Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Logik - Logiker - Logikkalkyl, Matematisk logik el. Logistik - Logis - Logisk - Logism - Logistik - Logografer - Logogryf - Logos (grekiska) - Logos (tidskrift) - Logotyper - Log-rolling - Logroño
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
135 Logiker-
grundbegrepp, ter sig denna s. k. skollogik
som en ytterligt ofruktbar schablon, som dock,
alla reformförsök till trots, ännu i våra dagar
gör sig gällande. Den brukar indelas i läran
om tankelagarna och läran om tankeformerna,
d. v. s. begrepp, omdöme och slutledning (se
d. o.). Denna sistnämnda fattas vanl. på ett
kvantitativt sätt, som subsumtion,
inordnande av ett artbegrepp under ett högre
släktbegrepp (s. k. subsumtionslogik).
Under renässansen möter man strävanden
att reformera L, främst hos Bacon, som vill
ersätta den gamla deduktiva 1. med en
induk-tiv (se Bevis 1). Eg. hävdar dock den gamla
1. sin position. Ännu hos Kant bestämmes 1.
som en rent formell vetenskap om tänkandet,
i allt väsentligt redan färdig. Hos
efterkan-tianerna, särskilt Hegel, är dock 1. allt annat
än formell vetenskap och sammanfaller med
metafysiken. — För våra dagars strävanden
att reformera 1. kan utgångspunkten sägas
vara Mills 1. Mill betonar icke blott som
Bacon induktionens betydelse utan söker rent
av visa, att deduktionen eg. ä r en
induk-tion. För honom blir 1. icke längre en
självständig vetenskap utan uppgår i psykologien.
Tankelagarna fattas sålunda som vunna på
induktiv väg ur psykologiska erfarenhewr.
Denna psykologistiska uppfattning av 1., mer
eller mindre starkt betonad, var under
1800-talets senare del förhärskande (hos Brentano,
Sigwart, Erdmann, Wundt, Lipps m. fl.). En
reaktion häremot inleddes 1900 av Husserl,
som skarpsynt blottade svårigheterna i
psykologismen och hävdade l:s särställning som
rent objektiv vetenskap. En likartad
ståndpunkt intiy även Meinong. L:s förhållande
till psykologien är över huvud livligt
omstritt. Även kunskapsteoretiska
problemställningar och vetenskapsmetodologiska frågor
göra sig starkt gällande i modern 1. — Se
även Logikkalkyl.
Ordet 1. begagnas stundom i överförd
betydelse liktydigt med konsekvens, ss. då man
klandrar en person för »klen 1.» eller ironiskt
talar om »kvinnologik». — L:s historia har
skrivits av K. Prantl (4 bd, 1855—70).
Arbeten i 1., utom av förut nämnda författare,
ha utgivits bl. a. av F. Ueberweg (1857), S.
Jevons (1874), H. Lotze (»System der
Philo-sophie», I, s. å.), F. H. Bradley (1883), B.
Bosanquet (1888), J. v. Kries (1916). G. O-a.
Logiker [lå’g-] (se Logik), tänkare.
Logikkalkyl [kyl], Matematisk
logik el. L o g i s t i k, uppfattar logiken som
den allmänna läran om relationer.
Matematiken blir endast en gren av denna universella
kalkyl. Särskilt viktig blir läran om olika
arter av relationer mellan satser, ett slags
slutledningslära av mycket allmännare natur
än den vanliga logikens. Formellt utmärkes
1. därigenom, att matematiska symboler och
formler för de logiska tankegångarna
användas. Representanter: Frege, Peano, Russell,
Whitehead m. fl. G. O-a.
Logis [lå^i’], fr., se Logi.
Logisk [lå’g-], som hör till logiken, som
uppfyller logikens fordringar.
Logi’sm (grek. logismo’s). 1) Slutledning (se
d. o.). — 2) En psykologismen motsatt
uppfattning, som hävdar logikens oavhängighet
av psykologien. — 3) En världsåskådning, som
-Logrono 136
anser tillvaron vara av logisk, förnuftsmässig
natur. G. O-a.
Logistik, mat., kallades inom den grekiska
matematiken vad som nu benämnes
räknekonst, till skillnad från aritmetiken, som
behandlade talens allmänna egenskaper och ung.
motsvarade den nuv. talteorien. Namnet 1.
bibehöll sig sedan ända in mot 1600-talets
början. — Under senare tid har man med
I. stundom förstått något helt annat, näml,
den formellt matematiska behandlingen av
logiken, som även benämnes logikkalkyl
el. 1 o g i k a 1 g e b r a. Hm.
Logogräfer (grek. logogra’foi, av lo’gos, tal,
berättelse, och gra’feln, skriva), konventionell
beteckning för de äldsta grekiska
historieskrivarna i Jonien på 500- och i förra hälften
av 400-talet, Hekataios, Xanthos, Hellanikos
m. fl. L. samlade och sammanställde
underrättelserna om äldre tider och bragte dem i
kronologisk ordning med hjälp av
konunga-listor, genealogier och generationsberäkningar.
De behandlade mytologien som Greklands
äldsta historia. Endast fragment äro
bevarade, saml. i F. Jacoby, »Fragmente der
griechischen Historiker», I (1923). M. Pn N-n.
Logogryf, ordgåta. L. löses genom att man
gissar huvudordet och de ord, som bildats av
bokstäver däri (t. ex. Amor samt Mora, Roma,
arom, mor, ram, roa, om o. s. v.).
Lo’gos, grek., »ord», »förnuft». Inom det
kristna tänkandet i den gamla kyrkan spelar
logosbegreppet en stor roll alltifrån
Johannes-evangeliet, som identifierar Kristus med Guds
»logos»: »ordet blev kött». Med
logosbegreppet såsom hjälpmedel sökte sedan
apologe-terna (se A p o 1 o g e t) uppvisa på en gång
kristendomens samband med och
överlägsenhet över det bästa i den utomkristna världen:
enskilda strålar av Guds 1. hade lyst fram i
den grekiska filosofien (Sokrates, Platon),
men nu hade 1. tagit gestalt i Kristus.
Kristo-logiens historia i den gamla kyrkan
karakteriseras f. ö. av att man söker värja sig mot
inflytanden från den grekiska filosofiens
karakteristiska logosuppfattning: man vill,
såsom redan Johannesevangeliet, hävda, att det
är Gud själv och icke något mellanväsen, som
uppenbarar sig i Kristus (jfr Kristologi,
sp. 122 f f.). G. A-n.
Lo’gos, internationell tidskrift för filosofi
och kultur, uppsatt 1910 av Heinrich Rickert.
Logotyper, toktr., i stilmetall
sammangjutna bokstäver, som bilda hela ord eller
stavelser. Med 1. experimenterades stundom
från 1700-talets slut till uppfinningen av
sättmaskinen.
Log-rolling [lå’g-råu’lii)], eng.,
»stockrullning», i Förenta staterna övlig beteckning på
kompromissartat ömsesidigt främjande i
parlamentarisk politik av oftast privata
intressen (»om du rullar fram en stock åt mig,
så skall jag vid tillfälle göra dig samma
tjänst»). Måhända har denna politiska term
uppkommit genom analogi från nybyggares
inbördes hjälpsamhet vid uppförande av sina
blockhus. V. S-g.
Logrono [lågrå’njå], huvudstad i sp. prov.
L. (5,041 kvkm, 193,880 inv. 1929; i Gamla
Kastilien, se K a s t i 1 i e n), vid Ebro, på den
bördiga slätten La Rioja, översållad av
vinodlingar; 31,567 inv. (1929). Handel med vin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
