Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
247
Ludendorff, H.—Ludolf
248
tiet. Från detta skilde han sig 1925. I
riksdagsförhandlingarna har L. föga framträtt.
Under de senaste åren har han särskilt
intresserat sig för frimureriets bekämpande,
bl. a. i stridsskriften »Vernichtung der
Frei-maurerei durch Enthüllung ihrer
Geheim-nisse» (1927).
Litt.: Om sitt deltagande i kriget skrev L.
en sakrik skildring, »Meine
Kriegserinne-rungen 1914—1918» (1919; sv. övers, s. å.).
Den följdes av »Das Friedens- und
Waffen-stillstandsangebot» (1919), »Urkunden der
obersten Heeresleitung über ihre Tätigkeit
1916/18» (1920) och »Kriegführung und
Politik» (1922; 3:e uppl. 1923). L:s verksamhet
under kriget har skarpt kritiserats av H.
Delbrück, särskilt i »Ludendorffs
Selbstpor-trait» (1922). Bland de många motskrifterna
märkas W. Foerster, »Hans Delbrück — ein
Porträtmaler ?» (1922), och M. Bauer, »L. oder
Delbrück?» (s. å.). Jfr även E. Buat, »L.»
(1920) och »Hindenburg et L., stratèges»
(1923), samt B. H. Liddell Hart,
»Reputa-tions» (1928). På sv. föreligger en studie »L.»
(1918) av O. örström. V. S-g.
Ludendorff [lö’-], Hans, tysk astronom
(f. 1873), bror till Erich L. Blev 1897 fil.
dr, 1905 observatör, 1915 chefsobservator och
1921 direktor vid astrofysikaliska
observa-toriet i Potsdam. L. har utfört
undersökningar angående stjärnornas massor, bestämt
banorna för ett flertal spektroskopiska
dubbelstjärnor, behandlat stellarastronomiska
problem och särskilt studerat de föränderliga
stjärnorna. Av stort intresse äro hans
undersökningar ang. ljusväxlingarna hos
stjärnan R i Norra kransen. Han har bearbetat
6:e och 7 :e uppl. av Newcomb-Engelmanns
»Populäre Astronomie». K. Lmk.
Luder, jaktv., åtel, dött djur el. del av
sådant, utlagt för att locka rovdjur till en viss
plats. »Ludrandet» var ofta en förberedelse
till drevjakt, t. ex. vargskall, eller också låg
skytten på lur i enkom uppförd koja el. vid
glugg (vakglugg) i fä- el. uthus för att skjuta
det till 1. lockade djuret. »Luderplats»,
avsedd för skalljakt, var i äldre jaktstadga
skyddad mot visst intrång. — Förgiftat 1. utlades
även för att döda rovdjur. G. G.*
Ludgo kyrka.
Ludgo, socken i Södermanlands län, Rönö
härad, naturskönt belägen mellan Båven och
Likstammen i n. samt Ludgosjön i s.; 79,41
kvkm, 1,150 inv. (1930). Småkuperad,
löv-och barrskogsrik trakt, bebyggd främst kring
sjöarna. 1,856 har åker, 3,783 har skogsmark.
Kyrkans huvuddelar, långhus och kor samt
torn i v., äro från 1200-talets andra hälft,
tillbyggnaderna i ö. från 1670-talet. Egendomar:
öster Malma, Trollesund och Sofielund. Ingår
i L. och Spelviks pastorat i Strängnäs stift,
Nyköpings ö. kontr. Jfr A. Bianchini,
»Sörmländska socknar», h. 3 (1919).
Lüdi, lat., lekar; skådespel. De offentliga
skådespelen i det gamla Rom voro urspr. av
religiös art och antogo sedermera karaktären
av folkfester, vid vilka vissa ceremonier
kvar-stodo. Om ludi circenses, cirkusspel, se
Cirkus 1, om gladiatorsspelen se Gladiator;
dramatiska föreställningar på teatern, ludi
scenici, omtalas 364 f. Kr. men fingo först
omkr. 240 större betydelse. L. voro dels stati,
fasta, årl. återkommande spel, främst ludi
romani, urspr. till ära för Jupiter, Juno och
Minerva, slutligen firade 4—19 sept., dels
votivi, votivspel, som lovats en gudom. Jfr
E d i 1. — L. betecknade även olika slags
tärnings- och bollspel m. m. R. Tdh.*
Ludlow [la’dlåu], Edmund, engelsk
politiker (omkr. 1617—92). Ingick vid
inbördeskrigets utbrott 1642 i parlamentshären, blev
1646 led. av parlamentet, deltog i dödsdomen
över Karl I och
undertecknade ordern om
dennes avrättning. L.
var nov. 1651—okt.
1652 Irlands
styresman, drog sig 1655
tillbaka till privatlivet
men blev 1659 ånyo
led. av parlamentet.
Efter restaurationen
1660 gick L. i
landsflykt; han dog i
Ve-vey. L:s »Memoirs»,
som gå till 1672, äro
utg. av C. H. Firth
(1894; med kommentar o. biogr. inl.). V. S-g.
Lu’dmila (Lidm i la), tjeckiskt
national-helgon, gemål till fursten Borivoj. L. lär ha
gjort mycket för kristendomens utbredande
i Böhmen och undervisat sin sonson Väclav
(den helige) i den kristna tron. Legenden
låter henne mördas 921 av hedniska fiender,
på anstiftan av hennes sonhustru Drahomff.
Hennes dag är 16 sept. C. T-t.
Ludolf [lö’-], H i o b, tysk orientalist (1624
—1704). Vistades efter slutade
universitetsstudier i Rom, där
han undervisades av
en abessinier. Från
1678 bodde L. i
Frankfurt a. M., sysselsatt
dels med vetenskaplig
forskning, dels med
statsvärv för pfalziske
kurfurstens räkning.
L. grundläde studiet
av etiopiskan. Hans
arbeten ha först på
senare tid utträngts,
genom A. Dillmanns.
L:s förnämsta verk
äro »Lexicon æthiopico-latinum» (1661; 2:a
uppl. 1699), »Grammatica æthiopica» (1661;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
