Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
239
Lucca—Lucia
240
L. förenades av fransmännen med Etrurien
1797. Napoleon gav L. och Piombino 1805
som furstendöme åt sin svåger F. Bacciochi,
men Wienkongressen överlämnade det 1815
som hertigdöme åt f. d. drottningen av
Etrurien, spanska infantinnan Marie Louise, tills
hon skulle komma i besittning av Parma
(efter kejsarinnan Marie Louise), då L. skulle
tillfalla Toscana, vilket skedde 1847. Litt.:
J. Ross och N. Erichsen, »Story of L.» (1912).
Lucca, B agn i di [ba’nji di lo’ka], se
B a g n i.
Lucca [lo’ka], Paul i ne, sångerska (1841
—1908). Född i Wien, 1861—72 anställd
vid operan i
Berlin, 1874—89 i Wien,
sjöng sedan med stor
framgång i Gamla och
Nya världens främsta
konstcentra. Gästade
Sverige 1886 och 1887.
L. ägde en
synnerligen omfångsrik och
fyllig sopranröst, som
hon behärskade på ett
enastående sätt.
Därtill kom en mästerlig
scenisk framställning.
Av hennes roller
mär
kas Carmen, Afrikanskan, Agatha i
»Friskytten», Zerlina i »Don Juan» och Elsa i
»Lohengrin». T. N.
Luce [lys], Maximilien, fransk målare
(f. 1858), en av nyimpressionismens målsmän,
målade i kraftig färghållning friluftsmotiv
från Paris, London, Belgien. L. har också
utfört teckningar, etsningar, litografier och
träsnitt, bl. a. samlingen »Gueules noires»
(arbetartyper, i uppfattningen påverkade av
C. Meunier). G-g N.
Lucera [lotj’e’ra], stad i it. prov. Foggia,
i Apulien; 17,593 inv. (1921). Kejsar Fredrik
II grundade här en koloni av saracener,
vilken omkr. 1300 utrotades av Karl II av Anjou.
Luce’rn, bot., se Medicago.
Luchaire [lyjä’r], A c h i 11 e, fransk
historiker (1846—1908), 1879 prof, i Bordeaux, 1889
vid Sorbonne i Paris. Efter ett par avh. i
filologi övergick L. till medeltidshistorien och
skrev där en rad viktiga arbeten, bl. a.
»His-toire des institutions monarchiques de la
France sous les premiers capétiens» (2 bd,
1883; 2:a uppl. 1891), som gav en ny
uppfattning av det tidigare franska
medeltidsko-nungadömet, vidare tiden 987—1226 i den av
E. Lavisse utg. »Histoire de France» (bd 2: 2,
3: 1, 1901) och en stor monogr. över
Innocen-tius III (6 bd, 1904—08). L. och hans
lärjungar utgåvo en rad avh. i »Mélanges
d’his-toire du moyen age» (3 bd, 1897). — L:s
son Ju lien L. (f. 1876), 1926—r30 dir.
för institutet för intellektuellt samarbete i
Paris, har bl. a. behandlat modern italiensk
historia. V. S-g.*
Luchon, Bagnères-de- [banjä^-de-lyjå/j,
se Bagnères-de-Luchon.
Lucia (av lat. lux, gen. lücis, ljus), helgon,
som enl. legenden ljöt martyrdöden i
Syra-kusa omkr. 300, under Diocletianus. Sägnen
skildrar L. som en ädelboren jungfru, vilken,
då hennes moder underbarligen botats för en
sjukdom, skänkte sin brudskatt till fattiga
»Lucia.» Kolteckning av G. Hallström. Hos greve E.
von Rosen.
kristna. Jungfruns trolovade angav henne då
som kristen för prefekten Paschasius, och
denne påbjöd, att hon skulle gripas och föras
till ett skökohus. Men man kunde icke med
någon makt röra henne ur stället, och när
man tände upp eld omkring henne, skadades
hon icke därav. Till sist genomborrades hon
med ett svärd och uppgav andan. Enl. en
senare legend utstack L. sina ögon, som en
yngling förälskat sig i, och lät bära dem på ett
fat till denne, som därav bevektes att bli
kristen. Sedermera gav Gud henne nya ögon,
ännu skönare än de förra. Dante ställer
henne, såsom representant för den himmelska
nådens ljus, näst den heliga jungfrun och
dennas moder, högst bland de kvinnliga
helgonen. — L. åkallas för ögonsjukdomar;
därjämte är hon böndernas skyddspatronessa.
Hennes namn möter redan i de äldsta
mar-tyrologierna och kalendarierna vid den 13
dec. — På svenska runstavar och norska
kalenderstavar är L:s dag, Lussimässa,
allmänt betecknad som viktig bemärkelsedag.
Alltifrån medeltiden troddes natten före 13
dec. vara årets längsta natt, och med
Luciadagen ansågs dagökningen inträda. Denna
uppfattning miste med gregorianska
tideräkningens införande 1753 alldeles sitt
berättigande men bibehöll sig dock i
folkmedvetandet. Med L. ingick julmånaden. Till
Lussi-mässan skulle fordom allt arbete med skörden,
trösk, mäld, bak och brygd, vara undanstökat.
Om L u s s i finnas i Sverige och Norge
åtskilliga myter. Enl. norrländsk folksägen var hon
före Eva Adams hustru, och hon är alla vättars
o. a. underjordsväsens moder (jfr Lilit).
Svensk och norsk folktro har ock betraktat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
