Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lokomotiv - Lokomotivkilometer - Lokomotorisk - Lokovara - Lokrem - Lokris - Lokroi - Lokrume
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
147
Lokomotivkilometer—Lokrume
148
bara i lodrät led, och ramarna äro därför
försedda med styrningar, som medgiva en sådan
förskjutning. Vissa bärfjädrar förenas genom
hävarmar, s. k. tryckfördelare (balanser),
varigenom en tillfällig överbelastning aren axel
fördelar sig på flera sådana och l:s vikt även
i allm. blir jämnt fördelad på de olika
axlarna. För att underlätta 1:8 gång i
bankräkningar förses det oftast med i sidled
förskjutbara axlar el. med boggier (se B o g g i). Vid
s. k. länklokomotiv uppdelar man
axlarna i två grupper för att såvitt möjligt
kunna använda alla dess axlar som drivaxlar
men samtidigt göra 1. lättgående i
bankräkningar. De båda grupperna bringas
härigenom att var för sig lätt inställa sig efter
krökningen. Detta sker antingen genom att
drivkraften överföres från ena gruppen till
den andra genom en länkrörelse el. genom
att vardera gruppen oberoende av den andra
drives av två cylindrar. Till den senare
gruppen höra schweizaren Mallets efter honom
benämnda M al 1 e 11 okom oti v.
Det första svenska turbinloket
konstruerades av överingenjör Fredrik
Ljungström, och ett provlokomotiv av denna typ
har givit synnerligen gynnsamma värden på
kolförbrukningen. Hittills ha dock
turbin-loken icke kommit till någon större
användning. Deras konstruktion skiljer sig i så gott
som allt — utom i fråga om ångpannan —
från vanliga kolvlok. Den viktigaste
skillnaden ligger helt naturligt i maskineriet —
ångturbin och kolvångmaskin — men även
däri, att turbinloken äro försedda med
kon-densor. Turbinens ofrånkomliga stora
varvantal (upp till 11,400 varv per minut på det
Ljungströmska 1.) nödvändiggör en tredubbel
utväxling (till lägre varvtal). Själva 1.
består av två huvuddelar, den främre,
pannvag-nen, och den bakre, kondensorvagnen, vilka
vardera vila på fem hjulpar.
Om elektriska och
motorelektriska (d i e s e 1 e le k t r is k a) 1. se
Elektriska järnvägar. —
Förbränningsmotorlok (utan elektrisk generator) ha hittills
använts endast för fältbanor, vid gruvor och
som rangerlok (se även Motorvagn). —
E 1 d 1 ö s a 1. drivas av ånga el.
komprimerad luft. I förra fallet »laddas» 1. på så
sätt, att i den förut till större delen med
vatten fyllda pannan införes högtrycksånga,
som därvid kondenseras och avlämnar en del
av sitt värme till vattnet, tills detta och
vattnet i ångcentralens panna ha samma temp.
och tryck. Det nu färdigladdade l:s panna är
i övre delen fylld med ånga av ett visst tryck,
och allteftersom denna ånga förbrukas,
avdunstar vattnet ny sådan men med ständigt
sjunkande tryck. När detta nedgått till 2
atm., företages ny laddning. På pressluftlok
medföres den till omkr. 100 atm.
komprimerade luften i ett flertal särskilda behållare.
Luften måste blandas med ånga, då dess temp.
eljest vid expansionen i l:s arbetscylindrar
skulle sjunka till under 0° C, då intet arbete
kan uträttas. — Landsvägslok drivas
med ånga och kunna sägas utgöra ett
mellanting mellan 1. och lokomobil (se d. o.).
Det första 1. för spårväg (se bild 2)
byggdes 1803 av engelsmannen Richard Trevithick.
1813 byggde engelsmannen Hedley ett 1. efter
ung. samma princip, som kom i praktiskt
bruk (ända till 1862). 1814 kan dock
betraktas som ett märkesår i l:s historia, i det att
George Stephensons första 1. då togs
i användning på Killingworthgruvans
järnväg. Hastigheten hos dessa 1. var dock så låg,
att på den av Stephenson byggda järnvägen
Stockton—Darliugton ända till 1830 endast
godståg framfördes med 1. men persontågen
med hästar. För att få goda 1. till Liverpool
—Manchesterbanan utlystes en pristävlan,
som försiggick i okt. 1829, vid Rainhill. Till
tävlingen anmäldes fem 1., av vilka »Rocket»
(bild 3) av R. Stephenson, »Sanspareil» av
Thimothy Hackworth och »Novelty» (bild 4)
av John Ericsson och Braithwaite tillätos
deltaga. Av dessa tre var det endast »Rocket»,
som uppfyllde alla fordringar. De båda andra
kunde på grund av inträffade skador icke
fullborda tävlingen. I och med
»lokomotivslaget vid Rainhill» och Stephensons året
därpå fullbordade 1. »Planet» kan man säga,
att l:s första utvecklingsskede nått sitt slut.
— Det första i Sverige använda 1. var av
svensk tillverkning, byggt av Munktells mek.
verkstad i Eskilstuna 1847 för en gruvbana
i Norberg. Detta 1. kallades »Förstlingen».
Verkstadens andra L, »Fryckstad», som
byggdes 1855, visas på bild 5. Det byggdes för
Fryksta järnväg, då hästdriften på denna
utbyttes mot ångdrift. — Bild 6—10 visa några
av S. J :s moderna loktyper. — De flesta 1. äro
bemannade med en lokomotivförare,
som sköter manövreringen, och hans biträde,
på ångloken kallat eld a re. O. B-n.
Lokomotivkilometer, se
Järnvägssta-t i s t i k.
Lokomotörisk (av lat. lo’cus, ställe, och
mo-vére, flytta), som rör ställförflyttning.
Lo’kovara (eng. in spot, ty. greifbare Ware),
internationellt handelsuttryck, som betecknar,
att de utbjudna el. sålda varupartierna finnas
tillgängliga på försäljningsplatsen. K. H. A.
Lokrem, se Sele.
Lo’kris (grek. Lokri’s, lat. Lo’cris),
forngre-kiskt landskap i två skilda delar: 1) de östliga
lokrernas land vid sundet vid Eubea, från
Beotiens nordgräns till Thermopyle, delat
i de opuntiska och de epiknemidiska
lokrernas områden; 2) de västliga el. ozoliska
lokrernas land vid Korintiska viken från Fo
kis’ v. gräns till inloppet i viken; viktigare
städer: Amfissa och Naupaktos. De västliga
lokrerna gåvo anledning till det s. k. tredje
heliga kriget (se Heliga krig). L. är nu en
eparki (förvaltningskrets) inom republiken
Grekland (nomos Fthiotis och Fokis), vilken
omfattar de epiknemidiska och opuntiska
lokrernas land jämte en del av Fokis. M. Pn N-n.
Lo’kroi (grek. Lokrol’, lat. Lo’cri),
forngre-kisk stad i sydligaste Italien, grundlagd av
ozoliska lokrer (se L o k r i s), även kallad det
epizefyriska L. Här verkade väl före
miti^n av 600-talet lagstiftaren Zaleukos.
Betydande rester vid Gerace, tempelruiner;
skulpturer, vaser m. m. M. Pn N-n.
Lokrume, socken i Gotlands norra härad,
närmast s. v. om Tingstäde; 33.53 kvkm, 432
inv. (1930). Odlad slätt, till en del på
utdikad myrmark, och särskilt i s. ö. skog. 1.594
har åker, 943 har skogsmark. Ingår i
Väst-kinde, Bro, Fole och L. pastorat i Visby stift,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
