Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
267
Lueger—Luft
268
Kyrkan, Ludvika.
Storgatan, Ludvika.
fattade 1928 13 arbetsställen med tills. 896
arb., främst Ludvikaverken, som
sedan 1916 tillhöra Allmänna svenska
elektriska aktiebolaget (se d. o.) och sysselsätta
omkr. 675 arb. och 200 tjänstemän, vidare
a.-b. L. kraftverk (nuv. a.-b. gr. 1922,
aktie-kap. 2,5 mill. kr.), som förser industri och
gruvfält i och kring L. med elektrisk energi.
A. -b. L. ångsåg (nuv. a.-b. gr. 1918)
tillverkar omkr. 2,500 stds sågade trävaror och
20,000 hl träkol per år; 80 arb. Slutligen
finnas en träimpregneringsfabrik, L. bryggeri,
ett teg( Ibruk, vattenledningsverk och stort
elektricitetsverk. L. är centrum för en stor
gruvbygd (se Ludvika 2 och No r
r-b ä r k e) och järnvägsknut för Bergslagernas,
Frövi—L. och
Stockholm—Västerås—Bergslagens järnvägar. Kommunal mellanskola och
flera folkskolor finnas. Ludvika tidning
utkommer 3 ggr i veckan. Staden lyder
under landsrätt (Västerbergslags domsaga och
tingslag) och bildar tills, m. L.
landskommun Ludvika församling (9,720
inv.), som utgör pastorat i Västerås stift,
Norrbärke kontrakt. Tax.-värde å fastighet
1929 18,181,400 kr., tax. inkomst 6,228,370
kr., tillgångar 1 jan. 1929 2,129,543 kr.,
skulder 1,396,231 kr.
På 1550-talet anlades vid L. ström ett
kro-nobruk och vid 1600-talets början enskilda
hyttor och hammare. Bruket måste i slutet
av 1800- och början av 1900-talet efter hand
nedläggas. Åren närmast sekelskiftet erhöll
L. goda järnvägsförbindelser, och samtidigt
grundades de förnämsta nuv. industriföretagen.
1901 blev L. municipalsamhälle (med omkr.
600 inv. 1902), 1915 köping och 1919 stad, med
vilken 1925 Marnäs införlivades. Litt.: K.-E.
Forsslund, »L. stad» (i »Dalarna i ord och
bild», 1923); C. A:son Sege, »L.» (i »Sveriges
städer», 1926).
2. Landskommun i Kopparbergs län,
Västerbergslags tingslag, n. och s. om Ludvika
stad och ö. delen av sjön Väsman; 211,00
kvkm, 4,882 inv. (1930). Kuperad
bergslags-bygd, 1,034 har åker, 13,107 har skogsmark.
Bland gruvfält märkas Blötbergsfältet,
Fred-mundbergsfältet och Lekombergsfältet (se
dessa ord), medan Ickorrbotten och Gräsberg
nedlagts. I L. ligger Brunnsviks
folkhögskola (se d. o.) och Landsorganisationens
skola. Om L. förs, se L u d v i k a 1. G. R-Il.
Lueger [lo’egor], Karl, österrikisk
advokat och politiker (1844—1910). L., som 1875
blev led. av Wiens Gemeinderat, 1885
deputerad i österrikiska riksrådet och 1890 led. av
Nedre Österrikes
lantdag, började sin
politiska bana som
demokrat, förkämpe för
de småborgerliga
elementens intressen och
en av det liberala
partiets ivrigaste
vedersakare. Efter hand
blev han dessutom
den växande
antisemitismens främste
banerförare. Det
krist-ligt-sociala partiet,
till vilket ej blott den
småborgerliga klassen utan även en del av
den klerikala högadeln och det högre
prästerskapet anslutit sig, fick i L. en kraftfull
ledare, som energiskt och framgångsrikt
verkade för tyskhetens och katolicismens sak
i dubbelmonarkin. 1897 valdes L. till Wiens
borgmästare. Han behärskade till sin död
Wiens kommunalförvaltning, arbetade
rastlöst för stadens försköning och genomdrev,
att belysning, vattenledning m. m.
övertogos av kommunen. Wien genomgick under
L:s ledning en rask utveckling, och han
förvärvade en vidsträckt popularitet. R. Sv-m.
Lueger [lo’egor], Otto, tysk ingenjör (1843
—1911), prof, i vattenbyggnadsteknik vid
tekniska högskolan i Stuttgart från 1895.
L:s »Lexikon der gesaniten Technik» (2:a
uppl., 8 bd, 1904—-10; tilläggsband 1914) vann
stor spridning. G. H-r.
Lu’es, lat., urspr. smittosam sjukdom i allm.,
numera = syfilis (lu’es vene’rea).
Luetln (av lat. lu’es, se d. o.), kem., se S
e-rumdiagnostik.
Luétisk (av lat. lu’es, se d. o.), syfilitisk.
Luffa, växtsläkte av fam. Cucurbitaceae,
företrädesvis i Gamla världens tropiska
länder. De omogna frukterna av L. cylindrica
(se Cucurbitaceae, sp. 205 och bild sp.
203) och L. acutangula äro ätbara. G. M-e.
Luffasvamp, bot., se Cucurbitaceae.
Luflra, högerbiflod till Lualaba, i Katanga.
Jfr Kongo 1.
Luft. Det gashölje, atmosfären, som omger
jorden, antogs urspr. bestå av en enhetlig
kropp, luften, och ansågs av Aristoteles
som ett av de fyra elementen. Under
medeltiden troddes 1. och vatten vara samma ämne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
