Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lucas, Eduard - Lucas, Vrain-Denis - Lucas van Leyden (Leiden) - Lucca
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
237
Lucas, V.-D.—Lucca
238
1899), »Pomologische Tafeln zum Bestimmen
der Obstsorten» (3 bd, 1867—69) och
»Ein-leitung in das Studium der Pomologie»
(1877). C. G. D.
Lucas [lyka’], Vrain-Denis, fransk
litterär förfalskare (f. 1818, dödsåret obekant).
Var först biträde till en advokat i
Chateau-dun, kom sedan till Paris och trädde där i
förbindelse med en person, som »förbättrade»
stamträd o. dyl. Genom självstudier i
bibliotek hade L. vunnit en viss litterär bildning
och började 1861 till matematikern M. Chasles
(se d. o.) sälja gamla brev, som föregåvos ha
räddats ur en fransk emigrants samlingar.
Sammanlagt tillverkade L. över 27,000 brev,
däribland över tusen från Pascal — vilka
bl. a. skulle bevisa, att denne upptäckt
tyngdlagen före Newton —, 3,000 från Galilei,
vidare från Rabelais, romerska kejsare, Platon,
Kleopatra, Lasarus, Maria Magdalena o. s. v.,
samtliga skrivna på franska. L. duperade
ända till 1869 Chasles men avslöjades av
andra och dömdes 1870 till två års fängelse
och böter. Jfr J. A. Farrer, »Literary
for-geries» (1907). A. A-t.
Lucas van Leyden (el. Leiden) [lö’kas
fan léPdon], holländsk målare och gravör
(1494—1533). L. var ett konstens underbarn,
som utom sin verksamhet som målare under
sitt korta liv hann med att fullborda ett
jättelikt verk av kopparstick, varav icke
mindre än 174 blad nu äro kända. Bedan
1508 framträdde han med ett för sin rörelse
och landskapsskildring förvånande
kopparstick, framställande legenden om den druckne
Muhammed, vilket överträffar all grafik i
Nederländerna dittills. Som grafiker blev
han epokgörande och överträffas senare
blott av Rembrandt. Han uppsökte gärna
ovanliga ämnen, ofta ur G. T. Grunden i
hans konst är en skarp iakttagelse, men
stundom ger han också uttryck åt en stilla
stämning (»Kristus och Magdalena», från
1519), stundom åt en satirisk ton. Hans
mottaglighet för intryck icke minst från Diirer,
med vilken han sammanträffade i Antwerpen
1521, och från italienarna (Marc’ Antonio
Raimondi) hindrar icke, att han äger en
betydande originalitet.
De omkr. tjugu målningar, som med relativ
säkerhet kunnat tillskrivas L., visa samma
egensinniga, anekdotiska berättarglädje som
»Mjölkpigan.» Kopparstick av Lucas van Leyden.
kopparsticken. Dock har han som målare icke
på långt när samma betydelse som på
grafikens område. L. framträder även som en
utomordentlig porträttör i en serie teckningar
och i tre målade porträtt (självporträtt i
Braunschweig, andra porträtt i National
gallery i London). I Nationalmuseum i
Stockholm finnes ett par teckningar av L. —
Monogr. av M. J. Friedländer (1925). II. C-l.
Katedralen i Lucca.
Lucca [lo’ka], huvudstad i it. prov. Lucca
(n. v. Toscana, se d. o.; 1,991 kvkm, 389,519
inv. 1921), nära floden Serchio, på en
fruktbar slätt, begränsad av kullar och
bergshöjder. 80,565 inv. (1928). L. omges av väl
bevarade befästningar från 1500- och 1600-talet.
Märkligast bland stadens många kyrkor är
katedralen San Martino, påbörjad omkr. 1060,
med ett ryktbart krucifix av ceder (Volto
Santo). I det gamla hertigliga palatset (från
slutet av 1500-talet) residera nu prefekten
och provinsstyrelsen; rikhaltigt tavelgalleri.
Ruiner efter en antik amfiteater kvarstå. L.
blev säte för en biskop 347 och för en
ärkebiskop 1726. L. är rikt på läroanstalter och
institutioner för vetenskap och konst.
Ståtliga villor i omgivningarna. — L. är en
betydande industri- (jutevaror, tobak, silke och
bomullsvaror) och handelsstad (olivolja o. a.
lantbruksprodukter samt industrialstren).
Silkesindustrien leder sitt ursprung från
slutet av 1000-talet.
L. nämnes f. ggn 218 f. Kr., blev senare
romersk stad, hade under langobarderna egna
hertigar, lydde på 1300-talet en tid under
Pisa men återfick mot årh:s slut sin frihet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
