Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
191
Lorenz, O. H.—Lorenzo de’ Medici
192
beten, ss. om de Besselska funktionerna. L.
har i sina avh. bearbetat nära nog hela den
teoretiska optiken. »Sur 1’identité des
vibrations de la lumière et des courants
élect-riques» (1867) innehåller grunden för den
elektromagnetiska ljusteorien, som visserligen
två år tidigare uttänkts av Maxwell, om vars
arbete dock L. ej hade kännedom. L:s
elektriska arbeten beröra bestämning av det
elektriska motståndet i absolut mått, oscillerande
urladdningar och metallernas termiska och
elektriska ledningsförmåga. L:s »Oeuvres
scientifiques» äro jämte anm. utg. av H.
Valentiner (2 dir, 1896—99). S. A-s.*
Lorenz [lä’-], Otto Henri, tysk-fransk
bokhandlare, bibliograf (1831—95),
naturali-serad fransman 1861. Gjorde sig förtjänt om
den franska bibliografien genom »Catalogue
général de la librairie franqaise» (11 bd, 1867
—88; omfattande 1840—85 utkommen litt.),
fortsatt av svensken D. Jordell (se d. o.). C. G.
Lorenz [lä’-], O 11 o k a r, tysk historiker
(1832—1904). Blev 1860 e. o. och 1862 ord.
prof, i Wien samt 1885 prof, i Jena. Utom
arbeten i historisk metodik skrev L. bl. a.
»Deutschlands Geschichtsquellen im
Mittel-alter» (3:e uppl., 2 bd, 1886—87), »Lehrbuch
der gesammten wissenschaftlichen Genealogie»
(1898) och »Kaiser Wilhelm und die
Begründ-ung des Reichs 1866—71» (1902).
Lore’nzen, HansRudolfHiort-, dansk
journalist och genealog (1832—1917), son till
P. H. L. 1860—64 herredsfoged i
Sönderjyl-land. Efter det tyska besittningstagandet
redigerade han 1868—77 Dannevirke och 1874
—77 Freja och var den danska saken till
mycket stöd. Utvisad från Sönderjylland, var
han 1878—93 red. för Nationaltidende och
från 1894 stiftsskrivare i Roskilde. L. utgav
flera genealogiska arbeten och (1919)
»Erind-ringer fra Sönderjylland». P. E-t.
Lore’nzen, Peter Hiort-, slesvigsk
politiker (1791—1845). Var affärsman i
Haders-lev, blev 1834 medlem av Slesvigs ständer och
närmade sig efter 1840 mer och mer den
nationella danska rörelsen. Då han 11 nov. 1842
talade danska i ständerförsamlingen, blev
detta en epok i språkstridens historia. 1843
stiftade han Slesvigska föreningen. P. E-t.
Lore’nzen, Vilhelm Birkedal, dansk
konsthistoriker (f. 1877). Tog
skolämbetsexa-men i historia 1901 och var senare verksam
bl. a. som lärare. L. har utvecklat ett
grundligt och flitigt författarskap rörande äldre
och nyare dansk byggnadskonsts historia, dels
på kyrkligt område (bl. a. »Roskilde
dom-kirke», 1924, »Vor Frue kirke», 1927), dels
i fråga om herrgårdar och slott, »Rantzauske
borge og herresæder», 1912, doktorsavh.
»Studier i dansk herregaardsarkitektur i 16. og
17. aarhundrede», 1921, »Köbenhavnske
pa-læer», I—II, 1922—26 (i Meddelelser fra
Föreningen til gamle bygningers beväring, II:
4—5), dels med borgerlig arkitektur som ämne
(»Det danske hus», I, 1920, »Christianshavns
borgerlige bygningskunst», 1914). P. E-t.
Lorenzetti [lårendzä’ti], Ambrogio och
P i e t r o, italienska målare, bröder, tillhörde
de förnämsta mästarna i Siena under
1300-talets förra del. Båda ha stått under
inflytande av Duccio och Giotto, men deras verk
visa dock bestämt skilda egenskaper. Pietro.
Santa Casa i katedralen i Loreto.
vars verksamhet urkundligen är känd mellan
1305 och 1348, har ett utvecklat sinne för det
dramatiska, vilket tar sig uttryck i
utomordentligt väl sammanhållna scener, t. ex.
»Korsnedtagningen» i San Francesco i Assisi.
Det dramatiska draget saknas däremot
fullständigt hos Ambrogio (urkundligen känd
under 1330- och 1340-talet), som i stället
utvecklat en starkt plastisk och monumental
figurstil. Förtjänsterna i hans fresker, som
med stor prakt krönikeartat breda ut en
mängd föga sammanhängande detaljer, ligga
icke på kompositionens område utan i den
kärleksfulla behandlingen av varje enskild
figur. Hans förnämsta arbeten äro de tre
freskerna i Sala della Pace i Sienas stadshus
med allegoriska bilder av den goda och den
onda styrelsen, vilka utom sin konstnärliga
betydelse även äga stort intresse för de sie
nesiska porträtt o. a. kulturhistoriska detal
jer, som de innehålla. Se bild 4 vid 11 a
lienskkonst. H. C-l
Lorenzo [låräzntså], Don L., kallad
Monaco (munken), italiensk målare (1371—
1425), ingick 1391 i ett florentinskt kloster,
nådde 1395 diakonvärdigheten men ägnade sig
sedermera åt konstnärlig verksamhet utanför
klostrets murar. Hans stil kännetecknas av
en lycklig förening av det sienesiska och det
florentinska 1300-talsmåleriets särdrag,
dekorativ linjerytm och strävan efter plastisk
verklighet. Bland hans verk må nämnas den
storslagna bilden av Marias kröning i
Uffi-zierna, från 1413. Utom altartavlor och
fresker utförde L. även miniatyrer. Se bild på pl.
1 till Florentinsk konst och bild 5 vid
Italiensk konst. Jfr O. Sirén, »Don
Lorenzo Monaco» (1905). A.L. R.*
Lorenzo [lårä’ntså], Fiorenzo di,
italiensk målare av umbriska skolan (f. omkr.
1445 i Perugia, d. där före 1525). Han har
utfört en triptyk med »Madonnan på moln»
m. m. i Perugias galleri, signerad och daterad
1478. Den för Perugiaskolan utmärkande
tyngden gör sig här gällande. Dock upptar
L. i allm. mera av florentinarna än hans
föregångare gjort. L. har betytt åtskilligt för
både Perugino och Pinturicchio men tar
senare själv starka intryck av deras
utvecklade konst. H. C-l.
Lorenzo de’ Medici [lårä’ntså de me’ditfi],
se Medici.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
