Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
249
Ludovisiska tronen—Ludvig
250
2:a uppl. 1702), »Historia æthiopica» (2 bd,
1081; med tillägg 1091 och 1093—94),
»Gram-matica amharicæ linguæ» (1098) och »Lexicon
amharico-latinum» (s. å.). (P. L.)
Relief på Ludovisiska tronen. Afrodite mottages av
två horer.
Ludovisiska tronen, grekiska
reliefskulptu-rer på tre marmorplattor, vilka synas bilda
rygg- och armstöd till en väldig tron
(bestämmelsen dock osäker), funnen 1887 i Rom, nu i
den ludovisiska samlingen i nationalmuseet
där. På ryggstödet framställes Afrodite
uppstigande ur havet och mottagen av horerna,
på sidostöden resp, en klädd offrande och
en naken flöjtblåsande kvinna (se bild vid
art. Dubbelflöjt). L. är ett av de allra
främsta verken från övergången från arkaisk
till klassisk grekisk konst. M. Pn N-n.
Ludvig, kejsare, konungar, furstar o. s. v.
Artiklarnas inbördes ordning framgår av
nedanstående översikt.
sp.
L., franska konungar... 249
L., franska tronföljare 258
L., konung av Holland 259
L., konungar av Neapel 259
L., konungar av Polen 259
L., konung av Portugal 259
L., romerska kejsare ... 259
L., tyska furstar:
L., konungar av
Tyska riket........260
L., markgreve av
Baden .............261
sp.
L., konungar av
Bayern ...........261
L., storhertig av
Hessen ........... 262
L., greve av
Nassau-Dietz ........ 262
L., prins av Preussen 262
L., ärkehertigar av
Österrike.......262
L., konungar av Ungern 262
Om Ludvig Bayraren se Ludvig,
romerska kejsare, 4, sp. 260; om Ludvig
Barnet se Ludvig, tyska furstar, 1 c,
sp. 261, om Ludvig den blinde se
Ludvig, romerska kejsare, 3, sp. 260; om
Ludvig Filip se Ludvig, franska
konungar, 19, sp. 258; om Ludvig, greve av
Paris, se Ludvig Filip Albert, sp. 264.
Ludvig, franska konungar.
1. L. den fromme, se Ludvig,
romerska kejsare, 1.
2. L. den stammande (fr. Louis le
Bègue), den förres sonson (d. 879). Valdes vid
faderns, Karl den skalliges, död 877 till
konung. Regeringen sköttes huvudsakligen av
hans faders kusin Hugo Abbén. L.
efterlämnade tre söner, konungarna Ludvig (se följ.j,
Karlman och Karl den enfaldige.
3. L. III, den föregåendes äldste son
(omkr. 863—882). Blev jämte brodern
Karl
man konung 879. De delade riket, varvid L.
fick norra delen. Tillsammans stredo de mot
Boso av Burgund och besegrade vid Saucourt
(nära Abbeville) 881 nordmännen, som likväl
sedan fingo grevskapet Chartres som län.
4. L. I V (fr. Louis d’outremer, »från
hinsidan havet»), Karl den enfaldiges son (921
—954). Fördes vid faderns tillfångatagande
922 av sin engelska moder till England,
återkallades därifrån 936 (därav hans tillnamn)
på tillskyndan av Hugo den störe, som var
L:s frände, och kröntes s. å. Senare låg L.
i strid med Hugo o. a. stormän samt med
sin svåger Otto I av Tyskland, som 950
bemedlade försoning mellan L. och Hugo. Fr.
monogr. av Ph. Lauer (1900), ty. av A. Heil
(1904).
5. L. Vden overksamme (fr. Louis
le Fainéant), den föregåendes sonson och
konung Lothars son (967—987). Kröntes i
Com-piègne under faderns livstid 979 och
efterträdde honom 986. L. stödde sig på sin
farbror Karl och på stormannen Hugo Capet.
Med L. utgick karolingiska ätten i
Frankrike, och han efterträddes av Hugo Capet.
6. L. VI den tjocke (fr. Louis le
Gros), av kapetingernas ätt (1081—1137), son
till Filip I. Var från omkr. 1100 rikets
verklige regent och efterträdde sin fader 1108.
L. blev en av grundläggarna av det franska
konungadömets framtida storhet, bl. a.
genom att inrikta sig på utvidgning av de
kungliga domänerna. Han hade ständiga
strider med egenmäktiga vasaller och förde tre
krig mot hertigen av Normandie, konung
Henrik I av England, som understöddes av
kejsar Henrik V. L. var tapper och kraftfull,
förbättrade rättssäkerheten, gynnade de
kyrkliga reformsträvandena och hade som främste
rådgivare den politiskt skicklige abboten Suger
i Saint-Denis. Litt.: A. Luchaire, »Louis VI
le Gros» (1890).
7. L. VII den unge, den föregåendes
son (omkr. 1121—80). L. äktade 1137 Eleonora
(se d. o.) av Akvitanien, som medförde sina
arvländer. Han hade strider med påven
In-nocentius II och sin vasall Thibaut IV av
Champagne. L:s faders rådgivare abbot
Suger förmedlade slutligen fred 1144. L. deltog
i det misslyckade korståget 1147—49 (se
Korståg, sp. 1254); under tiden styrde
Suger riket. L:s gemål medföljde på
korståget men ställde till skandalösa uppträden.
Hemkommen skilde han sig från henne 1152.
Hon gifte s. å. om sig med Henrik
Plan-tagenet och förde därmed sina arvländer till
England. Ty. monogr. av R. Hirsch (1892).
8. L. VIII Lejonhjärta (fr. Louis
Coeur de lion), den föregåendes sonson, son
till Filip II August och Isabella av Hainaut
(1187—1226). Efterträdde 1223 sin fader. L.
hade 1215 inkallats till England mot Johan
utan land, men företaget misslyckades genom
Johans död 1216 och påvens ingripande mot
L. Hans regering upptogs av fortsatt strid
med engelsmän och albigenser. Med Blanche
(se d. o.) av Kastilien hade han bl. a. sönerna
L. IX (se nedan) och Karl av Anjou, konung
av Neapel (se Karl, sp. 391). Fr. monogr.
av C. Petit-Dutaillis (1894).
9. L. I X d e n h e 1 i g e (fr. Saint Louis),
den föregåendes son (1214 2S/«—70 25/s)- Efter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
