Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Loubet, Émile - Loubetsi - Loucheur, Louis - Loudon, G. E. von - Lou Felibrige - Lough - Louhi - Louis - Louis, Antoine - Louis, Georges - Louisburg - Louis d’argent - Louisd’or - 1. Louise av Mecklenburg (dansk drottning) - 2. Louise av England (dansk drottning)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
213
Loubetsi—Louise
214
F. Faures död febr. 1899 till republikens
president med 483 röster mot 279 för Méline. Som
president under en ganska orolig tid (se
Frankrike, sp. 1003—04) intog L. en
strängt konstitutionell hållning och fyllde
väl sina representativa plikter. Han företog
bl. a. en resa (sjöledes) till Ryssland samt
besökte även London, Rom och Madrid. Vid
ämbetstidens utgång (18 febr. 1906) lämnade
L. politiken. E. A-t.*
Loubetsi, en Svenska missionsförbundets
station i Moyen-Congo, Franska
Ekvatorial-afrika, anlagd 1922.
Loucheur [loj^r], Louis, fransk ingenjör
och politiker (f. 1872). Som inflytelserik
industriledare blev L. dec. 1916 understatssekr.
för krigsindustrien i ministären Briand,
övergick mars 1917 till
ministären Ribot som
understatssekr. för
kolanskaffning, var sept.
1917—jan. 1920
am-munitionsminister i
ministärerna Painlevé
och Clemenceau. 1919
invaldes han i
deputeradekammaren, slöt
sig till republikanska
vänstern och var jan.
1921—jan. 1922
minister för de befriade
områdena i Briands
ministär. Han förde 1921 personliga
underhandlingar i Wiesbaden med tyske
åter-uppbyggnadsministern Rathenau om tyska
naturaleveranser till de franska krigshärjade
områdena (Wiesbadenavtalet 20 okt. 1921).
Nov.—dec. 1925 var han finansminister i
Briands åttonde ministär, blev juni 1928
arbetsminister i Poincarés tredje ministär och
kvarstod till ministären Tardieus rekonstruktion
mars 1930. L. har i deputeradekammarens
debatter gjort sig till tolk för storindustriens
intressen och stundom förordat en politik,
som inriktas på praktiska lösningar, vunna
genom ömsesidig överenskommelse. L. har
sedan 1924 varit led. av el. suppleant i
Frankrikes delegationer vid Nationernas förbunds
församlingsmöten i Genöve. V. S-g.*
Loudon, G. E. von, se L a u d o n.
Lou Felibrige [lo felibrhdze], provens., se
Feliberförbundet.
Lough [lå^], ir., sjö, fjord, se Loch.
Louhi [lå’ohi], i Kalevala (se d. o.) Pohjolas
mäktiga och trollkunniga härskarinna.
Namnet har sammanställts bl. a. med den
nordiska mytologiens Loke och Laufey. K. B. W.
Louis [lcoi], fransk namnform för Ludvig.
Louis [lcui], A n t o i n e, fransk läkare (1723
—92), framstående kirurg, sedan 1764
kirurgiska akad:s ständige sekr. L. konstruerade en
under revolutionen mycket använd fallbila (se
Giljotin), en tid kallad louisette.
Louis [l<ui], Georges, fransk diplomat
(1847—1917). L. var 1904—09 chef för
franska utrikesministeriets politiska avd. och
därefter till febr. 1913 fransk ambassadör i
Petersburg utom en tid 1911, då han under
Ma-rockokrisen tjänstgjorde på sin gamla post
i utrikesministeriet. L., som lade vikt vid
den fransk-ryska alliansens defensiva
karaktär, var angelägen om att Frankrike icke för
ryska Balkanintressens skull skulle dragas in
i ett krig. Då han på grund av sin
självständiga hållning hade svårt att vinna ryske
utrikesministern Sasonovs förtroende, blev
han av Poincaré först (1912) bryskt
uppmanad att avgå och efter ett kortare uppskov
hemkallad (1913). Denna händelse blev efteråt
mycket uppmärksammad, särskilt då en av
L:s vänner, Ernest Judet, sökte värna om L:s
minne och i en 1926 utgiven bok riktade
skarpa anklagelser mot Poincaré för att i
denna affär av sitt intresse för den ryska
alliansens stärkande låtit driva sig till att
föra en mot ryssarna alltför eftergiven
politik och därmed ökat krigsrisken 1914. L-ts.
Louisburg [lö’isbäg], fr. Louisbourg, stad i
prov. Nova Scotia, Kanada, på ö. kusten av
ön Cape Breton; 1,152 inv. (1921). God hamn;
stor kolexport. Under sitt välde i Kanada
uppförde fransmännen ett fäste i L., vilket
var omstritt under de fransk-engelska
striderna på 1740-talet. Lord Amherst (se d. o.)
fråntog 1758 fransmännen L., som därefter i
freden i Paris 1763 definitivt övergick i eng-,
elsk besittning. L-ts.
Louis d’argent [lcui’ dar^ä’], fr. (eg.
»Ludvig i silver»), franskt mynt. Jfr Écu.
Dubbel louisd’or.
Louisd’or [l<uidå’r], fr. (eg. »Ludvig i guld»;
vanl. förk. till louis), Ær. guldmynt, som
präglades första gången 1640 och senast 1794. De
äldsta buro på åtsidan konungens bröstbild
och på frånsidan ett kors, bildat av 8 L med
4 liljor i vinklarna (se bild). Under Ludvig
XV och Ludvig XVI pryddes frånsidan med
sköldar. Under Ludvig XIII slogos ända till
10-dubbla L, under senare regenter högst
dubbla 1., d u b 1 o n e r. Även halva 1.
fun-nos. Antalet 1., som slogos av en mark (22
karats) guld, växlade vanl. emellan 30 och
371/2. De äldstas värde var 10 livrés. 1726
fastställdes värdet till 24 livrés. Då francen
infördes (definitivt 1803), trädde
20-francs-stycket i l:s ställe. (A. W-dt.)
Louise [fr. uttal lcoiz; da. uttal loi’so],
danska drottningar.
1. L. av Mecklenburg (1667—1721),
ingick 1695 äktenskap med sedermera konung
Fredrik IV och blev drottning 1699.
Äktenskapet var icke lyckligt.
2. L. av England (1724—51), dotter till
konung Georg II, ingick 1743 äktenskap med
sedermera konung Fredrik V och blev
drottning 1746. Konungens lättsinne och otrohet
plågade henne, men hon älskades av folket
för sin skönhet och mildhet och sitt intresse
för allt danskt. Hennes tidiga död blev en
landssorg. Hon var moder till Kristian VII
och till drottning Sofia Magdalena av Sverige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
