Å andra sidan säges även, att 1. dock
först måste ange under vilka betingelser
tänkandet faktiskt ä r riktigt, för att det över
huvud skall kunna anges några normer. L.
brukar också skiljas från övriga vetenskaper
så, att de senare syssla med tänkandets
innehåll, 1. däremot med tänkandets form (s. k.
f o r ma 11 o gi k).
För Aristoteles, som, frånsett vissa tidigare
detaljundersökningar, kan betraktas som l:s
skapare, är dess problem på vad sätt
kunskapen vinnes. Han visar, att detta sker i
slutledningen; man vet premisserna, men därur
framgår en ny kunskap, slutsatsen.
Slutled-ningsläran, syllogistiken, är den viktigaste
delen i hans 1. Dess gestaltning är h. o. h.
beroende av hans metafysik, och dess innebörd
kan knappast förstås utan hänsyn härtill.
Emellertid har Aristoteles’ 1. överlevat hans
metafysik och ytterligare utbyggts, särskilt
av stoikerna och under skolastiken. Lösryckt
från sitt fundament, utan överensstämmelse
med vetenskapens senare problemställningar
och utan självständig reflexion över sina
Loggia di San Paolo i Florens.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
