Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
201
Loti—Lots
202
kanalen. Av inv. utgöres en stor del av
tysktalande, särskilt i dep. Moselle och
Meurthe-et-Moselle. Språkgränsen skär landskapets
n. ö. hörn i n. v.—s. ö. riktning ö. om
Metz. M.
L. har uppstått ur det rike, som 855
överläts till Lothar II (d. 869, se ovan), mellan
Schelde, Rhen, Maas och Saöne
(Lothar-ringien). Detta område vidgades genom
fördraget i Meersen 870. Kejsar Otto I
förlänade 953 L. till sin bror ärkebiskop Bruno
av Köln. Landet delades 959 i Nedre L.
(sedan Brabant, se d. o.) och övre L., vilka
efter Brunos död 965 alltjämt förblevo skilda.
Hertigarna av L. (sedan 1048 ur grevehuset
Elsass) voro riksfurstar. Efter elsassiska
husets utslocknande förenades L. 1431 med
her-tigdömet Bar under huset Anjou och kom
därigenom i länsförhållande också till
Frankrike. Av hertigarna märkes René (se d. o.) I
den gode, som avträdde L. till sin son
Johan. René I:s dotterson (av huset
Vaude-mont) René II ärvde L. och Bar 1473; om
dennes son Claude se G u i s e. René II:s
ättling hertig Frans Stefan äktade 1736
kejsarinnan Maria Teresia, blev själv kejsare
och stamfar för huset Habsburg-Lothringen.
I Wienfreden 1735 avträdde han L. till
Frankrike i utbyte mot Toscana. I samma fred
bestämdes, att L. skulle lämnas som hertigdöme
till Ludvig XV:b svärfar, Stanislaus
Leszczyn-ski, vid vars död 1766 landet införlivades
med Frankrike. Se vidare E 1 s a s s - L o t
h-ringen. Litt.: H. Derichsweiler, »Geschichte
Lothringens» (4 bd, 1901); fr. monogr. av R.
Parisot (2 bd, 1919—24) och G. Morizet (1926,
populär) samt E. Gérardin, »Histoire de
Lor-raine» (2 bd, 1925—27). B. H-d.
Loti [låti’], Pierre, pseud. för Ju lien
V i a u d, fransk författare (1850 14/i—1923 10/6).
F. i Rochefort av gammal sjömanssläkt,
ägnade sig L. åt sjöofficerens yrke, som
tillfredsställde hans
passionerade reslust och tidigt
bragte honom i
kontakt med de exotiska
miljöer han skildrade
med. mästerskap. En
sentimental
kärlekshistoria med någon
infödd skönhet bildar
i regel det
sammanhållande bandet i hans
romantiserade
resekå-serier, vilka i
målerisk lyskraft och
poetisk charm gott tåla
vid en jämförelse med Chateaubriands
exotiska berättelser. En turkisk haremsdam är
hjältinnan i »Aziyadé» (1879), en brun
Ta-hitiflicka i »Rarahu» (1880; »Ungdom och
kärlek», 1888), och med »Madame
Chrysan-thème» (1887; »Ett giftermål i Japan», 1888)
gav L. en idealiserad bild av Nippons döttrar,
som hänryckte Europa och flitigt efterapades.
Sitt bästa gav L. i två berättelser från
Bretagne, den självbiografiska »Mon frère Yves»
(1883; sv. övers. 1892) och den briljanta,
delvis gripande fiskarskildringen »Pécheur
d’Is-lande» (1886; sv. övers. 1887), samt i
»Ra-muntcho» (1897; sv. övers, s. å.), där det
bas-kiska gränslandets smugglarromantik åter-
givits med oöverträfflig lokalkolorit. Bland
hans senare reseböcker må nämnas »Vers
Ispahan» (1904; sv. övers, s. å.), »La mort de
Philae» (1908) och »Un pèlerin d’Angkor»
(1912), impressionistiska målerier i ord av
den orientaliska och fornegyptiska
ruinromantiken. Under och efter världskriget var
L. livligt upptagen av islams och främre
Orientens problem, varom flera av hans böcker
handla. Självbiografiska äro »Prime
jeu-nesse» (1920) och »Journal intime d’un jeune
officier pauvre» (postumt utg. 1925). Led.
av Franska akad. 1891. Monogr. av N. Serban
(1924) och C. Farrère (1930) samt V. Giraud,
»Les maltres de l’heure» (1911), och E. Gosse.
»French profiles» (1913). Kj. S-g.
Lotofäger (»lotusätare»), grek. myt.
Odys-seus förtäljer (i Odysséen, IX, 81 ff.), att han
en gång kom till ett folk, 1., som bjöd hans
följeslagare att äta lotusfrukten. De, som
smakat den, ville ej återvända utan stanna
kvar och ständigt njuta den; han måste föra
dem ombord med våld. L. lokaliserades senare
till den libyska kusten. M. PnN-n.
Lotorp, f. d. järnbruk, nu sågverk (under
Fiskeby) i Risinge socken, Östergötland, n. ö.
om Finspång, omkr. 800 inv. (1920). Se vidare
Finspång.
Lots, en för fartygs vägledning genom vissa
bestämda farleder anställd person. I Sverige
gäller som regel, att 1. skall vara av staten
antagen och examinerad. Dessa s. k. k r
o-n o 1 o t s a r äro antingen mästerlotsar, lotsar,
extra lotsar el. lotslärlingar. Sedan 1 o t
s-lärling under tillräcklig tid övats vid
lots-platsen, skall han genomgå lotsexamen
inför lotskaptenen och i närvaro av platsens
förman jämte en el. två examinerade
krono-lotsar, varefter han får s. k. s t y r s e d e 1, som
berättigar honom att lotsa fartyg antingen
av alla djupgåenden el. av mindre, i
styrsedeln bestämt djupgående. Till extra lots
nämnes lärling, som erhållit styrsedel för
fartyg av sådana djupgåenden, som
lotsnings-områdets lotsleder medgiva. Extra lots kan
förordnas att t. v. förrätta lotstjänst,
ordinarie lots utnämnes medelst av Lotsstyrelsen
utfärdat konstitutorial. Till mäster lots
kan nämnas 1., som innehaft sin tjänst i 15
år. Till lotsförman vid lotsplats antages
därtill lämpligaste mästerlots el. L, som fyllt
21 år. Lotsförman är i allm.
lotsningsskyl-dig. Vid större lotsplatser tillsättas s. k.
över lotsar, som fullgöra lotsförmans
åligganden men i allm. äro befriade från
skyldighet att lotsa. — Utom kronolotsar finnas
Vänerlotsar, antagna av Vänerns
segla-tionsstyrelse, kanallotsar, anställda av
Vattenfallsstyrelsen, huvudsaki. för
framförande av fartyg i Trollhätte kanal och
närmaste vattenområde, samt, vid större hamnar,
s. k. hamnlotsar (se d. o.). Se vidare
Lotsverket, Långlots och ö r
e-sundslotsningen. Litt.: E. Hägg, »Bland
lotsar och fyrmän» (1930). (A-rW-m.)
Lots (da. lods, no. los, eng. pilot, fr. pilote),
i de flesta länder brukligt namn på de
seg-lingsbeskrivningar, som utges genom offentlig
myndighets försorg, t. ex. »Svensk 1.» (se
Sjökarteverket), »Baltic pilot», »Le
pilote de la Manche» o. s. v. P. Dn.*
Lots, zool., se L o t s f i s k.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
