Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
245
Lucus a non lucendo—Ludendorff, E.
246
Lücus a non luce’ndo, lat., »skog (lucus)
kallas så, emedan där ej är ljust» (non lucet);
ex. hos Quintilianus på att ett ord härledes
ur en egenskap, som det därmed betecknade
icke har.
Lucy [lö’si], sir Henry, engelsk publicist
(1845—1924). Blev 1870 medl. av redaktionen
för Pall Mall Gazette, övergick 1873 till Daily
News och skrev bl. a. ryktbara
parlamentsrefe-rat till Punch under signaturen T o b y, M. P.
L. adlades 1909. Ilan utgav flera böcker om
parlamentet, t. ex. »The diary of a
journalist» (3 bd, 1920—23), samt det
självbiografiska arbetet »Sixty years in the wilderness»
(2 bd, 1909—12).
Ludd, bibelns Lydda, stad i Palestina, 15
km s. ö. om Jafa; 8,103 inv. (1922).
Knutpunkt mellan järnvägslinjerna el-Kantara—
Haifa och Jafa—Jerusalem.
Luddenätter, svenskt allmogenamn på de
5 el. 7 nätterna omkring Filippus (nu
Valborg; 1 maj). »Philippi Natt, the twå förra
och twå effter äre Ludde Nätter», säger
bon-depraktikan. De anses i allm. vara kalla. Att
ett avbrott i vårvärmen inträffar under förra
hälften av maj har iakttagits i Tyskland,
Nederländerna och Frankrike. Härvid bör
bemärkas, att tiden omkring 1 maj enl. gamla
stilen motsvarar tiden inemot mitten av
samma månad enl. nya stilen. N. E. H.
Ludditer, organiserade band av
fabriksarbetare i England, som förstörde maskiner, enär
de i dessa sågo en orsak till den rådande
arbetsbristen. De uppträdde i Nottingham med
omnejd 1811 och inom vidsträcktare område
1816. De fingo sitt namn efter den svagsinte
Ned Ludd, som omkr. 1779 förstört
maskiner i en strumpfabrik. V. S-g.
Luddtåtel, bot., se H o 1 c u s.
Ludendorff [lö’-], E r i c h, tysk härförare
(f. 1865 ®/4), bror till H. L. Blev officer vid
infanteriet 1882 och kapten vid generalstaben
1895, där han befordrades till överste 1911.
Han blev 1906 lärare i
taktik vid krigsakad.
och 1908 chef för
generalstabens »Auf-marschabteilung». I
denna egenskap hade
han betydande andel
i förberedelserna för
härens mobilisering
och utarbetade ett
förslag till dess
förstärkning med tre
nya armékårer för att
kunna genomkämpa
ett krig på två
fron
ter. Förslaget förelädes dock endast i
stympat skick riksdagen, och i samband härmed
torde sättas L:s förflyttning 1913 från
generalstaben till en regementschefspost. I april
1914 blev L. generalmajor och brigadchef (i
Strassburg). Vid krigsutbrottet (aug. 1914)
var L. avsedd som överkvartermästare vid 2:a
armén (v. Bülow). Enär denna armé skulle
rycka fram över Liége, vidtog L. genast de
åtgärder, som krävdes för samling och
frammarsch av den häravd. (Maasarmén), vars
närmaste mål var intagandet av Liége. Under
anfallet mot Liége tog L. befälet över en
brigad, vars chef stupat, framträngde mellan
forten samt nådde staden och besatte dess
citadell (7 aug. 1914). L. mottog 22 aug. sin
utnämning till chef för den i östpreussen av
ryssarna hårt beträngda 8:e arméns stab och
sammanträffade följande natt på färden
österut med den till denna armés chef
utsedde general v. Hindenburg. Därmed
inleddes en samverkan mellan dessa män, vilken
varade i fyra år. Om deras framgångsrika
verk på östfronten se Polsk-ryska
fronten. När Hindenburg blev
överbefälhavare på tyska östfronten nov. 1914,
befordrades L. till generallöjtnant. Då
Hinden-burg 28 okt. 1916 kallades till stora
högkvarteret och där efterträdde Falkenhayn som
generalstabschef, blev L. general av
infanteriet och tillträdde den nyskapade
befattningen som förste generalkvartermästare. Som
sådan kvarstod han till 26 okt. 1918, då han
av politiska skäl fick begärt avsked. — Det
torde från början ha överensstämt med
Hin-denburgs vilja och avsikter, att hans
stabs-chef utövade en mer omfattande verksamhet,
än som i allm. anses ligga i själva
befattningen, och L. uppger, att han vid
utnämningen till förste generalkvartermästare
förbehållit sig att bli medansvarig i alla
fattade beslut och åtgärder. L. bör därför, ehuru
formellt ej befälhavare, bedömas enl. de
synpunkter, vilka anläggas, när det gäller
härförare. De omdömen, som fällts om L:s
verksamhet såväl i allm. under världskriget som
i fråga om vissa operationer (jfr artiklar om
Belgisk-franska fron ten och andra
fronter), ha väl varit skiftande. Men alla,
även hans motståndare, ha erkänt, att han
behärskade krigföringen i dess olika former,
att han mästerligt förstod att anpassa
truppernas taktiska uppträdande efter de
erfarenheter, som vunnits, och de stridsmedel, som
stodo till förfogande, samt att han var en
utmärkt organisatör, icke minst då det gällde
att till det yttersta taga i anspråk alla
krigsskådeplatsens och hemortens hjälpkällor för
att vinna krigets mål. M. B-dt.
Som förste generalkvartermästare i stora
högkvarteret blev L. den drivande kraften vid
militärledningens många konflikter med den
civila riksledningen. Han hade sålunda
väsentlig andel i störtandet av rikskanslern
Bethmann-Hollweg (juli 1917). Mycken
förvirring väckte hans 29 sept. 1918 plötsligt
framställda krav på omedelbart inledande av
förhandlingar om vapenstillestånd. Det
efter-koms motvilligt av den nybildade ministären
under prins Max av Baden (5 okt.) men väckte
inom denna en djup misstro mot L. När
denne 25 okt. lika bestämt fordrade
förhandlingarnas avbrytande och ett upprop om krig
till det yttersta, svarade regeringen
avböjande, varpå L. avgick 26 okt. Efter
revolutionen började L. snart allt öppnare arbeta
för monarkisk restauration och upphörande
av »uppfyllelsepolitiken» i fråga om
fredsfördraget. Han stod våren 1920, dock utan
att öppet framträda, »Kappkuppens» män
nära samt slog sig därefter ned i Bayern.
Där knöt han förbindelser med A. Hitler (se
d. o.), åtalades för delaktighet i dennes
kuppförsök i München (nov. 1923) men frikändes
(april 1924) och invaldes maj 1924 i riksdagen
som medl. av nationalsocialistiska
frihetspar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
